Pryltest – Salming OT Comp

Dags för rond två med vårt svenska märke Salming. Jag var inte jätteimponerad förra gången då Trailrunningsweden och Salming gav mig chansen att testa Trail5 i samband med lanseringen. Om ni inte kommer ihåg vad jag tyckte om den modellen så finns det att läsa HÄR. Mitt intresse för Salming svalnade efter det testet men nu brinner lågan lite starkare igen tack vare Salming OT Comp!

Drop: 4mm
Stack: 16mm —> 12mm
Vikt: 281g UK10

Adobe_20181014_161340
Swimrun och orientering, där har ni meningen bakom hela modellen. Men även om man varken kan läsa en karta på ett dugligt sätt eller väljer att bada medans man är ute och springer så är det en intressant sko. Det ser ut och känns som en snabb modell direkt ut från lådan.
Adobe_20181014_161223
Sulan ser lite märklig ut vid första anblicken men det finns såklart en tanke bakom det och lite otippat så kommer inspirationen från ett mountainbikedäck. Sulan är rätt hård och skyddar bra mot genomslag från stenar. Jag tycker den fungerar bäst på torrt underlag, känner ingen 100-% tillit när det kommer blöta bergshällar och spänger. Jag har testat de flesta underlag och den fungerar dugligt överallt, asfalt är ingen höjdare att springa längre sträckor på men det kom ju heller inte som någon nyhet. Då jag själv inte håller på med swimrun kan jag inte säga hur den fungerar under de förutsättningarna, dräneringen är helt ok men greppet på hala klippor ställer jag mig tveksam till just nu.
Adobe_20181014_160938Mina stora problem med Trail5 var plösens storlek och svårigheten att få fast skorna ordentligt på fötterna. Jag kan fortfarande inte förstå meningen med den stora plösen. Båda dessa saker är icke-problem på OT Comp! Både plösen och hälkappan har bantats ner och känns mer rimliga nu även om jag personligen tycker att hälkappan är aningens för styv. Detta är dock något som stör ytterst lite i det stora hela.
Adobe_20181014_160833Jag gillar färgsättningen på skon och ovanligt nog så används samma färger på både dam och herrmodellen. Varför det blivit så antar jag kommer från swimrun-sidan där man tävlar i lag om två och ska kunna köra med matchande outfit men det känns också aningens mer modernt att sluta tramsa runt med olika färger pga. kön.
Adobe_20181015_210701När Inov-8 valde att lägga ner min favorit Roclite 243 för ett par år sedan så försvann min absoluta favoritsko från marknaden och jag har sedan dess letat efter en värdig efterträdare. Salming OT Comp kom nära, känslan är väldigt snarlik men tyvärr nådde de inte riktigt fram ändå. 

Annonser

Skogen ger och skogen tar

Adobe_20180804_145836
Mycket kan man säga att man får ut av att spendera springandes i skogen. För mig är det ett ypperligt tillfälligt att hämta ny energi, ventilera ut skallen eller bara få en liten stunds ensamhet.
Adobe_20180920_191543
Sällan är det ju något negativt man bjuds på för diverse skador kan man ju ändå inte skylla skogen på. Ett och annat halvt hjärtstopp har man ju fått när en morgontrött huggorm ligger och solar sig i morgonsolen medans man själv har tankarna någon annanstans. Ibland räcker det faktiskt med en pinne för att framkalla samma känsla.
Adobe_20180711_062218
Eller när man springer ”runt hörnet” på en gran och stöter på en lika förvånad älgkalv mitt på stigen, aldrig har jag blivit stillastående så snabbt. Inte så mycket för den stackars kalven för den springer oftast iväg men VAR ÄR ÄLGKON!!!???? Man vet ju att hon står i närheten och glor, bara väntar på att få sätta hornen i en! Jag har blivit jagad en gång av en arg ko, det undviker jag gärna.
Adobe_20180429_174220
Nu har jag fått lägga till något nytt på listan då en sketen liten fästing har bjudit mig på borrelia.  Utan tveksamheter så toppar detta ”djur” listan på djur jag ogillar allra mest!

 

Det här med att vara snäll mot sin kropp

44
Jag vet inte om det är för att det känns som ett brutalt misslyckande när bokstäverna DNS hamnar bredvid ens namn i resultatlistan och att man därför gör sitt yttersta för att intala sig själv att det är nog inte så illa som det känns. Jag kände mig ju sämre igår, jag springer bara lite långsammare etc etc bla bla bla. Till syvende och sist så är det ju bara skitsnack, dumheter som man försöker använda för att rättfärdiga sitt beslut. Även fast man vet hur farligt det kan vara, även fast man har vänner som gjort exakt likadant och råkat ut för riktigt allvarliga konsekvenser så lär man sig inte av deras misstag.
43
Jag känner att jag duckade en kula efter Idre Fjällmaraton. Jag hostade i 30km och jag hostade en hel del blod. Mådde som en hund när jag kom i mål. Såklart inte så att det syntes och allt för att inte få tre simpla bokstäver i resultatlistan. Vi amatörer borde ta efter proffsen där, inte ställer dom sig på startlinjen när dom inte kan göra sig själv rättvisa eller ännu värre förstöra säsongen. Men det gör vi, för jag vet att jag inte är ensam.
GOPR3248
Den här gången slapp jag undan konsekvenser av min dumhet och jag är fast besluten att vara smartare än så nästa gång. Oavsett vad vi själva intalar oss så är det bara ett lopp. Det är bara en hobby. Livet kommer gå vidare ändå även fast det står DNS i någon resultatlista.
38
Nu har jag tagit tre lugna veckor, mitt sätt att be kroppen om ursäkt och jag känner mig nu redo att kasta mig in i träningen inför nästa stora lopp, Transgrancanaria 128km i februari men innan dess ska jag hinna med några lopp på hemmaplan, om jag är helt frisk dvs 🙂
———————————————————————————————————————————————————
Race Report – Lavaredo Ultra Trail
Suunto 9 – Ett första intryck

TransGranCanaria 2019!

Besvikelsen från 2017 när jag ett par veckor innan TransGranCanaria insjuknade i en envis förkylning, blev lagom frisk igen för att sedan bli sjuk igen 3 dagar innan start. Den besvikelsen har gömt sig i mitt bakhuvud och gjort sig påmind titt som tätt för att påminna mig om att jag har ouppklarade affärer på ön.

Idag anmälde jag mig för att få min revansch! I februari 2019 kommer jag få bekänna färg på riktigt, på en längre bana dessutom.perfil_128km

Lavaredo är mitt hittills längsta lopp men förhoppningsvis får det rekordet ge vika nästa år, TGC är en dryg mil längre och har 1500 höjdmeter fler.

Så nu är det bara förbereda sig på tidiga morgonpass och backträning för det lär behövas! Idre fjällmaraton om två veckor blir en bra start på uppladdningen!

Mot Åre!

Verkar vara något stort som händer i Åre just nu, alla är där av någon anledning så det är väl lika bra att åka dit så man inte missar något!

Jag hade egentligen inte planerat ett besök i byn det här året men när min tur i Jotunheimen skrotades så var det ju tvunget att hittas på något annat. Att det sen råkar vara Fjällmaraton-vecka just då det passade som bäst gör väl inte saken sämre!

Det har varit lite trögt att komma igång igen efter Lavaredo, det tog ett par veckor för huvudet att släppa och blicka framåt men nu är vi där. Nästa långa lopp på kalendern är Idre Fjällmaraton så det blir skönt att komma upp och andas lite fjälluft igen. Tänkte även passa på att hänga på nummerlappen igen och ta mig an Peak Performance Vertical K, en bana som jag gjort några gånger nu men kul att få testa under tävlingsformer

Just det, jag har skaffat ny klocka! En rykande färsk Suunto 9 använder jag nu, någon som vill se ett pryltest av den sen kanske?

 

Mot Lavaredo Ultra Trail 120km!

På måndag är det så dags att byta Sverige mot Italien för att på midsommarafton klockan 23.00 starta i årets upplaga av Lavaredo Ultra Trail. 120km och 5800 höjdmeter med start och mål i den gamla OS-staden från 1956 Cortina d’Ampezzo. Årets tolfte tävling i Ultra Trail World Tour och som vanligt när det handlar om UTWT så dyker det upp många stjärnlöpare. På herrsidan bland andra Hayden Hawks, Tom Tollefsen och Pau Capell. Mira Rai, Nuria Picas och Fernanda Maciel är de jag känner igen bäst på damsidan.
Profil

Under helgen så har allt det viktiga vägts, packats och bockats av. Det känns bäst så när man åker utomlands så man verkligen inte glömmer något viktigt. Att spara 20g genom att ta en annan regnjacka är ju heller inte så tokigt. Att det skiljer 4g mellan höger och vänster sko blir däremot svårare att göra något åt.

Stavarna kommer antagligen bara sitta fast under starten för att sen bäras i handen, utvecklade och redo för nästa backe.

Att ha med ett bra kit för dåligt väder är inte att underskatta. 337g väger mitt med vattentät jacka, byxor och handskar. Merparten av vikten står Gore-Tex-jackan för.
20180616_135907
Jag kommer ha med mig 1400 kalorier / 624g i västen, fördelat på 500 kcal i framfickorna och 900  kcal i stora facket bak. Detta ska ta mig mellan checkpointsen, väl där kommer jag fylla på med det som finns där. Efter 66km får man tag på sin dropbag och där fylls västen på med lika mycket kalorier som innan men lite annat för variation.
20180615_191130

 

Häng med på Instagram under veckan som kommer där de sista förberedelser dyker upp: @niclasbe

Mot Lavaredo!

Utsiktstornet på ”höjden”

Med 18 dagar kvar till Lavaredo finns inte jättemycket man kan göra längre träningsmässigt, nu får man dra sig runt med den formen man har men det ska ju springas mer berg i sommar så lika bra att ge sig ut och leta upp lite nya backar. Sommarens planer har hunnit ändrats bra många gånger nu, först var planen att delta i Gore-Tex Transalpinrun i september. Det fick skrotas tidigt i våras och en grym tur i Jotunheimen började ta form strax efter men även den fick skrotas så sent som förra veckan då min norske vän som skulle med blev skadad och fick löpförbud i tre månader.
Skärmavbild 2018-06-05 kl. 18.02.02

Nu blir det istället fjällmaratonveckan i fantastiska Åre i augusti, om tävlingslusten faller på blir det det PP Vertikal K även om den banan kommer springas ändå. Nått som inte ändrat i planeringen i alla fall är Idre Fjällmaraton, två veckor efter Åre så hoppas det finns lite bergsben då. Ses vi i Idre kanske?
banprofil-45-badge-1024x293

När jag var ute och rekade backar så passade jag på att besöka det nybyggda utsiktstornet utmed sörmlandsleden vid länets högsta punkt. Tornberget når hela 111 meter över havet och högst upp på det tio meter höga tornet bjuds det på en fin överblick av de fina skogarna i området

Det var allt för denna gång men snart hörs vi igen och då ska vi nörda ner oss lite med en ny väst från Ultimate Direction!

Trailpåsk

IMG_20180329_161250_425
Bra variation på underlaget den här helgen

Tänk att perioden februari och mars har blivit en tradition fylld med förkylningar och taskig motivering. Okej, det har bara hänt två år nu men det känns illa nog. Precis som 2017 så såg det ungefär likadant ut också, träningen gick kanonbra i januari och allt kändes sjukt bra men samma stund som kalendern hoppar över till februari så verkar det vara färdigt med sånt. Förra året missade jag ju starten på Transgrancanaria, något jag hade tränat för i sex månader och motivationsbristen efter en sådan miss är lätt att förstå. I år har inget av den storleken missats, jag sprang aldrig Ursvik Ultra på grund av en elak hosta som kom dagarna innan. Men nu ligger dessa månader bakom och jag har ett år på mig att planera hur det ska göras för att undvikas till nästa år.
IMG_20180331_151937_432
Det är ingen ide att gräva ner sig totalt åt dessa ”missade” månader, det är som det är och jag fick trots allt ihop något pass per vecka ändå. Så länge man inte är proffs så kommer man alltid ha massvis med andra saker som slåss om tiden man har till sitt förfogande.
IMG_20180401_163627_894
I och med påskledigheten så fick jag ett perfekt tillfälle att avsluta en svacka och kliva in i april med ett klart huvud. Isen gjorde det stundvis till en klart obehagligare upplevelse men när annandagen bjöd på klarblå himmel, solsken och fler stigar som befriats från isen var känslan ändå oslagbar! Trots att benen var stela så ökades farten och det kändes som att man flög fram i skogen, fantastisk känsla! Det blev en perfekt omstart och ett bra kvitto på att jag kommer stå pall för den träning som nu kommer krävas fram till Lavaredo Ultra Trail på midsommarafton.
IMG_20180402_163827_967

 

Ljuset återvänder och så även jag!

Sakta men säkert så börjar man ana att våren snart står redo här i Stockholmsregionen. Det är i och för sig fortfarande kolsvart när man klockan 0445 ger sig ut för en runda men ljuset har hunnit fram lagom till man kommer hem igen.

Ungefär samtidigt som vinterns första riktiga snöfest fick fotfäste så halkade jag in i en liten svacka träningsmässigt, något jag brukar drabbas av en gång per år och det brukar ta runt 3-4 veckor innan jag hittar tillbaka igen. Jag ser det inte som en allt för stor förlust egentligen, lite extra tid att koppla bort löpningen lite och komma tillbaka med ny energi. För helt ärligt, det är svårt att kötta på året om och vara motiverad hela tiden även om man har roliga lopp inplanerade. Bättre med en 3-4 veckors period med en mindre mängd än att bränna ut sig totalt och släppa all löpning i flera månader, så tänker i alla fall jag. Där är vi nu iallafall, jag är redo att kicka igång ett nytt stabilt block av träning mot Lavaredo Ultra, det är faktiskt under 100 dagar till start nu!

Nu börjar det ju också dra ihop sig till loppsäsongen och för min del så blir Ursvik Ultra mitt första. Den här gången kommer jag bara springa 45km, tre varv får räcka för en som ogillar varvbanor. Sist jag sprang UU så var det mitt första ”riktiga” ultralopp med start kl. 00:00 och rätt kallt, ner mot minus 10 vid starten om jag minns rätt. Eftersom vinterkyla inte riktigt vill släppa sitt grepp så kan det bli spring i minusgrader även denna gång. Vi kanske ses där?

Den trista nyheten är att jag har fått släppa TransAlpinRun från kalender i år. Tyvärr så fick min lagkamrat förhinder och det finns ingen större lust att leta fram en ersättare, även om det är fruktansvärt trist att missa något som man sett fram emot så kommer det fler år!

Som prylnörd är våren en verklig höjdpunkt, ge mig allt bara! Det jag tyckt vara mest intressant är ett par skor från Hoka One One, EVO Jawz. Snacka om snygg sko och till skillnad från deras andra modeller så är inte sulan en meter tjock och dubbarna ser ut att kunna matcha en av mina favoriter X-Talon. Jag har bara testat Speedgoat från Hoka och det kändes inte som en sko för mig men jag hoppas kunna testa den här modellen under sommaren.

Annars är det väl mest snack om Salomons ny sko S/Lab Ultra, eller egentligen snackas det väl mest om den versionen som gjorts som en hyllning till François D’Haene. Rätt så snygg den med men jag har fortsatt svårt för Salomon tyvärr och priset är ju löjligt men kanske vinner man UTMB i sommar av bara farten. Har dock skaffat mig ett par XA Elevate som ska testas ordentligt när våren är här på riktigt och kanske kommer min syn på Salomon-skor att ändras.

Och till sist blev jag nyfiken på en ny typ av pannlampa jag snubblade över på nätet, Kogalla RA. Alltid kul med nytänk, den är inte gjord för att lysa upp stigen 200m framför dig utan för att ge dig ett brett synfält istället.

Nu ska jag försöka göra det bästa av den sista veckan innan det är dags att springa Ursvik Ultra!

Med det sagt, solen lyser för stunden, nu går vi ut och kutar!

Omprioriteringar

Ni vet känslan av att man inte kommer någonstans med sin träning, att man gör det bara för att man måste, just den känslan har jag inte kunnat skaka av mig under det senaste kvartalet. Det har inte varit roligt att springa många gånger, även fast jag har spännande lopp framför mig nästa år.

vlcsnap-2017-12-14-11h27m03s004
En sjukt grå december!

Så fram till Lavaredo Ultra Trail så kommer jag träna tillsammans med en coach och jag är riktigt taggad på hur det kommer utveckla sig.

Jag har ju faktiskt tagit hjälp av en tränare en gång tidigare, när jag precis upptäckt hur kul det var att springa i fjällmiljö. Mitt mål då var att förbättra min tid på Fjällmaraton i Åre och detta var nog precis innan den stora boomen med löpcoach/trailledare/endurance coach och allt vad det nu heter. Då valde jag tränare på precis samma sätt som jag gjort nu och min åsikt om dessa ”coacher” med en två-dagarskurs är fortsatt mest negativ, såklart finns det undantag som i allt annat men…
Kan en tränare inte springa fortare än mig ser jag det som en omöjlighet att den kan hjälpa mig nå mina mål. Jag vill kunna se upp till en tränare, personen ska kunna springa åttor runt mig om jag så väcker honom mitt i natten och det får man inte genom en betald kurs och ett diplom på söndagseftermiddagen.
Det handlar ändå om en större kostnad så jag har läst på så gott jag kunnat men att ha en 7e-plats på UTMB och en 15e-plats på Western States i bagaget säger en hel del den egna förmågan och efter de första samtalet så är jag säker på att utvecklingen kommer peka fint uppåt under 2018.

Istället för att lägga pengar på skor, väskor och annan utrustning så kommer jag lägga dessa slantar på mig själv istället och förhoppningsvis lär jag mig ett och annat under tiden.

 

vlcsnap-2017-12-17-11h26m15s262
På den första decemberdagen med blå himmel och sol. Oklart shortsväder dock

Med det sagt så önskar jag alla en god jul och gott nytt år, glöm inte bort att spendera lite tid i skogen under julledigheten. Vi hörs 2018!