Mot Lavaredo Ultra Trail 120km!

På måndag är det så dags att byta Sverige mot Italien för att på midsommarafton klockan 23.00 starta i årets upplaga av Lavaredo Ultra Trail. 120km och 5800 höjdmeter med start och mål i den gamla OS-staden från 1956 Cortina d’Ampezzo. Årets tolfte tävling i Ultra Trail World Tour och som vanligt när det handlar om UTWT så dyker det upp många stjärnlöpare. På herrsidan bland andra Hayden Hawks, Tom Tollefsen och Pau Capell. Mira Rai, Nuria Picas och Fernanda Maciel är de jag känner igen bäst på damsidan.
Profil

Under helgen så har allt det viktiga vägts, packats och bockats av. Det känns bäst så när man åker utomlands så man verkligen inte glömmer något viktigt. Att spara 20g genom att ta en annan regnjacka är ju heller inte så tokigt. Att det skiljer 4g mellan höger och vänster sko blir däremot svårare att göra något åt.

Stavarna kommer antagligen bara sitta fast under starten för att sen bäras i handen, utvecklade och redo för nästa backe.

Att ha med ett bra kit för dåligt väder är inte att underskatta. 337g väger mitt med vattentät jacka, byxor och handskar. Merparten av vikten står Gore-Tex-jackan för.
20180616_135907
Jag kommer ha med mig 1400 kalorier / 624g i västen, fördelat på 500 kcal i framfickorna och 900  kcal i stora facket bak. Detta ska ta mig mellan checkpointsen, väl där kommer jag fylla på med det som finns där. Efter 66km får man tag på sin dropbag och där fylls västen på med lika mycket kalorier som innan men lite annat för variation.
20180615_191130

 

Häng med på Instagram under veckan som kommer där de sista förberedelser dyker upp: @niclasbe

Mot Lavaredo!

Annonser

Utsiktstornet på ”höjden”

Med 18 dagar kvar till Lavaredo finns inte jättemycket man kan göra längre träningsmässigt, nu får man dra sig runt med den formen man har men det ska ju springas mer berg i sommar så lika bra att ge sig ut och leta upp lite nya backar. Sommarens planer har hunnit ändrats bra många gånger nu, först var planen att delta i Gore-Tex Transalpinrun i september. Det fick skrotas tidigt i våras och en grym tur i Jotunheimen började ta form strax efter men även den fick skrotas så sent som förra veckan då min norske vän som skulle med blev skadad och fick löpförbud i tre månader.
Skärmavbild 2018-06-05 kl. 18.02.02

Nu blir det istället fjällmaratonveckan i fantastiska Åre i augusti, om tävlingslusten faller på blir det det PP Vertikal K även om den banan kommer springas ändå. Nått som inte ändrat i planeringen i alla fall är Idre Fjällmaraton, två veckor efter Åre så hoppas det finns lite bergsben då. Ses vi i Idre kanske?
banprofil-45-badge-1024x293

När jag var ute och rekade backar så passade jag på att besöka det nybyggda utsiktstornet utmed sörmlandsleden vid länets högsta punkt. Tornberget når hela 111 meter över havet och högst upp på det tio meter höga tornet bjuds det på en fin överblick av de fina skogarna i området

Det var allt för denna gång men snart hörs vi igen och då ska vi nörda ner oss lite med en ny väst från Ultimate Direction!

Trailpåsk

IMG_20180329_161250_425
Bra variation på underlaget den här helgen

Tänk att perioden februari och mars har blivit en tradition fylld med förkylningar och taskig motivering. Okej, det har bara hänt två år nu men det känns illa nog. Precis som 2017 så såg det ungefär likadant ut också, träningen gick kanonbra i januari och allt kändes sjukt bra men samma stund som kalendern hoppar över till februari så verkar det vara färdigt med sånt. Förra året missade jag ju starten på Transgrancanaria, något jag hade tränat för i sex månader och motivationsbristen efter en sådan miss är lätt att förstå. I år har inget av den storleken missats, jag sprang aldrig Ursvik Ultra på grund av en elak hosta som kom dagarna innan. Men nu ligger dessa månader bakom och jag har ett år på mig att planera hur det ska göras för att undvikas till nästa år.
IMG_20180331_151937_432
Det är ingen ide att gräva ner sig totalt åt dessa ”missade” månader, det är som det är och jag fick trots allt ihop något pass per vecka ändå. Så länge man inte är proffs så kommer man alltid ha massvis med andra saker som slåss om tiden man har till sitt förfogande.
IMG_20180401_163627_894
I och med påskledigheten så fick jag ett perfekt tillfälle att avsluta en svacka och kliva in i april med ett klart huvud. Isen gjorde det stundvis till en klart obehagligare upplevelse men när annandagen bjöd på klarblå himmel, solsken och fler stigar som befriats från isen var känslan ändå oslagbar! Trots att benen var stela så ökades farten och det kändes som att man flög fram i skogen, fantastisk känsla! Det blev en perfekt omstart och ett bra kvitto på att jag kommer stå pall för den träning som nu kommer krävas fram till Lavaredo Ultra Trail på midsommarafton.
IMG_20180402_163827_967

 

Ljuset återvänder och så även jag!

Sakta men säkert så börjar man ana att våren snart står redo här i Stockholmsregionen. Det är i och för sig fortfarande kolsvart när man klockan 0445 ger sig ut för en runda men ljuset har hunnit fram lagom till man kommer hem igen.

Ungefär samtidigt som vinterns första riktiga snöfest fick fotfäste så halkade jag in i en liten svacka träningsmässigt, något jag brukar drabbas av en gång per år och det brukar ta runt 3-4 veckor innan jag hittar tillbaka igen. Jag ser det inte som en allt för stor förlust egentligen, lite extra tid att koppla bort löpningen lite och komma tillbaka med ny energi. För helt ärligt, det är svårt att kötta på året om och vara motiverad hela tiden även om man har roliga lopp inplanerade. Bättre med en 3-4 veckors period med en mindre mängd än att bränna ut sig totalt och släppa all löpning i flera månader, så tänker i alla fall jag. Där är vi nu iallafall, jag är redo att kicka igång ett nytt stabilt block av träning mot Lavaredo Ultra, det är faktiskt under 100 dagar till start nu!

Nu börjar det ju också dra ihop sig till loppsäsongen och för min del så blir Ursvik Ultra mitt första. Den här gången kommer jag bara springa 45km, tre varv får räcka för en som ogillar varvbanor. Sist jag sprang UU så var det mitt första ”riktiga” ultralopp med start kl. 00:00 och rätt kallt, ner mot minus 10 vid starten om jag minns rätt. Eftersom vinterkyla inte riktigt vill släppa sitt grepp så kan det bli spring i minusgrader även denna gång. Vi kanske ses där?

Den trista nyheten är att jag har fått släppa TransAlpinRun från kalender i år. Tyvärr så fick min lagkamrat förhinder och det finns ingen större lust att leta fram en ersättare, även om det är fruktansvärt trist att missa något som man sett fram emot så kommer det fler år!

Som prylnörd är våren en verklig höjdpunkt, ge mig allt bara! Det jag tyckt vara mest intressant är ett par skor från Hoka One One, EVO Jawz. Snacka om snygg sko och till skillnad från deras andra modeller så är inte sulan en meter tjock och dubbarna ser ut att kunna matcha en av mina favoriter X-Talon. Jag har bara testat Speedgoat från Hoka och det kändes inte som en sko för mig men jag hoppas kunna testa den här modellen under sommaren.

Annars är det väl mest snack om Salomons ny sko S/Lab Ultra, eller egentligen snackas det väl mest om den versionen som gjorts som en hyllning till François D’Haene. Rätt så snygg den med men jag har fortsatt svårt för Salomon tyvärr och priset är ju löjligt men kanske vinner man UTMB i sommar av bara farten. Har dock skaffat mig ett par XA Elevate som ska testas ordentligt när våren är här på riktigt och kanske kommer min syn på Salomon-skor att ändras.

Och till sist blev jag nyfiken på en ny typ av pannlampa jag snubblade över på nätet, Kogalla RA. Alltid kul med nytänk, den är inte gjord för att lysa upp stigen 200m framför dig utan för att ge dig ett brett synfält istället.

Nu ska jag försöka göra det bästa av den sista veckan innan det är dags att springa Ursvik Ultra!

Med det sagt, solen lyser för stunden, nu går vi ut och kutar!

Omprioriteringar

Ni vet känslan av att man inte kommer någonstans med sin träning, att man gör det bara för att man måste, just den känslan har jag inte kunnat skaka av mig under det senaste kvartalet. Det har inte varit roligt att springa många gånger, även fast jag har spännande lopp framför mig nästa år.

vlcsnap-2017-12-14-11h27m03s004
En sjukt grå december!

Så fram till Lavaredo Ultra Trail så kommer jag träna tillsammans med en coach och jag är riktigt taggad på hur det kommer utveckla sig.

Jag har ju faktiskt tagit hjälp av en tränare en gång tidigare, när jag precis upptäckt hur kul det var att springa i fjällmiljö. Mitt mål då var att förbättra min tid på Fjällmaraton i Åre och detta var nog precis innan den stora boomen med löpcoach/trailledare/endurance coach och allt vad det nu heter. Då valde jag tränare på precis samma sätt som jag gjort nu och min åsikt om dessa ”coacher” med en två-dagarskurs är fortsatt mest negativ, såklart finns det undantag som i allt annat men…
Kan en tränare inte springa fortare än mig ser jag det som en omöjlighet att den kan hjälpa mig nå mina mål. Jag vill kunna se upp till en tränare, personen ska kunna springa åttor runt mig om jag så väcker honom mitt i natten och det får man inte genom en betald kurs och ett diplom på söndagseftermiddagen.
Det handlar ändå om en större kostnad så jag har läst på så gott jag kunnat men att ha en 7e-plats på UTMB och en 15e-plats på Western States i bagaget säger en hel del den egna förmågan och efter de första samtalet så är jag säker på att utvecklingen kommer peka fint uppåt under 2018.

Istället för att lägga pengar på skor, väskor och annan utrustning så kommer jag lägga dessa slantar på mig själv istället och förhoppningsvis lär jag mig ett och annat under tiden.

 

vlcsnap-2017-12-17-11h26m15s262
På den första decemberdagen med blå himmel och sol. Oklart shortsväder dock

Med det sagt så önskar jag alla en god jul och gott nytt år, glöm inte bort att spendera lite tid i skogen under julledigheten. Vi hörs 2018!

Att träna för alperna på platt mark

Hur gör man det egentligen?  

Jag är fortfarande rejält trött på Hammarbybacken men det är nästan oundvikligt att hamna där när man jagar höjdmeter i Stockholmsområdet. Det kommer absolut bli en del besök där men jag har för avsikt att variera mig lite mer så tristessen av den backen inte dödar motivationen.
vlcsnap-2017-05-27-11h21m16s808
Under de senaste veckorna har jag nosat upp de längsta backarna jag har i närområdet och min tanke är att det får bli lite mer puls i dessa pass. Det borde gå att få ihop en okej mängd höjdmeter i dessa backar också, bara man har tålamod och tuggar på vända efter vända men det är väl lite det vinterträningen handlar om också. 

Det är långt ifrån ovanligt med stigningar på runt tusen höjdmeter i alperna och för att efterlikna dessa så gott det går så kommer jag använda ett löpband på något gym i närheten. Det må vara djävulens påfund och roligare att kolla på färg som torkar men i det här fallet så tror jag vinningen av det är större än lidandet  

Inför TransGranCanaria fixade jag faktiskt ett däck och tanken var att dra runt på det lite. Det stannade ungefär där, tror jag har använt det två gånger men fördelarna med däcklöpning låter så lockande så jag kommer nog damma av mitt däck igen och ge det en ärlig chans.
Förutom det att det simulerar uppförslöpning på ett bra sätt, man får en bättre hållning när man springer och så lär man sig att springa ”genom” bålen. Jag har som sagt testat för lite för att veta om allt stämmer men det var bra mycket jobbigare än att springa och bara släpa runt sig själv. 

Styrketräning. Jag vet hur mycket nytta man kan ha av det men längre än så har jag inte kommit än men jag ska försöka, undrar hur många gånger jag sagt det. Men den här gången har jag en färsk påminnelse i huvudet som jag hoppas kan funka som lite motivation för under Matterhorn Ultraks i somras så fick jag väldigt ont i överkroppen under de sista 25 kilometrarna, antagligen för att min överkropp är för klen. Om jag så bara lyckas få ihop ett tillfälle med styrketräning i veckan så är det en seger.
sportograf-106557689
Med hjälp av en blandning av dessa fyra varianter ska jag ta mig igenom vintern och förhoppningsvis komma ut under våren och vara någon procent mer bergsget än nu. 

Har du något grymt pass på löpband jag måste köra eller något annat användbart tips, ge mig allt ni har!

Mot Lavaredo!!!

 

 

Sommarplanerna klara! Redan nu? Jajamän!

Är ni som jag som gillar att ha så mycket som möjligt planerat så tidigt som möjligt inför nästa sommar eller kör ni mer på känsla när vi väl är framme vid sommaren?
Jag önskar ibland att jag var lite mer spontan på den fronten men jag kan inte hjälpa mig själv. Planeringsfasen är så fantastisk rolig och kvällarna fylls med sträcktittande på youtube, spännande lopprapporter och för att inte tala om hur kul det är att titta upp utrustningen som folk har använt. Men helt och hållet mitt fel är det heller inte med denna långsiktiga plan. Har man som ambition att springa de stora loppen under säg UTMB-veckan, Western States eller Lavaredo Ultra så är man faktiskt så illa tvungen att planera i god tid innan då lotterierna drar igång nu i slutet av året för sommarens upplaga. Allt handlar ju inte om lopp och poäng heller för den delen men jag kommer använda nästa år som ”poängår”. Jag kommer, vid målgången på alla lopp, få ihop tillräckligt med poäng för att söka in i lotteriet till UTMB både 2019 och 2020. Kommer jag inte med någon gång så har jag i alla fall gett det ett ärligt försök.

Jag kommer ha två stycken huvudmål nästa sommar, Lavaredo Ultra Trail och Gore-Tex Trans Alpin Run.

Inför träningen till Lavaredo så kommer jag försöka springa lopp i alla fall två helger istället för att gneta ett ensamt långpass. Än så länge är jag anmäld till Sande ti Verdens Ende, 83 kilometer på norsk mark. Med start klockan 00.00 kan jag testa hur jag vill göra med mat och övrig uppladdning också.
Eventuellt kommer jag vara med i Stockholm Trail också, det går två veckor innan jag åker ner till Italien och det är alltid kul med lopp i huvudstaden. Jag tror faktisk att Sthlm Trail var mitt första traillopp.

Längre än så har jag inte planerat träningen men mellan huvudmålen är det bara tio veckor så det finns lite tid att slipa på formen. Helgen innan TAR kommer jag åka upp till Idre för första upplagan av Idre Fjällmaraton. 45 kilometer med 1400 höjdmeter väntar där och banan ser fantastiskt fin ut.

Det verkar även bli ett välbesökt lopp, känns som att alla ska dit när man kollar runt på sociala medier så det kommer bli en bra helg tror jag. 

Såklart har jag började spåna lite smått på utrustning till de båda loppen. På väskfronten känner jag mig rätt tillfreds sedan jag hittade drömväskan från Inov-8, eventuellt kommer jag komplettera med ett midjeband jag hittat som ser fruktansvärt smidigt ut.
Sen har jag tittat in Inov-8 TrailTalon 250 som en verklig utmanare i skovalet. Ett skönt drop och lagom vikt. De ska vara perfekta för hårdpackade stigar och minns jag rätt från Dolomiti Extreme Trail så stämmer det in bra på stigarna i området. Någon som testat denna modell eller har någon annan skön sko att tipsa om som jag borde kolla in? 

Trevlig helg!

En välbehövlig nytändning

Efter en svag insats på Sörmlands Ultra Marathon så har senaste månadens rundor inte varit särskilt roliga utan mest ett nödvändigt ont.
vlcsnap-2017-11-03-16h16m18s585
Men så kom den fantastiska nytändningen som jag väntat på! I två veckor fick man vänta på lottdragningen till Lavaredo Ultra Trail. 2,929 löpare hade slängt in sitt namn i lottdragningen och dryga hälften skulle få chansen att delta i loppet varav jag kommer vara en av de lyckliga! Precis vad jag behövde för att tagga igång igen och börja springa för att det är kul igen!

Profil
Älskar banprofiler!

Nu har jag vetat om var jag kommer fira midsommar 2018 i ungefär en vecka och jag har lyckats knåpa ihop en preliminär träningsplanering med start från vecka 2 och framåt. Jag brukar vanligtvis bara springa på känsla och ha en ungefärlig planering i mitt huvud vecka till vecka men samtidigt om mitt planerade schema börjar nästa år så börjar jag även jobba igen och dottern börjar på dagis så det kan vara bra att ha på papper vad för sorts jobb som ska göras för det kommer bli många sena kvällar/nätter ute i skogen och det är svårare att vända hem när det redan är bestämt vad som ska göras, det är tanken och förhoppningen i alla fall.

Fixa har också kommit på ett längre besök vilket har gjort det lite roligare att ta sig ut i skogen. För en som trivs bäst ensam ute i skogen är det alldeles lagom att ta med sig en hund. Jag skulle aldrig klara av ett pass med någon av de sektliknande löpgrupperna, jag ryser bara av tanken!
DCIM100GOPROGOPR0032.JPG
Det har varit glest med utrustningssnack här märkte jag och det beror väl mest på att jag tror att intresset kring skor, väskor och sånt inte intresserar andra lika mycket som det intresserar mig, lämna gärna en kommentar om vad ni tycker om rena utrustningsinlägg

Om ni gillar det så finns min senaste recension här: Inov-8 All Terrain Pro Vest 0-15L och kunde ni inte bry er mindre så hörs vi helt enkelt vid nästa inlägg

Mot Lavaredo!

Nya stigar, nya regnmoln och nya prylar

Mycket nytt på en gång, vi börjar med stigarna för det är ju trots allt viktigast. I våras lovade jag mig själv, om än något vagt att vidga mina vyer på sörmlandsleden en aning och det är inget jag jobbat hårt på hittills i sommar men när Niklas Holmström i torsdags bjöd in till löpning runt helt nya delar runt Nykvarn så hakade jag på. Vi träffades vid 0730 på lördagsmorgonen vid Läggesta station, tre stycken under ganska gråa moln och en fjärde skulle vi möta upp utmed stigarna.

Vi hann iväg en stund innan regnet smög igång som ett skönt, somrigt duggregn och för att sen vräka ner och lämna oss som tre dränkta katter på äventyr.

20616922_667743073430780_2152576505178518238_o
På höjden med ”utsikt” över Mellan-Marviken. Foto: Niklas Holmström

Totalt fick vi ihop 42 kilometer på allt från grusväg till helt obanat och trots det dåliga vädret vid starten kunde tre tappra ta sig ett dopp innan vi nådde fram vid Nykvarn, själv höll jag mig på land. Bada i Sverige, vilka dumheter =)

 


Det fick också bli ett passande test av mina nya skor, Inov-8 Roclite 290 som jag tänkt ha under Matterhorn Ultraks. Det blev ett gott resultat och jag tror inte skorna kommer orsaka några problem i alperna heller. Jag har hunnit springa 150 kilometer i skorna och de lever än så länge upp till mina högt ställda förväntningar. Roclite var den serien som fick mig att testa och fastna för Inov-8, jag tänkte återkomma lite längre fram med mer om denna sko.

DSC00661
Inov-8 Roclite 290

Jag hade också med mig en ny klocka ut denna dag. Jag har bara kört med Garmin fram tills nu, först med en Forerunner 610 och vidare med Fenix 2/3 men nu har jag bytt och köpt mig en Suunto Spartan Sport Wrist HR.
Lite som att byta från Apple till Samsung eller viceversa, kvalitén är likvärdig och det handlar väl mest om att lära sig ett nytt gränssnitt. Jag har än så länge bara snuddat på ytan så jag får återkomma när jag har lite mer kött på benen.


I och med helgens långpass så får jag väl räkna tränings inför Matterhorn Ultraks som färdig, har varit svårt att komma iväg på riktigt långa träningspass under våren och sommaren så det kändes bra att kunna plocka ut 42 kilometer och inte känna av de nämnvärt dagen efter.

 

 

 

2x Åre

De senaste veckorna har jag tagit mig de 65 milen upp till Åre två gånger. Första gången följde hela gänget med (fru, bebis och hund) och jag sprang då när det tid blev över, oftast när bebisen tog en tupplur. Den veckan började med en förkylning som ovan nämnda bebis bjöd på men den dog ut ungefär samtidigt som vi fick grymt väder, perfekt timing med andra ord!
vlcsnap-2017-06-29-15h43m33s68Två vändor på halva PP Vertical K, östra leden upp till Åreskutan och ett soligt besök uppe på Totthummeln. Fyra dagar med mycket höjdmeter är inget mina låglandsben är vana vid, perfekt träning i strålande väderlek.

Veckan efter återvände jag för lite mer höjdmeter och från början var planen att jag skulle springa sylarna runt på två dagar men det passade inte riktigt hemma så hunden fick följa med upp. 3 dagar med backträning i Åre slår vilken dag i Hammarbybacken som helst så det fanns inget att klaga på.
Under den första resan upp så gick vi Blanktjärnsrundan och den var så fin så jag kunde inte hålla mig från att ta den på löpande fot också, perfekt sätt att väcka benen efter en lång bilresa.

selfp
Varken jag eller hunden orkade slå upp tältet så bakluckan på bilen fick duga.

Dagen efter så låg molnet tätt över berget och regnet strilade ner. Hade glömt både långa tights och regnbyxor hemma, rookie mistake när man åker till fjälls för antingen får man strålande sol eller ösregn, det verkar inte finns något mellanläge. Planen att köra Peak Performance Vertical K-banan låg dock fast men jag valde att vända ner på ca 1200 meters höjd, blev lite för kallt med shorts.
vlcsnap-2017-07-11-13h30m31s168

Vädret var om möjligt ännu sämre nästa dag, SMHI visade ingen bättring under hela dagen så det fick bli en tripp ner till affären för att köpa ett par långa byxor och sen tänkte jag ta mig upp på Totthummeln och Åreskutan från den östra vägen. På ungefär samma höjd som dagen innan så gick resan nedåt igen, jag har det inte i mig att stånga mig blodig mot väder och vind när det bara är träning.

Mer än så blev det inte i Åre den här gången men jag är ändå nöjd med det som blev, även fast det hade varit fantastisk kul att få springa runt Sylarna.

Nu får resten av träningen inför Matterhorn skötas på hemmaplan!