Lyckad lottdragning och Haninge Trail

2 timmar innan registreringen för lotteriet till Lavaredo Ultra Trailstängdes så slängde jag in en anmälan trots allt. Jag kom ihåg hur förbannat ont det gjorde, hur långt 120 kilometer är och hur besvärliga de 6000 höjdmetrarna faktiskt var. Med det i minnet så borde ju ingen anmälan gjorts men sen kom jag också ihåg den elektriska laddningen på startlinjen där i Cortina, klockan 22:58 på midsommarafton. Soluppgången, solnedgången. De fantastiska funktionärerna och publiken. Lättnaden av att klara sig till målet och stoltheten att glida omkring i en finisherväst dagen efter. Ett enkelt beslut eller hur?
Adobe_20181023_212909
Mina förhoppningar att få en startplats var små. Med över 3000 sökande till de 1700 startplatserna så tänkte jag att jag hade förbrukat min tur i detta lotteri men icke! Idag kom ett mail. Med ett grattis, du har fått en plats! Jag har några dagar på mig att bestämma mig nu.

Race Report – Haninge Trail

I söndags sprang jag detta lopp på hemmaplan. Skönt att kunna jogga ner till start och slippa all stress med resa till och från. Loppet går på Rudans 16.7km-slinga, ett spår jag har sprungit hundratals gånger. Ett spår som designades för att grilla Gunde Svan och Torgny Mogren under skid-SM 1990.De fick på grund av snöbrist aldrig ta sig an banan då men kanske får vi se den under ett eventuellt OS i framtiden, vem vet.
Skärmavbild 2018-10-21 kl. 19.43.07
Underlaget är till största del i klassisk motionsspår-stil med några kilometer med lite mer utmanade och teknisk karaktär, en kul blandning helt enkelt.

När man ständigt går runt med någon sorts dagisbacill i kroppen så får man vara glad för det lilla, att ta sig i mål är ibland en stor seger.
Adobe_20181021_141613
Det blev ett nytt banrekord på herrsidan 1:04,11 och Lisa Ring tog hem ännu en seger men jag var nog lika glad för en hyfsad tid i mål och att kunna gå hem.


Pryltest – Salming OT Comp
Suunto 9 – Ett första intryck
Pryltest – Altra Olympus 3.0

Annonser

Pryltest – Altra Olympus 3.0

43059949_181722749392108_1771016072149860352_n
Lång tid har passerat sedan jag testade ett par Altra, jag använde Lone Peak 2.0 när det begav sig sist och det bestående minnet är den sviktande kvaliten som jag upplevde.
Redan i våras inför Lavaredo Ultra Trail tipsade Sondre Amdahl om årets nya modell som ett bra alternativ för loppet men tyvärr hann de inte släppas till oss vanligt folk innan starten gick. Hans ord låg kvar i bakhuvudet när jag här för någon vecka sen började klura på skor till TransGranCanaria, ett lopp som kräver sin sko.
20180906_171113
Olympus-serien är Altras mest uppbyggda sko och noll drop som är standard hos Altra. Jag ska erkänna att det tog ett tag innan jag bestämde mig för att beställa hem den här modellen. Att gå från små, lätta skor med mindre dämpning till denna platåsko. Ja, man ska inte döma en bok utifrån sitt omslag men det är svårt ibland. 

Under första rundan kände jag mig lite som Bambi på hal is, skorna landade på stigen tidigare än benen förväntade sig och det ledde till en del lustigt snubblade ute i skogarna. Efter en stund var detta ett icke-problem, ordningen återställd.
42977306_729636347390138_6987940790211182592_n
Känslan i skon är lite som att gå på moln, kan jag tänka mig. Tack vare den tjocka dämpningen så känns ojämnheterna i underlaget mycket lite. Undersidan kommer från Vibram och då finns det sällan något at klaga på, MegaGrip vet jag inte om det är sen när vi får riktigt grisigt höstväder men man ska inte oroa sig över fästet i det dagliga användandet i alla fall.
20180906_053938

Mina tidigare erfarenheter av Altra har ju varit blandade, jag har testat både Lone Peak och Superior-serierna i deras trailsegment och gillat skorna som sådana men när en sko börjar gå sönder innan 20 mil, då drar jag öronen åt mig. Nu har jag inte hunnit testa mer än lite drygt 14 mil men till skillnad från tidigare så syns inga tendenser på att skorna ska börja gå sönder inom den närmsta tiden.

Min tanke med denna sko var som sagt att ha för att användas under TransGranCanaria och det är väl inte helt avskrivet än men jag är heller inte helt övertygad. Jag har haft en del märkliga problem med skavsår på lilltån, enbart när tå-strumpor har använts konstigt nog.
43049819_1181275212020905_2964648459358961664_n
Att klaga på att känslan av stigen försvinner med en sån här sko känns lite dödfött, man har ju lite accepterat det när man köper skon. Altras ide med Olympus-serien är ju att den ska vara till för de långa loppen i bökig terräng.

Om det är något jag gillar i skoväg så är det variation så dessa kommer absolut få vara kvar på hyllan men för tillfället uppskattar jag mindre väldämpade skor…

Pryltest – Ultimate Direction Mountain Vest 4.0

Behövde jag verkligen ännu en löparväst? Kanske inte men jag var inte nöjd med hur packningen fungerade i mina gamla, speciellt missnöjd var jag med hur all energi fick plats. Och eftersom jag känner mig själv under lopp, har jag inte det jag behöver äta lättillgängligt så kommer det sluta med att jag inte äter något överhuvudtaget och sen går det som det går. Inför Lavaredo Ultra Trail ville jag inte chansa!

Ner med huvudet före bland recensioner, youtube och google. Till slut hade jag vaskat fram den jag ville ha, Ultimate Direction Mountain Vest 4.0. Ny för säsongen och med massa gosiga nyheter.
Kapaciteten ligger på runt 13 l vilket är mer än nog för att bära med sig den obligatoriska utrustningen i de flesta lopp.  Fickorna är många och väl genomtänkta både vad det gäller placering och material. Stretchfickorna sväljer utan problem de största mobiltelefonerna eller mängder med gels och bars.
Meshen på baksidan är ny för säsongen och i princip genomskinlig vilket betyder att man får inte värmeslag på grund av att man springer med väst.
Utanpå det huvudsakliga facket så finns ett till, utan stängmöjlighet men som fungerade alldeles utmärkt för att ha regnjackan i. Perfekt att kunna dra fram den i farten utan att behöva ta av sig västen. Och det gäller egentligen för att fickor som är lätta att komma åt under färd så man slipper ödsla tid, två tummar upp för det

Den största nyheten är tekniken som dom kallar för Comfort Cinch och det är ett till för att anpassa västen efter den egna kroppen. Alla kroppar är ju olika och det kanske inte alltid som tillverkarnas rekommendationer passar men här ges en möjlighet till lite mer personliga inställningar, som fungerar riktigt bra måste jag säga.

 

Stavhållarna har fått en bra uppdatering från 3.0-serien där jag tyckte dom var lite veka men som nu är bättre. Även flaskorna är nya sen senaste serien, åt det bättre hållet även där.

Fullpackad inför Lavaredo Ultra Trail

Slutligen så kan jag verkligen rekommendera denna väst om du är just nu är ute på marknaden och jagar. Som vanligt med Ultimate Direction så får man verkligen bra grejer. Och innan någon blir arg på att jag är allt för positiv, nej jag har ännu inte hittat något att gnälla över. Ja, jag har betalt fullt pris för västen och vågar därför utan att skämmas skriva gott om den och rekommendera den.

Skotest-Fest

Årets fattigaste månad är slut och jag har hunnit springa i mängder av skor sedan jag senast skrev om ämnet så letar du skor inför sommarens lopp så kommer här några ord om de skor jag sprungit i de senaste 8 månaderna!

Översikt

Tomten var snäll mot mig i julas och lämnade två modeller till mig och jag har nu fått tillräckligt med kilometer i de båda för att skriva ihop några rader.
Vi börjar med Parkclaw 275! 4
I Inov-8s hemland är parkruns ett stort inslag på helgerna och ambitionen med den här modellen är att fungera som instegsmodell för löpare som vill ut och testa mer stig, en door-to-trail-sko helt enkelt. Det som skiljer den från Inov-8s andra modeller är den väl tilltagna dämpningen och ett drop på 8mm. Jag har nu sprungit längre pass både på asfalt, motionsspår, stig och allt kombinerat i ett och jag gillar verkligen modellen. Det är ingen sko att rekommendera för grisiga, tekniska stigar men springer man mycket motionsspår med asfalt till och från så tycker jag absolut att det är en sko att testa. Jag har den faktiskt även med som skokandidat till Lavaredo Ultra Trail i sommar.
Parkclaw 275

Vidare till nästa, Inov-8 Trailtalon 250! 4
Nästan som en rak motsats till föregående sko så har Trailtalon tagits fram för att vara en snabb sko på hårdpackade stigar. Jag vill minnas att den också var ersättaren till den omåttligt populära modellen Race Ultra 270, en sko som jag nästan avgudar och använde på Marathon des Sables. Trailtalon 250 har inte gjort mig besviken utan jag vågar nog säga att den är bättre än sin föregångare. Lite mjukare känsla mot underlaget, lite bättre grepp och lite lägre vikt. Det är fortfarande ingen modell som gillar en riktig lerfest men en aning lera på stigen är inga problem.
Trailtalon 250

Det var de senaste tillskotten i min skohylla så nu går vi vidare till några modeller jag skaffade under vår/sommar 2017 och vi börjar med favoriten Inov-8 X-Talon 225, barfotaskon Merrell Trail Glove 4 och så rundar vi av med Inov-8 Roclite 290. Jag har också fått chansen genom Trailrunningsweden och Salming running att testa Salming Trail 5, den recensionen finns här.

2017-års favorit, Inov-8 X-Talon 225! 5
Under mina två vändor till Åre under sommaren 2017 så sprang jag nästan varje pass i X-Talon 225 och i den miljön med berg, regn och lera tror jag inte det finns någon bättre modell att springa i. Jag har sprungit långt över 100 mil i ursprungsmodellen X-Talon 212 men jag tycker den här är bättre och det beror mest på att det i princip samma sko men man känner sig lite mer skyddad i den något tyngre modellen. Den som en strumpa på foten och sulan är utrustad med 8mm dubbar som i princip alltid hittar grepp! Ska du bara köpa en modell för riktigt grisiga stigar så behöver du inte leta längre. För mig funkar dom kanon för distanser upp till 40km, ska det springas längre än så vill jag ha lite mer sko. Det enda negativa jag har att peka på är hållbarheten, jag fick tidigt stora hål i meshen men jag tror det beror mest på att jag borde ha gått upp en halv storlek då det är precision fit på den här modellen.
X-Talon 225
Supersköna barfotaskon Merrel Trail Glove 4!
Under sensommaren slog jag till på ett par Merrell Trail Glove 4 och satan vilken skön sko det är! 0 drop och tunn sula så är du inte van med låga drop så rekommenderas som alltid att skynda långsamt. Det är en riktig sommarsko för torra stigar, där visar den sig från sin bästa sida. Greppet är aningen begränsat på leriga stigar men så länge man håller tungan rätt i mun så brukar det gå bra ändå. Eftersom sulan är så tunn så är det ofrånkomligt att man kommer känna av underlaget, speciellt när man trampar på vassa stenar men jag tycker att man lär sig att planera sin löpning bättre när man springer med barfotaskor så man ger f*n i att trampa på sånt som kan göra ont.
Trail Glove 4

Och avslutningsvis, Inov-8 Roclite 290! 3
Förväntningarna på den här modellen var skyhöga, mitt första par skor från Inov-8 var ett par Roclite 240 och det är ett av mina topp3 skor någonsin. Modellserien Roclite har levt ett liv i dunkel sen dess, jag har haft både 280 och 295 men känslan har varit långt ifrån likadan. Men inför 2017 blåstes det in nytt liv i serien och 290 lanserades med mycket uppmärksamhet. Det är en bra sko som funkar i de flesta miljöer, både motionsspår och leriga stigar. Som många skor med rockplate kan den upplevas lite stum och hård men jag tycker ändå den gör ett bra jobb när man springer i steniga områden, jag använde dessa för Matterhorn Ultraks och där fungerade dom perfekt. Jag har haft lite svårt för snörningen, Inov-8 har skapat nått de kallar Adapterweb. Det har för mig varit svårt att knyta skon så som jag vill ha det och ibland har det även orsakat en del smärta på ovansidan av foten. Det är en bra sko men den nådde inte riktigt helt upp till mina förväntningar.
Roclite 290

 

The North Face Ultra Endurance

Jag har länge tittat åt The North Face när jag funderat över nya skor men oftast har det slutat som vanligt med att ett par nya Inov-8s landat hemma i skohyllan. Ett presentkort i julklapp och en fördelaktig prissättning ändrade detta faktum och nu känns det okej att yttra ett par ord om dessa skor, TNF Ultra Endurance.
tnf-ultra-endurance-1
Vi börjar väl med utseendet och det går väl inte att ge annat än fem av fem, i alla fall i färgsättningen gul och blå som jag har. Det finns tre andra färgkombinationer också men jag tycker att dessa är solklara som nummer ett.

Efter Marathon des Sables har jag dragit mig mer till skor med 8mm drop då jag haft lite känningar i hälsenorna vid lägre drop.
Sulan är en Vibram Megagrip som mäter 17mm vid hälen, 9mm vid framfoten så det passar mina fötter perfekt just nu. Tveksamt om skorna ger tillräckligt med grepp en regnig sommardag på en lerig stig men vid torrare förhållanden fungerar dom perfekt.
Det finns också lite extra skydd i sulan mot stenar och stötar i form utav en Snake Plate, funktionen är desamma som en Rock plate.
dsc00255
Viktmässigt är det inget för den som letar efter en lättviktsko, mina i storlek 44.5 väger in på 345 gram men då är också tanken att skorna ska användas under långa loppet då extra dämpning kan vara att föredra.

Tåpartiet är ordentligt förstärkt för att skydda tårna mot elaka stenar och slöa löpare såsom mig som  till och från glömmer att lyfta fötterna ordentligt. Själva tåboxen är också generöst tilltagen så tårna har gått om plats.
Plösen är ordentligt gjord för att hjälpa till att hålla foten på plats och samtidigt hindra grus från att komma in i skon, sånt uppskattas!
dsc00246

Överlag så är jag väldigt nöjd med mina första skor från TNF och är man som jag på jakt efter en värdig uppföljare till den nu nedlagda Inov-8 Race Ultra så tycker jag man ska ge dessa skor en chans!
VIRB Picture

Våga vägra drakarna – Dynafit Enduro 12

wp-image-749158124jpg.jpg

Senaste tillskottet i min växande väsksamling är en outsider som man sällan ser på de stora trailloppen här i Sverige iaf. Från det österrikiska märket Dynafit, som kanske är mest kända inom skidalpinism och skidåkning men med ett växande sortiment inom löpning och då framförallt skyrunning och ultralöpning.

20160907_154404Packvolymen ligger på 12L och all den obligatoriska utrustningen som krävs på de stora loppen i Europa ryms utan problem i det stora ryggfacket. Det går även att köra med camelback om man hellre använder en sån.
Ytterst finns också ett mindre fack, perfekt plats för mobilen under springturen.

Stavhållare har vuxit fram mer och mer som ett säljargument och dessa finns även på den här modellen. Även om jag kan tycka att placeringen är märklig så finns dom där, man måste om man inte har långa gummiarmar, stanna och ta av sig ryggsäcken för att plocka fram/lägga tillbaka stavarna på ryggen.

20161221_201149Fickorna på denna ryggsäck får 5 stjärnor av 5 möjliga! Fantastiskt smidiga lösningar och mängden fickor imponerar. Två stycken fickor för vattenflaskor, en på vardera sida. Två större fickor för energi och tre stycken fickor på bröstremmarna, alla enkla att komma åt under rörelse.

Passformen är riktigt grym utan onödigt skumpande, en storlek för alla och endast en bröstrem. När jag testade första gången trodde jag aldrig att det skulle räcka men det gör det faktiskt. Den är justerbar i höjd så man kan anpassa lite efter sig själv.
Prismässigt ligger Dynafit Enduro 12 under tusenlappen, just nu 720:- och jag har till och med sett den till salu för under 600:- vid vissa reor. Enligt mig är det en sjukt prisvärd väska. Jag har provat Salomons S-Lab Skin12 och den här väskan är mycket bättre, för att inte tala om över tusen kronor billigare.

Slutbetyget landar på 4/5, poängavdrag på grund av stavarnas placering men trots det så är det min favoritväska just nu