Pryltest – Salming OT Comp

Dags för rond två med vårt svenska märke Salming. Jag var inte jätteimponerad förra gången då Trailrunningsweden och Salming gav mig chansen att testa Trail5 i samband med lanseringen. Om ni inte kommer ihåg vad jag tyckte om den modellen så finns det att läsa HÄR. Mitt intresse för Salming svalnade efter det testet men nu brinner lågan lite starkare igen tack vare Salming OT Comp!

Drop: 4mm
Stack: 16mm —> 12mm
Vikt: 281g UK10

Adobe_20181014_161340
Swimrun och orientering, där har ni meningen bakom hela modellen. Men även om man varken kan läsa en karta på ett dugligt sätt eller väljer att bada medans man är ute och springer så är det en intressant sko. Det ser ut och känns som en snabb modell direkt ut från lådan.
Adobe_20181014_161223
Sulan ser lite märklig ut vid första anblicken men det finns såklart en tanke bakom det och lite otippat så kommer inspirationen från ett mountainbikedäck. Sulan är rätt hård och skyddar bra mot genomslag från stenar. Jag tycker den fungerar bäst på torrt underlag, känner ingen 100-% tillit när det kommer blöta bergshällar och spänger. Jag har testat de flesta underlag och den fungerar dugligt överallt, asfalt är ingen höjdare att springa längre sträckor på men det kom ju heller inte som någon nyhet. Då jag själv inte håller på med swimrun kan jag inte säga hur den fungerar under de förutsättningarna, dräneringen är helt ok men greppet på hala klippor ställer jag mig tveksam till just nu.
Adobe_20181014_160938Mina stora problem med Trail5 var plösens storlek och svårigheten att få fast skorna ordentligt på fötterna. Jag kan fortfarande inte förstå meningen med den stora plösen. Båda dessa saker är icke-problem på OT Comp! Både plösen och hälkappan har bantats ner och känns mer rimliga nu även om jag personligen tycker att hälkappan är aningens för styv. Detta är dock något som stör ytterst lite i det stora hela.
Adobe_20181014_160833Jag gillar färgsättningen på skon och ovanligt nog så används samma färger på både dam och herrmodellen. Varför det blivit så antar jag kommer från swimrun-sidan där man tävlar i lag om två och ska kunna köra med matchande outfit men det känns också aningens mer modernt att sluta tramsa runt med olika färger pga. kön.
Adobe_20181015_210701När Inov-8 valde att lägga ner min favorit Roclite 243 för ett par år sedan så försvann min absoluta favoritsko från marknaden och jag har sedan dess letat efter en värdig efterträdare. Salming OT Comp kom nära, känslan är väldigt snarlik men tyvärr nådde de inte riktigt fram ändå. 

Annonser

Pryltest – Altra Olympus 3.0

43059949_181722749392108_1771016072149860352_n
Lång tid har passerat sedan jag testade ett par Altra, jag använde Lone Peak 2.0 när det begav sig sist och det bestående minnet är den sviktande kvaliten som jag upplevde.
Redan i våras inför Lavaredo Ultra Trail tipsade Sondre Amdahl om årets nya modell som ett bra alternativ för loppet men tyvärr hann de inte släppas till oss vanligt folk innan starten gick. Hans ord låg kvar i bakhuvudet när jag här för någon vecka sen började klura på skor till TransGranCanaria, ett lopp som kräver sin sko.
20180906_171113
Olympus-serien är Altras mest uppbyggda sko och noll drop som är standard hos Altra. Jag ska erkänna att det tog ett tag innan jag bestämde mig för att beställa hem den här modellen. Att gå från små, lätta skor med mindre dämpning till denna platåsko. Ja, man ska inte döma en bok utifrån sitt omslag men det är svårt ibland. 

Under första rundan kände jag mig lite som Bambi på hal is, skorna landade på stigen tidigare än benen förväntade sig och det ledde till en del lustigt snubblade ute i skogarna. Efter en stund var detta ett icke-problem, ordningen återställd.
42977306_729636347390138_6987940790211182592_n
Känslan i skon är lite som att gå på moln, kan jag tänka mig. Tack vare den tjocka dämpningen så känns ojämnheterna i underlaget mycket lite. Undersidan kommer från Vibram och då finns det sällan något at klaga på, MegaGrip vet jag inte om det är sen när vi får riktigt grisigt höstväder men man ska inte oroa sig över fästet i det dagliga användandet i alla fall.
20180906_053938

Mina tidigare erfarenheter av Altra har ju varit blandade, jag har testat både Lone Peak och Superior-serierna i deras trailsegment och gillat skorna som sådana men när en sko börjar gå sönder innan 20 mil, då drar jag öronen åt mig. Nu har jag inte hunnit testa mer än lite drygt 14 mil men till skillnad från tidigare så syns inga tendenser på att skorna ska börja gå sönder inom den närmsta tiden.

Min tanke med denna sko var som sagt att ha för att användas under TransGranCanaria och det är väl inte helt avskrivet än men jag är heller inte helt övertygad. Jag har haft en del märkliga problem med skavsår på lilltån, enbart när tå-strumpor har använts konstigt nog.
43049819_1181275212020905_2964648459358961664_n
Att klaga på att känslan av stigen försvinner med en sån här sko känns lite dödfött, man har ju lite accepterat det när man köper skon. Altras ide med Olympus-serien är ju att den ska vara till för de långa loppen i bökig terräng.

Om det är något jag gillar i skoväg så är det variation så dessa kommer absolut få vara kvar på hyllan men för tillfället uppskattar jag mindre väldämpade skor…

Suunto 9 – Ett första intryck!

Det första osponsrade inlägget om Suunto 9 i Sverige? Jag har i alla fall inte hittat nått så håll till godo!

Under sommaren har jag känt mig sugen på en ny klocka och passande nog har både Suunto och Garmin släppt nya toppmodeller. Valet stod mellan Garmins 5 Plus-serie och Suuntos nya 9. Jag valde att stötta våra finska grannar!
DCIM101GOPROGOPR2829.JPGFör ett år sedan så köpte jag en Spartan Sport men den var alldeles för plastig för min smak och jag kom aldrig riktigt in i Movescount men 9an hade helt enkelt funktioner som tilltalade mig mer än vad 5 Plus-serien hade. Designen är en riktig fullträff, speciellt den vita och plastigheten är inte lika påtaglig nu.

Medans Garmin har satsat mer på funktioner som musikspelare och kontaktlös betalning så har Suunto lagt all kraft på batteriet, vilket också har synts mest i marknadsföringen. Beroende på vilket batteriläge man väljer så har man mellan 25 och 120 timmars battertid med GPS-mätning.

inCollage_20180816_200431409
Med runt 80% batteri ser tiderna ut så här

Det finns bland annat smarta laddningspåminnelser och nya algoritmer som ger mer precis spårning och distans men det är inget som man direkt märker av i det dagliga användandet av klockan.

Skärmen är riktigt bra och enkel att tyda under passen. Att ta sig genom menyerna känns logiskt och allt flyter. Att allt inte går att ändra i klockan utan måste hanteras genom datorn är en sak jag ogillar.

Jag hade svårt för Movescount förra gången men när man satt sig in i det lite grann så tycker jag ändå att det är minst lika bra som Garmin Connect, om inte snäppet bättre till och med.
Varför det ska behövas två appar för att få tillgång till all information är för mig ett mysterium, kanske ska den nya appen ersätta Movescount i framtiden.

Pulsmätningen fungerar överlag bra men jag har upplevt pulstoppar de första 5 minuterna de flesta rundorna och ibland har det tagit uppemot en 8-10 minuter innan den rätta pulsen stabiliserats.
20180815_183442
Andra användare har haft en del problem med kopplingen mellan Movescount och Strava där man får kilometertider som liknar Usain Bolts världsrekordsfart på 100 meter. Tiderna uppdateras dock efter ett tag och blir normala. Inget jag har upplevt än men både Suunto och Strava verkar jobba på en lösning.

 

Jag är riktigt nöjd med klockan och ångrar inte bytet från Garmin alls, dessutom tror jag att Suunto-klockan är mycket mer prisvärd än den snåriga Fenix 5 Plus-serien som kostar i alla fall 2000 kronor mer.

20180724_121419

Mot Åre!

Verkar vara något stort som händer i Åre just nu, alla är där av någon anledning så det är väl lika bra att åka dit så man inte missar något!

Jag hade egentligen inte planerat ett besök i byn det här året men när min tur i Jotunheimen skrotades så var det ju tvunget att hittas på något annat. Att det sen råkar vara Fjällmaraton-vecka just då det passade som bäst gör väl inte saken sämre!

Det har varit lite trögt att komma igång igen efter Lavaredo, det tog ett par veckor för huvudet att släppa och blicka framåt men nu är vi där. Nästa långa lopp på kalendern är Idre Fjällmaraton så det blir skönt att komma upp och andas lite fjälluft igen. Tänkte även passa på att hänga på nummerlappen igen och ta mig an Peak Performance Vertical K, en bana som jag gjort några gånger nu men kul att få testa under tävlingsformer

Just det, jag har skaffat ny klocka! En rykande färsk Suunto 9 använder jag nu, någon som vill se ett pryltest av den sen kanske?

 

Pryltest – Ultimate Direction Mountain Vest 4.0

Behövde jag verkligen ännu en löparväst? Kanske inte men jag var inte nöjd med hur packningen fungerade i mina gamla, speciellt missnöjd var jag med hur all energi fick plats. Och eftersom jag känner mig själv under lopp, har jag inte det jag behöver äta lättillgängligt så kommer det sluta med att jag inte äter något överhuvudtaget och sen går det som det går. Inför Lavaredo Ultra Trail ville jag inte chansa!

Ner med huvudet före bland recensioner, youtube och google. Till slut hade jag vaskat fram den jag ville ha, Ultimate Direction Mountain Vest 4.0. Ny för säsongen och med massa gosiga nyheter.
Kapaciteten ligger på runt 13 l vilket är mer än nog för att bära med sig den obligatoriska utrustningen i de flesta lopp.  Fickorna är många och väl genomtänkta både vad det gäller placering och material. Stretchfickorna sväljer utan problem de största mobiltelefonerna eller mängder med gels och bars.
Meshen på baksidan är ny för säsongen och i princip genomskinlig vilket betyder att man får inte värmeslag på grund av att man springer med väst.
Utanpå det huvudsakliga facket så finns ett till, utan stängmöjlighet men som fungerade alldeles utmärkt för att ha regnjackan i. Perfekt att kunna dra fram den i farten utan att behöva ta av sig västen. Och det gäller egentligen för att fickor som är lätta att komma åt under färd så man slipper ödsla tid, två tummar upp för det

Den största nyheten är tekniken som dom kallar för Comfort Cinch och det är ett till för att anpassa västen efter den egna kroppen. Alla kroppar är ju olika och det kanske inte alltid som tillverkarnas rekommendationer passar men här ges en möjlighet till lite mer personliga inställningar, som fungerar riktigt bra måste jag säga.

 

Stavhållarna har fått en bra uppdatering från 3.0-serien där jag tyckte dom var lite veka men som nu är bättre. Även flaskorna är nya sen senaste serien, åt det bättre hållet även där.

Fullpackad inför Lavaredo Ultra Trail

Slutligen så kan jag verkligen rekommendera denna väst om du är just nu är ute på marknaden och jagar. Som vanligt med Ultimate Direction så får man verkligen bra grejer. Och innan någon blir arg på att jag är allt för positiv, nej jag har ännu inte hittat något att gnälla över. Ja, jag har betalt fullt pris för västen och vågar därför utan att skämmas skriva gott om den och rekommendera den.

Skotest-Fest

Årets fattigaste månad är slut och jag har hunnit springa i mängder av skor sedan jag senast skrev om ämnet så letar du skor inför sommarens lopp så kommer här några ord om de skor jag sprungit i de senaste 8 månaderna!

Översikt

Tomten var snäll mot mig i julas och lämnade två modeller till mig och jag har nu fått tillräckligt med kilometer i de båda för att skriva ihop några rader.
Vi börjar med Parkclaw 275! 4
I Inov-8s hemland är parkruns ett stort inslag på helgerna och ambitionen med den här modellen är att fungera som instegsmodell för löpare som vill ut och testa mer stig, en door-to-trail-sko helt enkelt. Det som skiljer den från Inov-8s andra modeller är den väl tilltagna dämpningen och ett drop på 8mm. Jag har nu sprungit längre pass både på asfalt, motionsspår, stig och allt kombinerat i ett och jag gillar verkligen modellen. Det är ingen sko att rekommendera för grisiga, tekniska stigar men springer man mycket motionsspår med asfalt till och från så tycker jag absolut att det är en sko att testa. Jag har den faktiskt även med som skokandidat till Lavaredo Ultra Trail i sommar.
Parkclaw 275

Vidare till nästa, Inov-8 Trailtalon 250! 4
Nästan som en rak motsats till föregående sko så har Trailtalon tagits fram för att vara en snabb sko på hårdpackade stigar. Jag vill minnas att den också var ersättaren till den omåttligt populära modellen Race Ultra 270, en sko som jag nästan avgudar och använde på Marathon des Sables. Trailtalon 250 har inte gjort mig besviken utan jag vågar nog säga att den är bättre än sin föregångare. Lite mjukare känsla mot underlaget, lite bättre grepp och lite lägre vikt. Det är fortfarande ingen modell som gillar en riktig lerfest men en aning lera på stigen är inga problem.
Trailtalon 250

Det var de senaste tillskotten i min skohylla så nu går vi vidare till några modeller jag skaffade under vår/sommar 2017 och vi börjar med favoriten Inov-8 X-Talon 225, barfotaskon Merrell Trail Glove 4 och så rundar vi av med Inov-8 Roclite 290. Jag har också fått chansen genom Trailrunningsweden och Salming running att testa Salming Trail 5, den recensionen finns här.

2017-års favorit, Inov-8 X-Talon 225! 5
Under mina två vändor till Åre under sommaren 2017 så sprang jag nästan varje pass i X-Talon 225 och i den miljön med berg, regn och lera tror jag inte det finns någon bättre modell att springa i. Jag har sprungit långt över 100 mil i ursprungsmodellen X-Talon 212 men jag tycker den här är bättre och det beror mest på att det i princip samma sko men man känner sig lite mer skyddad i den något tyngre modellen. Den som en strumpa på foten och sulan är utrustad med 8mm dubbar som i princip alltid hittar grepp! Ska du bara köpa en modell för riktigt grisiga stigar så behöver du inte leta längre. För mig funkar dom kanon för distanser upp till 40km, ska det springas längre än så vill jag ha lite mer sko. Det enda negativa jag har att peka på är hållbarheten, jag fick tidigt stora hål i meshen men jag tror det beror mest på att jag borde ha gått upp en halv storlek då det är precision fit på den här modellen.
X-Talon 225
Supersköna barfotaskon Merrel Trail Glove 4!
Under sensommaren slog jag till på ett par Merrell Trail Glove 4 och satan vilken skön sko det är! 0 drop och tunn sula så är du inte van med låga drop så rekommenderas som alltid att skynda långsamt. Det är en riktig sommarsko för torra stigar, där visar den sig från sin bästa sida. Greppet är aningen begränsat på leriga stigar men så länge man håller tungan rätt i mun så brukar det gå bra ändå. Eftersom sulan är så tunn så är det ofrånkomligt att man kommer känna av underlaget, speciellt när man trampar på vassa stenar men jag tycker att man lär sig att planera sin löpning bättre när man springer med barfotaskor så man ger f*n i att trampa på sånt som kan göra ont.
Trail Glove 4

Och avslutningsvis, Inov-8 Roclite 290! 3
Förväntningarna på den här modellen var skyhöga, mitt första par skor från Inov-8 var ett par Roclite 240 och det är ett av mina topp3 skor någonsin. Modellserien Roclite har levt ett liv i dunkel sen dess, jag har haft både 280 och 295 men känslan har varit långt ifrån likadan. Men inför 2017 blåstes det in nytt liv i serien och 290 lanserades med mycket uppmärksamhet. Det är en bra sko som funkar i de flesta miljöer, både motionsspår och leriga stigar. Som många skor med rockplate kan den upplevas lite stum och hård men jag tycker ändå den gör ett bra jobb när man springer i steniga områden, jag använde dessa för Matterhorn Ultraks och där fungerade dom perfekt. Jag har haft lite svårt för snörningen, Inov-8 har skapat nått de kallar Adapterweb. Det har för mig varit svårt att knyta skon så som jag vill ha det och ibland har det även orsakat en del smärta på ovansidan av foten. Det är en bra sko men den nådde inte riktigt helt upp till mina förväntningar.
Roclite 290

 

Om du bara ska köpa en väska i år – Inov-8 All Terrain Pro Vest 0-15L

Nyfikenheten var stor redan första gången jag läste om den nya väskan från Inov-8 och till slut kunde jag inte hålla mig från att köpa den.

Varför undrar ni kanske, har man prövat en löparväska så borde man ju inte bli så överraskad av en annan. Och det är väl förvisso sant men den här skiljer sig lite från de andra på marknaden. Man får nämligen två väskor i en och det är just det som fick mig så intresserad.
sdr
All-Terrain Pro Vest är en vidareutveckling av Race Ultra 5/10, även det en väska jag gillade väldigt mycket men som jag tyvärr köpte i en för liten storlek.

Väska nummer ett är en racevest för de tillfällena då man bara vill ta med sig lite vatten och lite energi. Man får även plats med jacka och byxor i meshfickorna på sidorna.
Än så länge är det inget spektakulärt men passformen är riktigt bra och förvaringsmöjligheterna är riktigt bra. Totalt 8 stycken fickor varav 2 för vattenflaskorna och en för eventuell vattenblåsa. Någon sådan springer jag aldrig med men det ska rymmas både en och två-litersblåsor.


Två medföljande softflask på 500ML sitter bekvämt på sidan av kroppen men ett problem jag hade med Race Ultra har följt med även till denna. Sugrören som är väldigt långa och sitter väldigt bra i sin ficka när man lägger in dom första gången innan man ger sig iväg, dom sitter inte lika bra efter att man druckit första gången och försöker sätta tillbaka dom i farten.

När det är dags för lite längre pass då knäpper man enkelt på 15 liters säcken. 6 stycken spännen ska se till att allt sitter på plats och Inov-8 lovar en perfekt passform med noll studs. Jag var skeptisk till det när jag testade första gången men blev glatt överraskad när det visade sig att det inte bara var säljsnack, det stämmer faktiskt och jag glömde nästan av att jag hade väskan på ryggen efter ett tag. I med alla grejer och ut och gör din grej!
DSC00865
På bilden är väskan packad med den obligatoriska utrustningen som gäller för de flesta lopp i alperna och det finns gott om utrymme kvar och väskan sitter fortfarande bekvämt.

En sak jag verkligen gillar med Inov-8 är prissättningen dom har på alla sina grejer. Under 1100 kronor kostade den här väskan, inget märke på trailrunning-scenen matchar den prislappen för den kvaliteten man får

Skotest – Salming Trail5

Länge sen det skrevs om skor men nu är det så dags igen och den här gången är det en sko från Salming, nämligen Trail5 som jag fick möjlighet att testa genom trailrunningsweden och Salming. Jag har länge velat testa det svenska märket men konkurrensen är verkligen hård bland terrängskor och när betalkortet väl kommer fram har jag alltid landat på en annan modell.

Diptic

Siffermässigt så har man ett 5mm dropp att jobba med, så det funkar ypperligt även om man mest sprungit med högt dropp. Sulan i sig är ganska tjock (24,5mm – 19,5mm) och tanken är kanske att ha en sko i sortimentet för oss som vill ha lite mer dämpning under längre lopp.
Mitt par i storlek UK10 vägde 314g per sko, varken vidare lätt eller tung. För att jämföra med andra liknande modeller i min garderob så väger Hoka One One Speedgoat 296g och The North Face Ultra Endurance 352g, alla i UK10. Känslan jag har fått är dock att Trail5 väger betydligt mer på foten än på vågen, den känns faktiskt tyngre än Ultra Endurance även fast det skiljer så mycket till dess fördel. Jag tror att mycket av det beror på den stora plösen som används, den både känns och ser gigantisk ut. Om det finns någon orsak till varför den är så överdimensionerad vet jag inte men hittills har jag inte kunnat komma på någon bra orsak
DSC00737

Sulan har jag bara gott att säga om och man kan verkligen lita på att man får fäste när man behöver. Leriga stigar är inga som helst problem och både upp och ner för blöta bergssidor så har man greppet på sin sida.
DSC00735
Smart drag från Salming att använda Vibram! Trail5 använder en sula som heter Vibram MegaGrip med 4mm långa dubbar och ska göra att man får ett unikt grepp på våta, leriga och hala underlag. Vad som är unikt med greppet är lite oklart för mig men bra är det, kanske inte lika bra som Inov-8 X-Talon 225 men absolut inte långt ifrån.

Ett stort problem jag haft under dessa veckor som jag testat Trail5 är att få fast fötterna ordentligt och jag har fortfarande inte riktigt fått in en skön känsla med snörningen som under några rundor fått knytas om tre gånger på bara 10 kilometer. Senaste knytningen som testats har varit snörningslåset med översta hålet. Då har det funkat bättre men ändå inte riktigt så bra som jag vill ha det och det kan mycket möjligt vara att det är en sån sak som blir bättre med tiden eller så har jag helt enkelt för smala fötter. Har man lite bredare fötter så tror jag att Trail5 kan vara ett riktigt bra alternativ, speciellt till de lite längre passen och loppen.

Om man som jag gillar att testa mycket olika skor så kan man inte betala hur mycket som helst per modell och Salming Trail5 är lite för högt prissatt för att jag ska tycka att det är rimligt. Min gräns går vid 1300:- och då ska det vara en modell jag verkligen har varit intresserad av ett längre tag så jag hade nog fått vänta tills någon mellandagsrea för att få dessa den här modellen annars.

DSC00734

 

Mot Schweiz och Matterhorn Ultraks!

Bara ett par dagar kvar innan det är dags att hoppa på flyget ner mot Schweiz och debuten i skyrunning, som jag sett fram emot detta enda sedan den missade starten på TransGranCanaria i februari.

Det är med skräckblandad förtjusning jag har sett framemot detta lopp. Att klättra 3600 meter under 49 kilometer är ok, det har jag gjort förr men aldrig på den höjden, högsta punkten ligger på 3.130möh. Men som sagt, skrämmer det inte har man satt ribban för lågt och jag är redo att krossa mitt nuvarande höjdrekord på 2,360möh som sattes under Dolomiti Extreme Trail.

15941292_10155022943612216_3096792352971367378_n

Det finns ingen lista på obligatorisk utrustning så skulle kunna släpa med mig lite av varje men som tur är så åker jag ner på billigaste biljetten och då får det räcka med handbagage. För ett par år sedan hade jag säkert gett mig iväg med så lite som möjligt men jag lärt mycket sedan jag stapplade runt AXA Fjällmaraton för ett par år sedan. Framförallt lärde jag mig mycket under min tur i Norge där vädret växlade ungefär lika snabbt som Usain Bolt springer 100m och nu finns allt som kan behövas hemma så det är enkelt att packa ihop det som behövs, det här brukar jag ha i min väska när jag ska ut på kortare bergsäventyr:

DSC00752
Första hjälpen-kit med en liten sax, överlevnadsfilt, lite plåster, tejp, linda, huvudvärkstablett, tigerbalsam och lite annat smått, utifall att jag eller någon annan skulle behöva. Regnställ, eventuellt en extra tjocktröja och lite extra energi. Mer än så ska inte behövas

Nu hoppas jag på finväder under helgen och en fantastisk upplevelse i alperna och hänvisar den intresserade till instagram @niclasbe, där det blir någon uppdatering under helgen

Ja, just det!

Jag har ju fått möjligheten att testa Salmings nya trailskor, Trail5 och det har jag så smått smugit igång med men det blir ju inte överdrivet många kilometer i skogen just den här veckan men när jag kommer hem från Schweiz igen ska jag testa dom ordentligt!
DSC00751

Nya stigar, nya regnmoln och nya prylar

Mycket nytt på en gång, vi börjar med stigarna för det är ju trots allt viktigast. I våras lovade jag mig själv, om än något vagt att vidga mina vyer på sörmlandsleden en aning och det är inget jag jobbat hårt på hittills i sommar men när Niklas Holmström i torsdags bjöd in till löpning runt helt nya delar runt Nykvarn så hakade jag på. Vi träffades vid 0730 på lördagsmorgonen vid Läggesta station, tre stycken under ganska gråa moln och en fjärde skulle vi möta upp utmed stigarna.

Vi hann iväg en stund innan regnet smög igång som ett skönt, somrigt duggregn och för att sen vräka ner och lämna oss som tre dränkta katter på äventyr.

20616922_667743073430780_2152576505178518238_o
På höjden med ”utsikt” över Mellan-Marviken. Foto: Niklas Holmström

Totalt fick vi ihop 42 kilometer på allt från grusväg till helt obanat och trots det dåliga vädret vid starten kunde tre tappra ta sig ett dopp innan vi nådde fram vid Nykvarn, själv höll jag mig på land. Bada i Sverige, vilka dumheter =)

 


Det fick också bli ett passande test av mina nya skor, Inov-8 Roclite 290 som jag tänkt ha under Matterhorn Ultraks. Det blev ett gott resultat och jag tror inte skorna kommer orsaka några problem i alperna heller. Jag har hunnit springa 150 kilometer i skorna och de lever än så länge upp till mina högt ställda förväntningar. Roclite var den serien som fick mig att testa och fastna för Inov-8, jag tänkte återkomma lite längre fram med mer om denna sko.

DSC00661
Inov-8 Roclite 290

Jag hade också med mig en ny klocka ut denna dag. Jag har bara kört med Garmin fram tills nu, först med en Forerunner 610 och vidare med Fenix 2/3 men nu har jag bytt och köpt mig en Suunto Spartan Sport Wrist HR.
Lite som att byta från Apple till Samsung eller viceversa, kvalitén är likvärdig och det handlar väl mest om att lära sig ett nytt gränssnitt. Jag har än så länge bara snuddat på ytan så jag får återkomma när jag har lite mer kött på benen.


I och med helgens långpass så får jag väl räkna tränings inför Matterhorn Ultraks som färdig, har varit svårt att komma iväg på riktigt långa träningspass under våren och sommaren så det kändes bra att kunna plocka ut 42 kilometer och inte känna av de nämnvärt dagen efter.