Det här med att vara snäll mot sin kropp

44
Jag vet inte om det är för att det känns som ett brutalt misslyckande när bokstäverna DNS hamnar bredvid ens namn i resultatlistan och att man därför gör sitt yttersta för att intala sig själv att det är nog inte så illa som det känns. Jag kände mig ju sämre igår, jag springer bara lite långsammare etc etc bla bla bla. Till syvende och sist så är det ju bara skitsnack, dumheter som man försöker använda för att rättfärdiga sitt beslut. Även fast man vet hur farligt det kan vara, även fast man har vänner som gjort exakt likadant och råkat ut för riktigt allvarliga konsekvenser så lär man sig inte av deras misstag.
43
Jag känner att jag duckade en kula efter Idre Fjällmaraton. Jag hostade i 30km och jag hostade en hel del blod. Mådde som en hund när jag kom i mål. Såklart inte så att det syntes och allt för att inte få tre simpla bokstäver i resultatlistan. Vi amatörer borde ta efter proffsen där, inte ställer dom sig på startlinjen när dom inte kan göra sig själv rättvisa eller ännu värre förstöra säsongen. Men det gör vi, för jag vet att jag inte är ensam.
GOPR3248
Den här gången slapp jag undan konsekvenser av min dumhet och jag är fast besluten att vara smartare än så nästa gång. Oavsett vad vi själva intalar oss så är det bara ett lopp. Det är bara en hobby. Livet kommer gå vidare ändå även fast det står DNS i någon resultatlista.
38
Nu har jag tagit tre lugna veckor, mitt sätt att be kroppen om ursäkt och jag känner mig nu redo att kasta mig in i träningen inför nästa stora lopp, Transgrancanaria 128km i februari men innan dess ska jag hinna med några lopp på hemmaplan, om jag är helt frisk dvs 🙂
———————————————————————————————————————————————————
Race Report – Lavaredo Ultra Trail
Suunto 9 – Ett första intryck

Annonser

Frisk luft i Jämtland

Så var man nere på låglandet igen efter en vecka i Åre, som verkligen levererade kanonväder!
Adobe_20180804_145836

Efter 70 mil i bilen var det skönt att sticka ut och lufta benen upp till Totthummeln, regnet som kom nästan vid toppen kändes underbart efter den långa värmeböljan som länge stekt en på hemmaplan. Hade lite för kul på vägen ner i regnet och ramlade vilket resulterade i en ordentligt blåslagen tå.

Det var ju som sagt Fjällmaraton-veckan och för att inte vara den som är den så satte jag på mig en nummerlapp på tisdagen och deltog i Peak Performance Vertical K. Den första 500-hundringen är riktigt brant och har man legat lite på latsidan sedan Lavaredo så känns det ordentligt i benen redan där. Som tur var blir banan snällare därefter och i strålande solsken var det faktiskt rätt kul och oavsett känslan inombords så måste man bjuda upp till dans för kameran.
38121332_1921797437866179_9148719603965231104_o

Eftersom jag inte hade nå mer lopp planerat under veckan och inte orkade vänta på en plats i kabinbanan ner så sprang jag tillbaka ner till Åre torg.

Dagen efter var benen aningens stela men tid gavs för en tur till fantastiska Blanktjärn

Avslutade veckan med att springa från Storulvån till Blåhammaren och tillbaka. Strålande sol, spöregn och lite däremellan på 24 kilometer
DCIM101GOPROGOPR2952.JPG

Nu hinner vi träna några veckor på hemmaplan innan det är dags att återvända till fjällen och springa Idre Fjällmaraton!

Utsiktstornet på ”höjden”

Med 18 dagar kvar till Lavaredo finns inte jättemycket man kan göra längre träningsmässigt, nu får man dra sig runt med den formen man har men det ska ju springas mer berg i sommar så lika bra att ge sig ut och leta upp lite nya backar. Sommarens planer har hunnit ändrats bra många gånger nu, först var planen att delta i Gore-Tex Transalpinrun i september. Det fick skrotas tidigt i våras och en grym tur i Jotunheimen började ta form strax efter men även den fick skrotas så sent som förra veckan då min norske vän som skulle med blev skadad och fick löpförbud i tre månader.
Skärmavbild 2018-06-05 kl. 18.02.02

Nu blir det istället fjällmaratonveckan i fantastiska Åre i augusti, om tävlingslusten faller på blir det det PP Vertikal K även om den banan kommer springas ändå. Nått som inte ändrat i planeringen i alla fall är Idre Fjällmaraton, två veckor efter Åre så hoppas det finns lite bergsben då. Ses vi i Idre kanske?
banprofil-45-badge-1024x293

När jag var ute och rekade backar så passade jag på att besöka det nybyggda utsiktstornet utmed sörmlandsleden vid länets högsta punkt. Tornberget når hela 111 meter över havet och högst upp på det tio meter höga tornet bjuds det på en fin överblick av de fina skogarna i området

Det var allt för denna gång men snart hörs vi igen och då ska vi nörda ner oss lite med en ny väst från Ultimate Direction!

På soldränkta stigar

Dags för video #2 och våren fortsätter i en hej dundrade fart så det går ju inte att göra annat än att njuta på stigarna. Jag börjar nu så smått lära mig hur gimbalen ska användas på bästa sätt. Mina redigerings-skills är ju inget att skrika högt över ännu men snart så =)
Skärmavbild 2018-05-06 kl. 20.10.23

Just den här delen av sörmlandsleden springer jag några gånger per vecka och den är fortfarande lika rolig. Nu i vintras så hittade jag dessutom ett större område vid sjön där bävrar är väldigt aktiva, alltid hittar man något nytt i skogen

Är mer snack/vloggformat att föredra eller är det nog med snack på alla andra kanaler/podcast som finns? Om ni har en minut över så säg gärna vad ni tycker kan göras bättre 😀

Trailpåsk

IMG_20180329_161250_425
Bra variation på underlaget den här helgen

Tänk att perioden februari och mars har blivit en tradition fylld med förkylningar och taskig motivering. Okej, det har bara hänt två år nu men det känns illa nog. Precis som 2017 så såg det ungefär likadant ut också, träningen gick kanonbra i januari och allt kändes sjukt bra men samma stund som kalendern hoppar över till februari så verkar det vara färdigt med sånt. Förra året missade jag ju starten på Transgrancanaria, något jag hade tränat för i sex månader och motivationsbristen efter en sådan miss är lätt att förstå. I år har inget av den storleken missats, jag sprang aldrig Ursvik Ultra på grund av en elak hosta som kom dagarna innan. Men nu ligger dessa månader bakom och jag har ett år på mig att planera hur det ska göras för att undvikas till nästa år.
IMG_20180331_151937_432
Det är ingen ide att gräva ner sig totalt åt dessa ”missade” månader, det är som det är och jag fick trots allt ihop något pass per vecka ändå. Så länge man inte är proffs så kommer man alltid ha massvis med andra saker som slåss om tiden man har till sitt förfogande.
IMG_20180401_163627_894
I och med påskledigheten så fick jag ett perfekt tillfälle att avsluta en svacka och kliva in i april med ett klart huvud. Isen gjorde det stundvis till en klart obehagligare upplevelse men när annandagen bjöd på klarblå himmel, solsken och fler stigar som befriats från isen var känslan ändå oslagbar! Trots att benen var stela så ökades farten och det kändes som att man flög fram i skogen, fantastisk känsla! Det blev en perfekt omstart och ett bra kvitto på att jag kommer stå pall för den träning som nu kommer krävas fram till Lavaredo Ultra Trail på midsommarafton.
IMG_20180402_163827_967

 

Ljuset återvänder och så även jag!

Sakta men säkert så börjar man ana att våren snart står redo här i Stockholmsregionen. Det är i och för sig fortfarande kolsvart när man klockan 0445 ger sig ut för en runda men ljuset har hunnit fram lagom till man kommer hem igen.

Ungefär samtidigt som vinterns första riktiga snöfest fick fotfäste så halkade jag in i en liten svacka träningsmässigt, något jag brukar drabbas av en gång per år och det brukar ta runt 3-4 veckor innan jag hittar tillbaka igen. Jag ser det inte som en allt för stor förlust egentligen, lite extra tid att koppla bort löpningen lite och komma tillbaka med ny energi. För helt ärligt, det är svårt att kötta på året om och vara motiverad hela tiden även om man har roliga lopp inplanerade. Bättre med en 3-4 veckors period med en mindre mängd än att bränna ut sig totalt och släppa all löpning i flera månader, så tänker i alla fall jag. Där är vi nu iallafall, jag är redo att kicka igång ett nytt stabilt block av träning mot Lavaredo Ultra, det är faktiskt under 100 dagar till start nu!

Nu börjar det ju också dra ihop sig till loppsäsongen och för min del så blir Ursvik Ultra mitt första. Den här gången kommer jag bara springa 45km, tre varv får räcka för en som ogillar varvbanor. Sist jag sprang UU så var det mitt första ”riktiga” ultralopp med start kl. 00:00 och rätt kallt, ner mot minus 10 vid starten om jag minns rätt. Eftersom vinterkyla inte riktigt vill släppa sitt grepp så kan det bli spring i minusgrader även denna gång. Vi kanske ses där?

Den trista nyheten är att jag har fått släppa TransAlpinRun från kalender i år. Tyvärr så fick min lagkamrat förhinder och det finns ingen större lust att leta fram en ersättare, även om det är fruktansvärt trist att missa något som man sett fram emot så kommer det fler år!

Som prylnörd är våren en verklig höjdpunkt, ge mig allt bara! Det jag tyckt vara mest intressant är ett par skor från Hoka One One, EVO Jawz. Snacka om snygg sko och till skillnad från deras andra modeller så är inte sulan en meter tjock och dubbarna ser ut att kunna matcha en av mina favoriter X-Talon. Jag har bara testat Speedgoat från Hoka och det kändes inte som en sko för mig men jag hoppas kunna testa den här modellen under sommaren.

Annars är det väl mest snack om Salomons ny sko S/Lab Ultra, eller egentligen snackas det väl mest om den versionen som gjorts som en hyllning till François D’Haene. Rätt så snygg den med men jag har fortsatt svårt för Salomon tyvärr och priset är ju löjligt men kanske vinner man UTMB i sommar av bara farten. Har dock skaffat mig ett par XA Elevate som ska testas ordentligt när våren är här på riktigt och kanske kommer min syn på Salomon-skor att ändras.

Och till sist blev jag nyfiken på en ny typ av pannlampa jag snubblade över på nätet, Kogalla RA. Alltid kul med nytänk, den är inte gjord för att lysa upp stigen 200m framför dig utan för att ge dig ett brett synfält istället.

Nu ska jag försöka göra det bästa av den sista veckan innan det är dags att springa Ursvik Ultra!

Med det sagt, solen lyser för stunden, nu går vi ut och kutar!

Träningstävlingar

Träningstävlingar. Det är ju inget nytt begrepp inom löparvärlden men jag har inte testat på detta förräns nu, 2018. Redan innan jag hade bestämt mig för att ta hjälp av en coach för Lavaredo så hade jag anmält mig till Soria Moria til Verdens Ende, eller deras 50 miles version i alla fall. Det loppet går i maj och ligger som ett bra, riktigt långt långpass inför årets första A-lopp.
vlcsnap-2018-01-09-15h08m35s878

Nu när det inte längre är jag som bestämmer träningen längre och nu söker jag med ljus och lykta efter två nya träningstävlingar i mars (40-50km) och april (60-70km) men trailkalendern kryllar inte direkt av alternativ. Jag har hittat några aktuella lopp men jag hoppas med detta inlägg att vi kanske kan hitta något lopp tillsammans så Bomba mig med era tips och tankar om det lopp jag kollat på eller de lopp som jag missat!

Mars 40-50km:
* Ursvik Ultra 45km – 3 varv på Ursvik Xtremebanan. Jag har sprungit hela en gång tidigare, ogillar varvbanor men logistiken runt loppet är väldans enkel
April 60-70km:
* Åda Wild Boar 60 km – Väldigt roliga recensioner från tidigare deltagare och logistiken är jämfört med de två nästkommande loppen ganska simpel.
* Österlen Spring Trail 60km – En tidig vår i Skåne? Alltid kul att springa på nya ställen också
* Aktivus Trail Race 62,4km – Ett besök till Sveriges baksida kan ju vara kul som omväxling =)

Jag räknar också att dyka upp på ett FatAss-event i Hammarbybacken den 27 januari, känns skönt att träningen flyter på så bra som den gör nu

 

Mot Lavaredo!

Omprioriteringar

Ni vet känslan av att man inte kommer någonstans med sin träning, att man gör det bara för att man måste, just den känslan har jag inte kunnat skaka av mig under det senaste kvartalet. Det har inte varit roligt att springa många gånger, även fast jag har spännande lopp framför mig nästa år.

vlcsnap-2017-12-14-11h27m03s004
En sjukt grå december!

Så fram till Lavaredo Ultra Trail så kommer jag träna tillsammans med en coach och jag är riktigt taggad på hur det kommer utveckla sig.

Jag har ju faktiskt tagit hjälp av en tränare en gång tidigare, när jag precis upptäckt hur kul det var att springa i fjällmiljö. Mitt mål då var att förbättra min tid på Fjällmaraton i Åre och detta var nog precis innan den stora boomen med löpcoach/trailledare/endurance coach och allt vad det nu heter. Då valde jag tränare på precis samma sätt som jag gjort nu och min åsikt om dessa ”coacher” med en två-dagarskurs är fortsatt mest negativ, såklart finns det undantag som i allt annat men…
Kan en tränare inte springa fortare än mig ser jag det som en omöjlighet att den kan hjälpa mig nå mina mål. Jag vill kunna se upp till en tränare, personen ska kunna springa åttor runt mig om jag så väcker honom mitt i natten och det får man inte genom en betald kurs och ett diplom på söndagseftermiddagen.
Det handlar ändå om en större kostnad så jag har läst på så gott jag kunnat men att ha en 7e-plats på UTMB och en 15e-plats på Western States i bagaget säger en hel del den egna förmågan och efter de första samtalet så är jag säker på att utvecklingen kommer peka fint uppåt under 2018.

Istället för att lägga pengar på skor, väskor och annan utrustning så kommer jag lägga dessa slantar på mig själv istället och förhoppningsvis lär jag mig ett och annat under tiden.

 

vlcsnap-2017-12-17-11h26m15s262
På den första decemberdagen med blå himmel och sol. Oklart shortsväder dock

Med det sagt så önskar jag alla en god jul och gott nytt år, glöm inte bort att spendera lite tid i skogen under julledigheten. Vi hörs 2018!

Att träna för alperna på platt mark

Hur gör man det egentligen?  

Jag är fortfarande rejält trött på Hammarbybacken men det är nästan oundvikligt att hamna där när man jagar höjdmeter i Stockholmsområdet. Det kommer absolut bli en del besök där men jag har för avsikt att variera mig lite mer så tristessen av den backen inte dödar motivationen.
vlcsnap-2017-05-27-11h21m16s808
Under de senaste veckorna har jag nosat upp de längsta backarna jag har i närområdet och min tanke är att det får bli lite mer puls i dessa pass. Det borde gå att få ihop en okej mängd höjdmeter i dessa backar också, bara man har tålamod och tuggar på vända efter vända men det är väl lite det vinterträningen handlar om också. 

Det är långt ifrån ovanligt med stigningar på runt tusen höjdmeter i alperna och för att efterlikna dessa så gott det går så kommer jag använda ett löpband på något gym i närheten. Det må vara djävulens påfund och roligare att kolla på färg som torkar men i det här fallet så tror jag vinningen av det är större än lidandet  

Inför TransGranCanaria fixade jag faktiskt ett däck och tanken var att dra runt på det lite. Det stannade ungefär där, tror jag har använt det två gånger men fördelarna med däcklöpning låter så lockande så jag kommer nog damma av mitt däck igen och ge det en ärlig chans.
Förutom det att det simulerar uppförslöpning på ett bra sätt, man får en bättre hållning när man springer och så lär man sig att springa ”genom” bålen. Jag har som sagt testat för lite för att veta om allt stämmer men det var bra mycket jobbigare än att springa och bara släpa runt sig själv. 

Styrketräning. Jag vet hur mycket nytta man kan ha av det men längre än så har jag inte kommit än men jag ska försöka, undrar hur många gånger jag sagt det. Men den här gången har jag en färsk påminnelse i huvudet som jag hoppas kan funka som lite motivation för under Matterhorn Ultraks i somras så fick jag väldigt ont i överkroppen under de sista 25 kilometrarna, antagligen för att min överkropp är för klen. Om jag så bara lyckas få ihop ett tillfälle med styrketräning i veckan så är det en seger.
sportograf-106557689
Med hjälp av en blandning av dessa fyra varianter ska jag ta mig igenom vintern och förhoppningsvis komma ut under våren och vara någon procent mer bergsget än nu. 

Har du något grymt pass på löpband jag måste köra eller något annat användbart tips, ge mig allt ni har!

Mot Lavaredo!!!

 

 

Sommarplanerna klara! Redan nu? Jajamän!

Är ni som jag som gillar att ha så mycket som möjligt planerat så tidigt som möjligt inför nästa sommar eller kör ni mer på känsla när vi väl är framme vid sommaren?
Jag önskar ibland att jag var lite mer spontan på den fronten men jag kan inte hjälpa mig själv. Planeringsfasen är så fantastisk rolig och kvällarna fylls med sträcktittande på youtube, spännande lopprapporter och för att inte tala om hur kul det är att titta upp utrustningen som folk har använt. Men helt och hållet mitt fel är det heller inte med denna långsiktiga plan. Har man som ambition att springa de stora loppen under säg UTMB-veckan, Western States eller Lavaredo Ultra så är man faktiskt så illa tvungen att planera i god tid innan då lotterierna drar igång nu i slutet av året för sommarens upplaga. Allt handlar ju inte om lopp och poäng heller för den delen men jag kommer använda nästa år som ”poängår”. Jag kommer, vid målgången på alla lopp, få ihop tillräckligt med poäng för att söka in i lotteriet till UTMB både 2019 och 2020. Kommer jag inte med någon gång så har jag i alla fall gett det ett ärligt försök.

Jag kommer ha två stycken huvudmål nästa sommar, Lavaredo Ultra Trail och Gore-Tex Trans Alpin Run.

Inför träningen till Lavaredo så kommer jag försöka springa lopp i alla fall två helger istället för att gneta ett ensamt långpass. Än så länge är jag anmäld till Sande ti Verdens Ende, 83 kilometer på norsk mark. Med start klockan 00.00 kan jag testa hur jag vill göra med mat och övrig uppladdning också.
Eventuellt kommer jag vara med i Stockholm Trail också, det går två veckor innan jag åker ner till Italien och det är alltid kul med lopp i huvudstaden. Jag tror faktisk att Sthlm Trail var mitt första traillopp.

Längre än så har jag inte planerat träningen men mellan huvudmålen är det bara tio veckor så det finns lite tid att slipa på formen. Helgen innan TAR kommer jag åka upp till Idre för första upplagan av Idre Fjällmaraton. 45 kilometer med 1400 höjdmeter väntar där och banan ser fantastiskt fin ut.

Det verkar även bli ett välbesökt lopp, känns som att alla ska dit när man kollar runt på sociala medier så det kommer bli en bra helg tror jag. 

Såklart har jag började spåna lite smått på utrustning till de båda loppen. På väskfronten känner jag mig rätt tillfreds sedan jag hittade drömväskan från Inov-8, eventuellt kommer jag komplettera med ett midjeband jag hittat som ser fruktansvärt smidigt ut.
Sen har jag tittat in Inov-8 TrailTalon 250 som en verklig utmanare i skovalet. Ett skönt drop och lagom vikt. De ska vara perfekta för hårdpackade stigar och minns jag rätt från Dolomiti Extreme Trail så stämmer det in bra på stigarna i området. Någon som testat denna modell eller har någon annan skön sko att tipsa om som jag borde kolla in? 

Trevlig helg!