På soldränkta stigar

Dags för video #2 och våren fortsätter i en hej dundrade fart så det går ju inte att göra annat än att njuta på stigarna. Jag börjar nu så smått lära mig hur gimbalen ska användas på bästa sätt. Mina redigerings-skills är ju inget att skrika högt över ännu men snart så =)
Skärmavbild 2018-05-06 kl. 20.10.23

Just den här delen av sörmlandsleden springer jag några gånger per vecka och den är fortfarande lika rolig. Nu i vintras så hittade jag dessutom ett större område vid sjön där bävrar är väldigt aktiva, alltid hittar man något nytt i skogen

Är mer snack/vloggformat att föredra eller är det nog med snack på alla andra kanaler/podcast som finns? Om ni har en minut över så säg gärna vad ni tycker kan göras bättre 😀

Annonser

In i Youtube-världen!

Ni kanske har sett att jag gjort ett par försök med videos under mina löpturer tidigare men dom har känts så skakiga att man nästan blivit sjösjuk och då blir det ju inte så jäkla kul att titta på. Men nu har jag skaffat en lösning på det problemet då en gimbal har införskaffats! Sjukt kul och det flyter på nu utan några tendenser till sjösjuka eller ögonvärk!

Så jag passade därför på att starta upp Trailtuben
Där har jag har tänkt att visa upp mina hemmastigar, loppförberedelser och säkert en del lopp med. Sen får vi se hur det blir när jag blivit lite varm i kläderna och lite vassare på att klippa och klistra ihop egna videos för det skulle ju vara kul att kanske köra lite skotester oxå, sånt kan man ju kolla hur mycket som helst på =)

Och för att inviga min nya pryl och min kanal så tog jag under lördagen en runda på en av mina favoritplatser, brandområdet i Tyresta nationalpark. En tur som för mig blir strax över 30 kilometer lång men som kan göras så lång som man känner för det om man startar vid Tyresta by.

Jag har fortfarande minnen från sommaren 1999 då helikoptrar körde skytteltrafik mellan diverse sjöar och nationalparken för att fylla på med vatten. 6 dagar brann det och 450 hektar skog förstördes. Det är starka kontraster när man kommer från oskadad skog och kommer in i det karga området där branden härjade. Från de mjuka stigarna omgivna av träd fyllda med gröna barr och löv in till de steniga och oförlåtande stigarna bland döda träd som står som stora minnesmärken. Lätt ett av de coolaste ställena att springa på i Stockholmsområdet!

Skärmavbild 2018-04-30 kl. 20.06.43

Ljuset återvänder och så även jag!

Sakta men säkert så börjar man ana att våren snart står redo här i Stockholmsregionen. Det är i och för sig fortfarande kolsvart när man klockan 0445 ger sig ut för en runda men ljuset har hunnit fram lagom till man kommer hem igen.

Ungefär samtidigt som vinterns första riktiga snöfest fick fotfäste så halkade jag in i en liten svacka träningsmässigt, något jag brukar drabbas av en gång per år och det brukar ta runt 3-4 veckor innan jag hittar tillbaka igen. Jag ser det inte som en allt för stor förlust egentligen, lite extra tid att koppla bort löpningen lite och komma tillbaka med ny energi. För helt ärligt, det är svårt att kötta på året om och vara motiverad hela tiden även om man har roliga lopp inplanerade. Bättre med en 3-4 veckors period med en mindre mängd än att bränna ut sig totalt och släppa all löpning i flera månader, så tänker i alla fall jag. Där är vi nu iallafall, jag är redo att kicka igång ett nytt stabilt block av träning mot Lavaredo Ultra, det är faktiskt under 100 dagar till start nu!

Nu börjar det ju också dra ihop sig till loppsäsongen och för min del så blir Ursvik Ultra mitt första. Den här gången kommer jag bara springa 45km, tre varv får räcka för en som ogillar varvbanor. Sist jag sprang UU så var det mitt första ”riktiga” ultralopp med start kl. 00:00 och rätt kallt, ner mot minus 10 vid starten om jag minns rätt. Eftersom vinterkyla inte riktigt vill släppa sitt grepp så kan det bli spring i minusgrader även denna gång. Vi kanske ses där?

Den trista nyheten är att jag har fått släppa TransAlpinRun från kalender i år. Tyvärr så fick min lagkamrat förhinder och det finns ingen större lust att leta fram en ersättare, även om det är fruktansvärt trist att missa något som man sett fram emot så kommer det fler år!

Som prylnörd är våren en verklig höjdpunkt, ge mig allt bara! Det jag tyckt vara mest intressant är ett par skor från Hoka One One, EVO Jawz. Snacka om snygg sko och till skillnad från deras andra modeller så är inte sulan en meter tjock och dubbarna ser ut att kunna matcha en av mina favoriter X-Talon. Jag har bara testat Speedgoat från Hoka och det kändes inte som en sko för mig men jag hoppas kunna testa den här modellen under sommaren.

Annars är det väl mest snack om Salomons ny sko S/Lab Ultra, eller egentligen snackas det väl mest om den versionen som gjorts som en hyllning till François D’Haene. Rätt så snygg den med men jag har fortsatt svårt för Salomon tyvärr och priset är ju löjligt men kanske vinner man UTMB i sommar av bara farten. Har dock skaffat mig ett par XA Elevate som ska testas ordentligt när våren är här på riktigt och kanske kommer min syn på Salomon-skor att ändras.

Och till sist blev jag nyfiken på en ny typ av pannlampa jag snubblade över på nätet, Kogalla RA. Alltid kul med nytänk, den är inte gjord för att lysa upp stigen 200m framför dig utan för att ge dig ett brett synfält istället.

Nu ska jag försöka göra det bästa av den sista veckan innan det är dags att springa Ursvik Ultra!

Med det sagt, solen lyser för stunden, nu går vi ut och kutar!

Omprioriteringar

Ni vet känslan av att man inte kommer någonstans med sin träning, att man gör det bara för att man måste, just den känslan har jag inte kunnat skaka av mig under det senaste kvartalet. Det har inte varit roligt att springa många gånger, även fast jag har spännande lopp framför mig nästa år.

vlcsnap-2017-12-14-11h27m03s004
En sjukt grå december!

Så fram till Lavaredo Ultra Trail så kommer jag träna tillsammans med en coach och jag är riktigt taggad på hur det kommer utveckla sig.

Jag har ju faktiskt tagit hjälp av en tränare en gång tidigare, när jag precis upptäckt hur kul det var att springa i fjällmiljö. Mitt mål då var att förbättra min tid på Fjällmaraton i Åre och detta var nog precis innan den stora boomen med löpcoach/trailledare/endurance coach och allt vad det nu heter. Då valde jag tränare på precis samma sätt som jag gjort nu och min åsikt om dessa ”coacher” med en två-dagarskurs är fortsatt mest negativ, såklart finns det undantag som i allt annat men…
Kan en tränare inte springa fortare än mig ser jag det som en omöjlighet att den kan hjälpa mig nå mina mål. Jag vill kunna se upp till en tränare, personen ska kunna springa åttor runt mig om jag så väcker honom mitt i natten och det får man inte genom en betald kurs och ett diplom på söndagseftermiddagen.
Det handlar ändå om en större kostnad så jag har läst på så gott jag kunnat men att ha en 7e-plats på UTMB och en 15e-plats på Western States i bagaget säger en hel del den egna förmågan och efter de första samtalet så är jag säker på att utvecklingen kommer peka fint uppåt under 2018.

Istället för att lägga pengar på skor, väskor och annan utrustning så kommer jag lägga dessa slantar på mig själv istället och förhoppningsvis lär jag mig ett och annat under tiden.

 

vlcsnap-2017-12-17-11h26m15s262
På den första decemberdagen med blå himmel och sol. Oklart shortsväder dock

Med det sagt så önskar jag alla en god jul och gott nytt år, glöm inte bort att spendera lite tid i skogen under julledigheten. Vi hörs 2018!

Sugen på etapplopp?

Det är något speciellt att gå igenom samma lidande med samma människor en vecka i sträck. Kanske är det som gör att när man väl testat en gång har svårt att inte titta på ett nytt.

Jag fick först höra om ”fenomenet” under Marathon des Sables 2016, trodde inte riktigt på det men nu måste jag väl erkänna att jag är lite avis på de som är anmälda till nästa år. Det är dock inte det minsta synd om mig. Jag kommer äntligen göra ett nytt etapplopp 2018 då jag kommer ställa upp i Gore-Tex TransAlpinRun och jag är mer en barnsligt taggad över detta!

Vad ska man titta efter om man blivit intresserad att delta i ett etapplopp då? Innan jag fortsätter så kommer en disclaimer: jag är ingen expert/proffs utan bara en glad amatör som gillar att fullkomligt nörda ner mig och som har en lång bucket-list. Jag har bara tagit med de lopp som intresserat mig, det finns en hel uppsjö med andra lopp utanför min intressesfär också.
1Steg ett: Hur bekvämt vill du ha det?
Etapplopp kommer främst i två former, de som kräver att man är helt självförsörjande och de som bara kräver delvis självförsörjning.
Lopp som Marathon des Sables, Beyond The Ultimate-serien och 4 Desert-serien kommer se till att du har vatten och någonstans att lägga ditt liggunderlag och sovsäck på kvällen men allt måste med i din väska. Det finns checkpoints under dagen där du får lite nytt vatten men inget mer än så.
20160409_084406
På exempelvis The Coastal Challenge och TransAlpinRun räcker det med att du tar med det du behöver för den dagens löpning och sen får du tillbaka resten av dina saker vid målgång. Ordentliga vätskekontroller med mycket att välja på och bra mat efter. På TAR kan du också välja att sova på hotell medans TCC bjuder på oslagbart boende i tvåmannatält på en strand med fantastisk utsikt

Steg två: Vilket klimat och natur föredrar du?
Nu finns det verkligen något för allas smak. Vare sig man gillar värme, kyla, höga bergstoppar eller en fuktig djungel
Marathon des Sables kanske är det etapplopp som är mest känt för gemene man och i många år levde de på sitt rykte som världens tuffaste lopp. MdS hävdar inte längre detta, med all rätt kanske men tro inte att det är en ”walk in the park” bara därför.

The Coastal Challenge är enligt mig det vackraste av alla lopp här och ett lopp som ligger näst på tur i min lista. Fantastiska stränder, mängder med vattenfall och härligt väder.
Under Pyrennes Stage Race och Gore-Tex TransAlpinRun får man uppleva en bergskedja till fot, finns det något bättre sätt än så tro.
1
Budget
Som ni ser så kommer anmälningsavgiften äta upp en stor del av din budget. Oavsett vilket lopp du bestämt dig för. När jag satte upp min budget inför MdS så räknade jag på att allt som allt så skulle det kosta mig 50.000 men då behövde jag också köpa in i princip allt.
Resan till och från ingår ytterst sällan i anmälningsavgiften och det blir en stor del av budgeten. Vissa lopp arrangerar även en gemensam resa, MdS till exempel.

Utrustning
Listan med obligatorisk utrustning är ofta ganska lång när det kommer till självförsörjande lopp, därför blir det en jakt på varje gram och ju lättare grejer man vill ha, desto mer kostar det men jag lovar att det är värt det. Man blir överraskad hut lätta saker det finns att få tag på om man letar runt lite och du kommer få en ny uppskattning för titan.
Underskatta inte behovet av en god natt sömn så lägg hellre mer pengar på en riktigt bra sovsäck och ett ordentligt liggunderlag men viktigast av allt, glöm inte öronproppar!
Här finns det specificerat vad jag hade med mig 20160403_153232

Vad äter man under ett lopp med självförsörjning?
Frystorkat, frystorkat och frystorkat. I en hel vecka. Vad bestämmer du själv men kom ihåg att testa allt ordentligt innan. Variation är bra för psyket så ta med lite olika rätter
Vad man äter under själva dagsetappen är precis som vanliga lopp helt olika från person till person, samma tänk här också. Testa allt ordentligt så du vet att magen klarar av det. Jag testade inte mina gels i värme innan första etappen och min mage kraschade. Viktiga kalorier hamnade då i papperskorgen och det går att undvika.
Min sammanställning på frystorkad mat finns uppe på nätet nu också
20160324_122051

Hur ska jag träna?
Såklart blir det olika beroende på lopp och vilken fysisk status man har från början men gemensamt för alla lopp är att tid på fötterna är oerhört viktigt, oavsett om du springer eller går. Man ska inte stressa upp sig själv och sin kropp och gå från 0-100 på 4 veckor. För oss som inte springer för att vinna något av dessa lopp så kvittar det egentligen hur snabbt vi kan springa ett marathon, utan det viktiga är hur snabbt våran kropp kan återhämta sig för att vara redo till nästa dag.

Träna specifikt för terrängen du kommer möta på plats. För mig inför MdS innebar det att jag köpte en spinningcykel som jag släpade till min pappas jobb ett par gånger i veckan den sista månaden innan loppet för att sätta mig och trampa i deras bastu. Det kommer jag såklart inte behöva göra om nu inför TransAlpinRun utan då får man leta backar och gå uppför på löpband istället
20160401_140749

Några avslutande tips:
* Var inte korkad, säger 100 av 100 att du behöver skydd mot sanden. Fixa då skydd mot sanden


* Var nyfiken. Läs allt. Böcker, bloggar, race-reports och youtubevideos
* Köp en sked med långt skaft, då når du all din mat utan att den behöver röra dina smutsiga fingrar. Magsjuka är ej att rekommendera.
* Undvik att high-fivea med de få lokala barnen du möter. Känns det oartigt så kom i alla fall ihåg att sprita av händerna innan du stoppar något i munnen.
* Återigen, öronproppar!

 

Att jaga upplevelser istället för tider

Den tiden på året igen. De lokala 10km-loppen står som spön i backen och Stockholm Marathon har precis gått av stapeln. Frågorna är samma varje år från folk med andra intressen än just löpning:

  • Hur fort springer du milen?
  • Hur fort har du sprungit Stockholm Marathon?

Allt annat är oväsentligt och springer du inte snabbt så finns det ju ingen anledning att springa överhuvudtaget.
Att jaga tider ger mig personligen ingenting. Den enda tiden jag lägger 5 sekunder att tänka på är eventuella rep-tider och det kanske är därför jag inte trivs på asfalten.

Trail och ultralöpning har gett mig fantastiska upplevelser hittills under min relativt korta tid som löpare. En stjärnklar natt på en stäpp i Saharaöknen eller soluppgången över ett väldigt tältläger i samma öken. Utsikten man bjuds på uppe på toppen av det berg man kämpat sig uppför, den är lika fantastisk oavsett om det är Åreskutan här hemma i Sverige, på Gran Canaria eller någonstans i alperna, om man har vädergudarna på sin sida det vill säga. Annars får man nöja sig med en bit choklad och hoppas på bättre lycka vid nästa topp
unnamed2

Utan stressen att jaga sekunder hinner man också prata med alla andra fantastiska deltagare. Under Dolomiti Extreme Trail 2015 så träffade jag norrmannen Dag. Från kilometer 4 höll vi ihop mer eller mindre hela loppet, korsade mållinjen tillsammans och ett år senare fick jag chansen att följa med honom på en 4-dagars tur i Jotunheimens nationalpark. Omöjligt att tacka nej till ett sånt äventyr!
Och på tala om äventyr med Dag så kommer 2018 förhoppningsvis bjuda på ett stort, om allt klaffar som det ska och det håller vi tummarna för.

För att inte tala om alla man träffade under MdS, alla hade vi delat samma dröm i flera år och nu var vi äntligen där. Jag skulle vilja säga att själva loppet är den enkla delen, en fot framför den andra. 7 dagar, 260 kilometer, bara stänga av hjärnkontoret och göra jobbet.
Att gå från dröm till verklighet är nog det svåraste, i alla fall var det så för mig. Ingen supertid på vare sig milen eller marathon skulle göra mig stoltare än min medalj från Marathon des Sables
34

 

 

 

 

Två måsten att ha i bokhyllan!

För ett litet tag sedan köpte jag en liten present till mig själv, lite ny inspiration inför träningen till Matterhorn och till träningen inför nästa års höjdpunkt.
18238684_10155386054257216_2699338114771034005_o
En fantastisk välskriven guidebok till att springa på sörmlandsleden med packningstips, turtips för alla förmågor och allt annat man kan behöva. Niklas Holmström som skrivit boken har också en fin hemsida med alla sina äventyr samlade

Jag är lite bortskämd som har sörmlandsleden 100 meter från ytterdörren men då är det också väldigt lätt att bli hemmablind så nu tänkte jag ta mig lite längre hemifrån, jag har dock svårt att bestämma mig för var jag vill börja.
En sträcka som Niklas har som en av sina favoriter är även min favorit. Jag hade inget namn på den innan men eftersom kungen av leden kallar den för Hanvedenrundan så kommer även jag göra det i framtiden. Denna pärla finns tillgänglig med pendeltåg eller bil och ligger bara 20-25min utanför Stockholm, ännu en anledning att gilla vår huvudstad!

Den andra boken är Running Beyond skriven av Ian Corless som även är mannen bakom podcasten TalkUltra och en flitigt anlitad fotograf på ultra/skyrunning-lopp världen över har samlat sina favoriter i denna bok. Det var den här boken som lockade mig till Matterhorn Ultraks och jag vågar lova att ni kommer hitta något att anmäla er till.

Jag har betydligt fler löparböcker liggandes, kanske onödigt många men dessa två är mina absoluta favoriter!

Imorgon är det dags att börja trampa ner Hammarbybacken igen, vi kanske ses?

En titt i bokhyllan

Kategorin löparböcker är den som växer mest i min bokhylla för tillfället och just nu håller jag på att läsa igenom Running Hot & Cold: Where Will Your Journey Take You?  av Doug Richards.
Passande just nu att få läsa lite då motivationsbristen efter den misslyckade helgen på Gran Canaria består och immunförsvaret inte riktigt vill samarbeta
20170305_144745

Många av böckerna har lästs klart mest för att få ett avslut, andra har köpts för att det varit mycket snack om just den och sen har man hittat några som man verkligen fastnat för och som man går tillbaka till lite då och då. För mig representerar de stående böckerna den sistnämnda kategorin så det räcker med några ord om dessa

Run or Die – Kilian Jornet 
Författaren behöver väl ingen längre presentation, en av världens bästa ultratraillöpare! Läsaren får följa med från uppväxten hemma i Spanien och världen runt på olika löparäventyr

Field Guide to Ultrarunning – Hal Koerner
En amerikansk löparstjärna som vunnit några av de största loppen i USA, bland annat Western States och Hardrock. I hans bok har han samlat sina bästa tips gällande allt från träning till utrustning

Running on Empty – Marshall Ulrich 
En riktigt legend när det kommer till att springa långt. 18 gånger har han genomfört Badwater 135 och dessutom har han kört en ”Badwater Quad”, fyra ”varv” på den brutala banan! Men denna bok handlar inte så mycket om det utan den gången han gav sig ut för att slå rekordet på snabbaste löpningen tvärsöver USA, finns även en film om det som heter Running America

The Marathon des Sables – Mark Hines
Otippat va? 3 gånger har jag hunnit mig igenom från pärm till pärm och oräkneliga gånger har jag bara suttit och bläddrat i den…

Training Essentials for Ultrarunning – Jason Koop
Många av de bästa ultralöparna i världen använder sig av Jason Koop som coach. En ordentlig genomgång i allt från energi till träningsschema som fungerar för både nybörjare och de som vill bli bättre

Running Beyond – Ian Corless
Mannen bakom podcasten TalkUltra och en flitigt anlitad fotograf på ultra/skyrunning-lopp världen över har samlat sina favoriter i denna bok. Blir du inte sugen på något lopp efter att ha bläddrat i denna bok så är något fel.

Heat – Sir Ranulph Fiennes
Den brittiske äventyraren som har en imponerande meritlista bakom sig. I denna bok får man som läsare följa med från uppväxten i Sydafrika och vidare på hans olika äventyr i varma klimat.

A Few Degrees from Hell – Scott Ludwig
Galenskapen runt Badwater 135 verkar på något sätt locka mig när jag köper böcker.

 

Har jag missat något läsvärt?