TransGranCanaria 2019!

Besvikelsen från 2017 när jag ett par veckor innan TransGranCanaria insjuknade i en envis förkylning, blev lagom frisk igen för att sedan bli sjuk igen 3 dagar innan start. Den besvikelsen har gömt sig i mitt bakhuvud och gjort sig påmind titt som tätt för att påminna mig om att jag har ouppklarade affärer på ön.

Idag anmälde jag mig för att få min revansch! I februari 2019 kommer jag få bekänna färg på riktigt, på en längre bana dessutom.perfil_128km

Lavaredo är mitt hittills längsta lopp men förhoppningsvis får det rekordet ge vika nästa år, TGC är en dryg mil längre och har 1500 höjdmeter fler.

Så nu är det bara förbereda sig på tidiga morgonpass och backträning för det lär behövas! Idre fjällmaraton om två veckor blir en bra start på uppladdningen!

Annonser

DNS TransGranCanaria

Long story short – en elak hosta gjorde så att det inte blev någon start i förra veckans TransGranCanaria! Jag har deppat färdigt och släppte den misären när vi lyfte från Las Palmas i onsdags. Det var långt ifrån ett enkelt beslut att ta med tanke på all den tid och alla kronor man lagt ner för att få stå där på startlinjen med många av världens bästa men efter en kort testjogg på eftermiddagen blev beslutet ganska självklart. Redan efter ett par hundra meter stod jag dubbelvikt över knäna och hostade, det skulle aldrig gå! Kanske skulle jag kunna starta för att bryta vid första eller möjligen andra checkpointen men det var inte därför jag åkte ner till Gran Canaria. Trots att vi bodde vid starten i Agaete så stannade jag på hotellet istället för att kolla på starten, besvikelsen var för stor…

Under lördagen höll jag i alla fall ett öga på hur det gick för de svenskar man haft kontakt med innan, kul att se att både Peter, Christian och Niclas tog sig i mål. Ett extra stort grattis till Niclas som klarade av TransGranCanaria 360°, 26 mil runt Gran Canaria, hatten av!

På måndagen var hostan mer eller mindre borta så för att få känna lite på banan så sprang jag från Agaete till Tamadaba, de första 10km av banan. Trist att den delen körs på natten för den var riktigt fin.

Eftersom året har planerats runt TransGranCanaria så har jag nu inget inplanerat fram tills Matterhorn Ultraks den 26 augusti. Får se om det blir något lopp eller kanske någon tur till fjällen för att springa lite uppåt

Förkylningssvacka

Startskottet kryper allt närmre och jag har dragit på mig en seg j*vla förkylning, en vecka har gått nu och visst har jag blivit bättre men inte i den takten jag önskat. Hoppas det ordnar upp sig, börjar känna lite stress då jag gärna har några friska dagar innan det är dags för start.

Men något ska man ju roa sig med när man är sjuk så allt som ska med är listat och genomgått så man inte står där med byxorna nere dagen innan flyget går. Listan på obligatorisk utrustning är ganska snäll ändå jämfört med andra lopp, det enda jag inte hade hemma var den röda lampan.

16603114_10155111164957216_5088822856069432078_n

Innan jag blev sjuk hann jag också med ett besök i OL-Specialistens butik på Kungsholmen för att köpa lite salttabletter och sportslick, snudd på obligatorisk utrustning =)
Ibland måste man chansa lite och jag har bestämt mig för att göra just det under TGC. Trots att jag inte hunnit testa mina nya skor från The North Face allt för mycket så gillar jag känslan i dom så pass mycket att jag kommer starta loppet med dom på fötterna!

wp-1487186791814.jpg
The North Face Ultra Endurance

Under januari så arrangerade Johan, trailupptechlöparen en tävling, Januarijakten. Man tävlar mest med sig själv och målet är att samla mer höjdmeter än vad man gjorde under december. Jag har varit med två tidigare men alltid prickat in en förkylning under de sista 10 dagarna.
Lyckades skrapa ihop 12.053 höjdmeter vilket känns helt ok ändå som boende i Stockholm och det gav mig tydligen en ”vinst” och en startplats till Sthlms Brantaste, ett lopp jag inte sprungit på ett par år nu.

wp-1487175176066.jpg
Sthlm Brantaste, 2015? Tid: 21,xx,xx

Nu håller vi tummarna att den här skiten går över!

En sista långvända – Nu ska man bara hålla sig frisk!

Det är nu bara 19 dagar innan det är dags för årets första lopp. TransGranCanaria är det tredje loppet i Ultra Trail World Tour och för många startskottet på säsongen så det kommer finns många stjärnor på plats.
Januari blev en hyfsad månad trots alla vändningar i vädret, pulsande i 20cm nysnö ena veckan till ren islöpning den andra. Svårt att få ihop de riktigt långa långpassen den här månaden också och på grund av det valde jag att nöta ordentligt med höjdmeter istället. Det betyder för min del många besök i Hammarbybacken, långt ifrån kul varje gång men det måste göras.

Totalt fick jag ihop 12.053 höjdmeter och 283,4km under månaden

I veckan var jag ute på en 30km-runda och det kändes bra i både kropp och knopp. Tog mig till brandområdet i Tyresta och sprang ett varv runt Stensjön. Sprang bland fornborgar, bäverbon och kallhyggen som drar minnen tillbaka till 1999 då det brann och man såg helikoptrar flyga nonstop. Klockan är som vanligt med men jag har slutat fokusera på den som jag gjorde förut, jag har inte bråttom utan det handlar mer om att få tid på fötterna.

På grund av snövädret valde jag att beställa hem ett par nya Inov-8 Roclite 280 då jag inte hunnit springa ordentligt med de skorna jag tänkte ha på fötterna, nu ska man bara komma ihåg att ta på sig detta par så de hinner mjukna upp till innan det är dags.
Har pysslat lite inför loppet också genom att laminera banprofilen och lite annan bra-att-ha-information.

16402919_10155086905052216_7304843084578053467_o

Nu ska jag krypa in under en sten och undvika folk så gott det går, dra ner på träningen och låta fjärilarna i magen växa till sig!

Huvudtävlingarna för 2017 är spikade

Igår avgjorde lotteriet inför UTMB-veckan i Chamonix. Jag fanns med i lottdragningen för CCC men blev utan plats.

Gårdagen spenderades därför med att kolla runt lite bland lopp i Europa och jag har haft några lopp i huvudet som reservplan. Hornindalen Rundt fanns där liksom ett återbesök till DxT i fantastiska Dolomiterna.
Bläddrade runt i Ian Corless bok: Running Beyond och fastnade för ett lopp med en helt galen höjdprofil! Matterhorn Ultraks! 48km och 3.600 höjdmeter. Loppet är en del i Skyrunning-serien och högsta punkten ligger på 3130 meter över havet, 3130m! Jag är djävulskt nervös inför detta, nervös och taggad men det är så jag gillar det.

15941292_10155022943612216_3096792352971367378_n

Säsongen börjar annars 24 februari på Gran Canaria med det 125km långa Transgrancanaria. Blir en hel vecka på öarna med maximalt 30h löpning under helgen, hoppas på bra väder. Nu fortsätter träningen några veckor till innan det är dags att lugna sig lite inför loppet

trans-125

Skodilemma

Konstigt att man kan säga att man ”behöver” nya skor när man har en hel garderob full men det är just det jag gör.

15936665_10155008871152216_3621016149925213653_oMina favoritskor just nu och de tilltänkte skorna till TGC har gått sönder ordentligt nu den sista tiden. Sulan är det inga fel på men ovansidan har mer hål än en schweizerost och att ge sig ut på 125 kilometer på grusiga stigar med såna skor känns som ett säkert recept för en DNF.
Jag tänkte redan i november att det kan vara bra att springa in ett par reservskor och köpte ett par Hoka OneOne Speedgoat. Dessvärre passade dessa inte mina fötter då jag efter varje pass längre än 20km kom hem med skinnflådda lilltår.
Efter jul fick jag samma tanke då jag fick lite presentkort, sagt och gjort så köptes ett par nya skor. Denna gång ett par från The North Face, Ultra Endurance med 8mm drop och som skapta för längre äventyr, lite åt det tyngre hållet med 344g/sko. Mitt problem med just dom är att jag inte kunnat testa dom ordentligt än på grund av all snö. Tycker inte man får någon alls känsla av hur dom är som sko genom att pulsa runt i snö.

Ett alternativ är att damma av mina skor från MdS som fått vila sedan i april nu. Inov-8 Race Ultra 270 blev genast en favorit för mig och ett självklart val för MdS men under veckan i Sahara började jag få känningar i hälsenorna. Det blev inte bättre när jag kom hem och sprang med skorna heller så sedan i maj har jag sprungit i skor med lite högre drop och inte känt av hälsenorna alls. Kanske läge att testa lite nu för att se om känningarna kommer tillbaka eller inte.

Hinner jag inte få en skön känsla av TNF-skorna eller RU270 ger mig känningar igen så har jag som backup-plan att köpa hem ett nytt par Roclite 280, skorna jag känner mig tryggast i just nu!

Jag har förövrigt sluta påpeka diverse skoköp här hemma då det nog är jag som har mest skor nu