Träningstävlingar

Träningstävlingar. Det är ju inget nytt begrepp inom löparvärlden men jag har inte testat på detta förräns nu, 2018. Redan innan jag hade bestämt mig för att ta hjälp av en coach för Lavaredo så hade jag anmält mig till Soria Moria til Verdens Ende, eller deras 50 miles version i alla fall. Det loppet går i maj och ligger som ett bra, riktigt långt långpass inför årets första A-lopp.
vlcsnap-2018-01-09-15h08m35s878

Nu när det inte längre är jag som bestämmer träningen längre och nu söker jag med ljus och lykta efter två nya träningstävlingar i mars (40-50km) och april (60-70km) men trailkalendern kryllar inte direkt av alternativ. Jag har hittat några aktuella lopp men jag hoppas med detta inlägg att vi kanske kan hitta något lopp tillsammans så Bomba mig med era tips och tankar om det lopp jag kollat på eller de lopp som jag missat!

Mars 40-50km:
* Ursvik Ultra 45km – 3 varv på Ursvik Xtremebanan. Jag har sprungit hela en gång tidigare, ogillar varvbanor men logistiken runt loppet är väldans enkel
April 60-70km:
* Åda Wild Boar 60 km – Väldigt roliga recensioner från tidigare deltagare och logistiken är jämfört med de två nästkommande loppen ganska simpel.
* Österlen Spring Trail 60km – En tidig vår i Skåne? Alltid kul att springa på nya ställen också
* Aktivus Trail Race 62,4km – Ett besök till Sveriges baksida kan ju vara kul som omväxling =)

Jag räknar också att dyka upp på ett FatAss-event i Hammarbybacken den 27 januari, känns skönt att träningen flyter på så bra som den gör nu

 

Mot Lavaredo!

Annonser

Omprioriteringar

Ni vet känslan av att man inte kommer någonstans med sin träning, att man gör det bara för att man måste, just den känslan har jag inte kunnat skaka av mig under det senaste kvartalet. Det har inte varit roligt att springa många gånger, även fast jag har spännande lopp framför mig nästa år.

vlcsnap-2017-12-14-11h27m03s004
En sjukt grå december!

Så fram till Lavaredo Ultra Trail så kommer jag träna tillsammans med en coach och jag är riktigt taggad på hur det kommer utveckla sig.

Jag har ju faktiskt tagit hjälp av en tränare en gång tidigare, när jag precis upptäckt hur kul det var att springa i fjällmiljö. Mitt mål då var att förbättra min tid på Fjällmaraton i Åre och detta var nog precis innan den stora boomen med löpcoach/trailledare/endurance coach och allt vad det nu heter. Då valde jag tränare på precis samma sätt som jag gjort nu och min åsikt om dessa ”coacher” med en två-dagarskurs är fortsatt mest negativ, såklart finns det undantag som i allt annat men…
Kan en tränare inte springa fortare än mig ser jag det som en omöjlighet att den kan hjälpa mig nå mina mål. Jag vill kunna se upp till en tränare, personen ska kunna springa åttor runt mig om jag så väcker honom mitt i natten och det får man inte genom en betald kurs och ett diplom på söndagseftermiddagen.
Det handlar ändå om en större kostnad så jag har läst på så gott jag kunnat men att ha en 7e-plats på UTMB och en 15e-plats på Western States i bagaget säger en hel del den egna förmågan och efter de första samtalet så är jag säker på att utvecklingen kommer peka fint uppåt under 2018.

Istället för att lägga pengar på skor, väskor och annan utrustning så kommer jag lägga dessa slantar på mig själv istället och förhoppningsvis lär jag mig ett och annat under tiden.

 

vlcsnap-2017-12-17-11h26m15s262
På den första decemberdagen med blå himmel och sol. Oklart shortsväder dock

Med det sagt så önskar jag alla en god jul och gott nytt år, glöm inte bort att spendera lite tid i skogen under julledigheten. Vi hörs 2018!

Att träna för alperna på platt mark

Hur gör man det egentligen?  

Jag är fortfarande rejält trött på Hammarbybacken men det är nästan oundvikligt att hamna där när man jagar höjdmeter i Stockholmsområdet. Det kommer absolut bli en del besök där men jag har för avsikt att variera mig lite mer så tristessen av den backen inte dödar motivationen.
vlcsnap-2017-05-27-11h21m16s808
Under de senaste veckorna har jag nosat upp de längsta backarna jag har i närområdet och min tanke är att det får bli lite mer puls i dessa pass. Det borde gå att få ihop en okej mängd höjdmeter i dessa backar också, bara man har tålamod och tuggar på vända efter vända men det är väl lite det vinterträningen handlar om också. 

Det är långt ifrån ovanligt med stigningar på runt tusen höjdmeter i alperna och för att efterlikna dessa så gott det går så kommer jag använda ett löpband på något gym i närheten. Det må vara djävulens påfund och roligare att kolla på färg som torkar men i det här fallet så tror jag vinningen av det är större än lidandet  

Inför TransGranCanaria fixade jag faktiskt ett däck och tanken var att dra runt på det lite. Det stannade ungefär där, tror jag har använt det två gånger men fördelarna med däcklöpning låter så lockande så jag kommer nog damma av mitt däck igen och ge det en ärlig chans.
Förutom det att det simulerar uppförslöpning på ett bra sätt, man får en bättre hållning när man springer och så lär man sig att springa ”genom” bålen. Jag har som sagt testat för lite för att veta om allt stämmer men det var bra mycket jobbigare än att springa och bara släpa runt sig själv. 

Styrketräning. Jag vet hur mycket nytta man kan ha av det men längre än så har jag inte kommit än men jag ska försöka, undrar hur många gånger jag sagt det. Men den här gången har jag en färsk påminnelse i huvudet som jag hoppas kan funka som lite motivation för under Matterhorn Ultraks i somras så fick jag väldigt ont i överkroppen under de sista 25 kilometrarna, antagligen för att min överkropp är för klen. Om jag så bara lyckas få ihop ett tillfälle med styrketräning i veckan så är det en seger.
sportograf-106557689
Med hjälp av en blandning av dessa fyra varianter ska jag ta mig igenom vintern och förhoppningsvis komma ut under våren och vara någon procent mer bergsget än nu. 

Har du något grymt pass på löpband jag måste köra eller något annat användbart tips, ge mig allt ni har!

Mot Lavaredo!!!

 

 

Sommarplanerna klara! Redan nu? Jajamän!

Är ni som jag som gillar att ha så mycket som möjligt planerat så tidigt som möjligt inför nästa sommar eller kör ni mer på känsla när vi väl är framme vid sommaren?
Jag önskar ibland att jag var lite mer spontan på den fronten men jag kan inte hjälpa mig själv. Planeringsfasen är så fantastisk rolig och kvällarna fylls med sträcktittande på youtube, spännande lopprapporter och för att inte tala om hur kul det är att titta upp utrustningen som folk har använt. Men helt och hållet mitt fel är det heller inte med denna långsiktiga plan. Har man som ambition att springa de stora loppen under säg UTMB-veckan, Western States eller Lavaredo Ultra så är man faktiskt så illa tvungen att planera i god tid innan då lotterierna drar igång nu i slutet av året för sommarens upplaga. Allt handlar ju inte om lopp och poäng heller för den delen men jag kommer använda nästa år som ”poängår”. Jag kommer, vid målgången på alla lopp, få ihop tillräckligt med poäng för att söka in i lotteriet till UTMB både 2019 och 2020. Kommer jag inte med någon gång så har jag i alla fall gett det ett ärligt försök.

Jag kommer ha två stycken huvudmål nästa sommar, Lavaredo Ultra Trail och Gore-Tex Trans Alpin Run.

Inför träningen till Lavaredo så kommer jag försöka springa lopp i alla fall två helger istället för att gneta ett ensamt långpass. Än så länge är jag anmäld till Sande ti Verdens Ende, 83 kilometer på norsk mark. Med start klockan 00.00 kan jag testa hur jag vill göra med mat och övrig uppladdning också.
Eventuellt kommer jag vara med i Stockholm Trail också, det går två veckor innan jag åker ner till Italien och det är alltid kul med lopp i huvudstaden. Jag tror faktisk att Sthlm Trail var mitt första traillopp.

Längre än så har jag inte planerat träningen men mellan huvudmålen är det bara tio veckor så det finns lite tid att slipa på formen. Helgen innan TAR kommer jag åka upp till Idre för första upplagan av Idre Fjällmaraton. 45 kilometer med 1400 höjdmeter väntar där och banan ser fantastiskt fin ut.

Det verkar även bli ett välbesökt lopp, känns som att alla ska dit när man kollar runt på sociala medier så det kommer bli en bra helg tror jag. 

Såklart har jag började spåna lite smått på utrustning till de båda loppen. På väskfronten känner jag mig rätt tillfreds sedan jag hittade drömväskan från Inov-8, eventuellt kommer jag komplettera med ett midjeband jag hittat som ser fruktansvärt smidigt ut.
Sen har jag tittat in Inov-8 TrailTalon 250 som en verklig utmanare i skovalet. Ett skönt drop och lagom vikt. De ska vara perfekta för hårdpackade stigar och minns jag rätt från Dolomiti Extreme Trail så stämmer det in bra på stigarna i området. Någon som testat denna modell eller har någon annan skön sko att tipsa om som jag borde kolla in? 

Trevlig helg!

En välbehövlig nytändning

Efter en svag insats på Sörmlands Ultra Marathon så har senaste månadens rundor inte varit särskilt roliga utan mest ett nödvändigt ont.
vlcsnap-2017-11-03-16h16m18s585
Men så kom den fantastiska nytändningen som jag väntat på! I två veckor fick man vänta på lottdragningen till Lavaredo Ultra Trail. 2,929 löpare hade slängt in sitt namn i lottdragningen och dryga hälften skulle få chansen att delta i loppet varav jag kommer vara en av de lyckliga! Precis vad jag behövde för att tagga igång igen och börja springa för att det är kul igen!

Profil
Älskar banprofiler!

Nu har jag vetat om var jag kommer fira midsommar 2018 i ungefär en vecka och jag har lyckats knåpa ihop en preliminär träningsplanering med start från vecka 2 och framåt. Jag brukar vanligtvis bara springa på känsla och ha en ungefärlig planering i mitt huvud vecka till vecka men samtidigt om mitt planerade schema börjar nästa år så börjar jag även jobba igen och dottern börjar på dagis så det kan vara bra att ha på papper vad för sorts jobb som ska göras för det kommer bli många sena kvällar/nätter ute i skogen och det är svårare att vända hem när det redan är bestämt vad som ska göras, det är tanken och förhoppningen i alla fall.

Fixa har också kommit på ett längre besök vilket har gjort det lite roligare att ta sig ut i skogen. För en som trivs bäst ensam ute i skogen är det alldeles lagom att ta med sig en hund. Jag skulle aldrig klara av ett pass med någon av de sektliknande löpgrupperna, jag ryser bara av tanken!
DCIM100GOPROGOPR0032.JPG
Det har varit glest med utrustningssnack här märkte jag och det beror väl mest på att jag tror att intresset kring skor, väskor och sånt inte intresserar andra lika mycket som det intresserar mig, lämna gärna en kommentar om vad ni tycker om rena utrustningsinlägg

Om ni gillar det så finns min senaste recension här: Inov-8 All Terrain Pro Vest 0-15L och kunde ni inte bry er mindre så hörs vi helt enkelt vid nästa inlägg

Mot Lavaredo!

Nya stigar, nya regnmoln och nya prylar

Mycket nytt på en gång, vi börjar med stigarna för det är ju trots allt viktigast. I våras lovade jag mig själv, om än något vagt att vidga mina vyer på sörmlandsleden en aning och det är inget jag jobbat hårt på hittills i sommar men när Niklas Holmström i torsdags bjöd in till löpning runt helt nya delar runt Nykvarn så hakade jag på. Vi träffades vid 0730 på lördagsmorgonen vid Läggesta station, tre stycken under ganska gråa moln och en fjärde skulle vi möta upp utmed stigarna.

Vi hann iväg en stund innan regnet smög igång som ett skönt, somrigt duggregn och för att sen vräka ner och lämna oss som tre dränkta katter på äventyr.

20616922_667743073430780_2152576505178518238_o
På höjden med ”utsikt” över Mellan-Marviken. Foto: Niklas Holmström

Totalt fick vi ihop 42 kilometer på allt från grusväg till helt obanat och trots det dåliga vädret vid starten kunde tre tappra ta sig ett dopp innan vi nådde fram vid Nykvarn, själv höll jag mig på land. Bada i Sverige, vilka dumheter =)

 


Det fick också bli ett passande test av mina nya skor, Inov-8 Roclite 290 som jag tänkt ha under Matterhorn Ultraks. Det blev ett gott resultat och jag tror inte skorna kommer orsaka några problem i alperna heller. Jag har hunnit springa 150 kilometer i skorna och de lever än så länge upp till mina högt ställda förväntningar. Roclite var den serien som fick mig att testa och fastna för Inov-8, jag tänkte återkomma lite längre fram med mer om denna sko.

DSC00661
Inov-8 Roclite 290

Jag hade också med mig en ny klocka ut denna dag. Jag har bara kört med Garmin fram tills nu, först med en Forerunner 610 och vidare med Fenix 2/3 men nu har jag bytt och köpt mig en Suunto Spartan Sport Wrist HR.
Lite som att byta från Apple till Samsung eller viceversa, kvalitén är likvärdig och det handlar väl mest om att lära sig ett nytt gränssnitt. Jag har än så länge bara snuddat på ytan så jag får återkomma när jag har lite mer kött på benen.


I och med helgens långpass så får jag väl räkna tränings inför Matterhorn Ultraks som färdig, har varit svårt att komma iväg på riktigt långa träningspass under våren och sommaren så det kändes bra att kunna plocka ut 42 kilometer och inte känna av de nämnvärt dagen efter.

 

 

 

2x Åre

De senaste veckorna har jag tagit mig de 65 milen upp till Åre två gånger. Första gången följde hela gänget med (fru, bebis och hund) och jag sprang då när det tid blev över, oftast när bebisen tog en tupplur. Den veckan började med en förkylning som ovan nämnda bebis bjöd på men den dog ut ungefär samtidigt som vi fick grymt väder, perfekt timing med andra ord!
vlcsnap-2017-06-29-15h43m33s68Två vändor på halva PP Vertical K, östra leden upp till Åreskutan och ett soligt besök uppe på Totthummeln. Fyra dagar med mycket höjdmeter är inget mina låglandsben är vana vid, perfekt träning i strålande väderlek.

Veckan efter återvände jag för lite mer höjdmeter och från början var planen att jag skulle springa sylarna runt på två dagar men det passade inte riktigt hemma så hunden fick följa med upp. 3 dagar med backträning i Åre slår vilken dag i Hammarbybacken som helst så det fanns inget att klaga på.
Under den första resan upp så gick vi Blanktjärnsrundan och den var så fin så jag kunde inte hålla mig från att ta den på löpande fot också, perfekt sätt att väcka benen efter en lång bilresa.

selfp
Varken jag eller hunden orkade slå upp tältet så bakluckan på bilen fick duga.

Dagen efter så låg molnet tätt över berget och regnet strilade ner. Hade glömt både långa tights och regnbyxor hemma, rookie mistake när man åker till fjälls för antingen får man strålande sol eller ösregn, det verkar inte finns något mellanläge. Planen att köra Peak Performance Vertical K-banan låg dock fast men jag valde att vända ner på ca 1200 meters höjd, blev lite för kallt med shorts.
vlcsnap-2017-07-11-13h30m31s168

Vädret var om möjligt ännu sämre nästa dag, SMHI visade ingen bättring under hela dagen så det fick bli en tripp ner till affären för att köpa ett par långa byxor och sen tänkte jag ta mig upp på Totthummeln och Åreskutan från den östra vägen. På ungefär samma höjd som dagen innan så gick resan nedåt igen, jag har det inte i mig att stånga mig blodig mot väder och vind när det bara är träning.

Mer än så blev det inte i Åre den här gången men jag är ändå nöjd med det som blev, även fast det hade varit fantastisk kul att få springa runt Sylarna.

Nu får resten av träningen inför Matterhorn skötas på hemmaplan!

Löpcoachen med 4 ben, ta med hunden ut

Stor eller lite, gammal eller ung. Det spelar mindre roll. Hundar älskar att springa, är det din egna hund så är den mest troligt hyfsat förtjust i dig också så får den chansen att haka på en timme eller två i skogen så vågar jag lova att den aldrig kommer säga nej.

När jag får chansen så brukar jag låna min systers hund Fixa, en belgisk vallhund. Det är som att spänna fast sig bakom en raket första kilometern innan hon kastar ett öga bak för att se om jag lever och visst gör jag det, det känner jag i varenda muskel som inte är van att springa i hennes hastighet.
Varje löptur bakom henne är som ett coachpass och det gör ont att slarva. Det finns inte tid att fundera över smådetaljer när coachen hetsar upp tempot över rötter och stenar. En kort stund utan fokus och så ligger man på marken.
Hundar tänker inte på vilken del av foten dom landar, hur många steg i minuten dom tar och allt annat tjafs som vi människor tramsar med. Hunden springer för att det är förbannat roligt. Att släppa kopplet och se hur hon springer är fantastiskt roligt, trots att vi inte är av samma ras så tror jag man kan lära sig mycket av sin hund.

Sen har jag också en egen coach hemma som följer med ibland. Han är betydligt mindre och jag slipper bli förnedrad varenda sekund ute med honom, med det inte sagt att han spöar mig de korta stunderna han tröttnar på att ligga bakom.

VIRB Picture
Gösta höll koll så jag skötte mig under träningen för Marathon des Sables

Det börjar dra ihop sig mot race igen, Sthlms Brantaste den 20 maj. Mina bergsben från januari är som sagt borta men några pass i backen ska jag nog hinna få ihop innan.

Häng med mig, Gösta och Fixa här för tätare uppdateringar: @niclasbe

Full fart mot sommaren

Att börja om från början igen

Vi har nog alla gått igenom det, en vinterförkylning som förstör precis allt man byggt upp under årets värsta månader. Alla kvällar man tagit sig ut i snöstormar, genomlidit den bittra kylan som bara en januarimorgon kan erbjuda och de kvällar man glömt ladda pannlampan och försiktigt får tassa hem för att inte bryta varenda ben man har i kroppen.

Det börjar alltid med en förkylning, som fortsätter i en annan, som fortsätter i en tredje osv. Det brukar alltid följa ett liknande mönster också då man faktiskt känner sig frisk en morgon. Hela dagen velar man, sväljer typ en miljon gånger i timmen för att känna efter och när kvällen kommer så kan man inte hålla sig längre. ”Jag ska bara ut och testa en kortis.” Och redan innan man kommit hem så känner man att man tagit sig ut för tidigt och sen går karusellen vidare.

För egen del tog det 45 dagar innan alla förkylningar och småsymptomer lämnade mig i fred. 45 dagar! Det är ju en mindre evighet!
De sista passen innan jag blev sjuk var i februari och jag kände mig så väl förbered som jag kunde inför det kommande loppet på Gran Canaria. Jag hade tränat både psyke och kropp genom att trampa upp och ner för Hammarbybacken två gånger i veckan, totalt 12000 höjdmeter blev det under januari men vad gjorde allt det nu, efter 45 dagar med ändlösa förkylningar?
vlcsnap-2017-04-17-20h36m50s983

Nu var det inte ens kul att springa, jag ville bara vända hem och lära mig knyppla eller något annat mindre fysiskt krävande och mer i linje med den form jag kände mig i. För det känns verkligen som att man aldrig tagit ett löpsteg i sitt liv vid denna stund. Nu vet jag att detta inte stämmer och att min form just då ändå skulle klassas som hyfsad men vad hjälper det där och då?

Nu börjar det i alla fall kännas roligt att springa igen, det är fortfarande tyngre än jag vill ha det men det ger mig ändå chansen att uppskatta hur bra tränad jag faktiskt var, en gång för länge sedan.
Jag vill också tro att det går fort att ta sig tillbaka dit och bygga vidare mot en ännu bättre version inför sommarens stora test på Matterhorn Ultraks. Höjdprofilen skrämmer fortfarande en aning, *** vad högt upp man ska!!!

 

 

Ursvik Extreme-dräpare söder om Sthlm

Ni hörde rätt, det finns ett sånt spår!

När jag började springa i skogen för ett par år sedan så hörde man folk, på nätet och i verkligheten tissla och tassla om Extremspåret ute vid Ursvik. Har du testat det? Vad har du för tid? Bla Bla Bla

Jag är nyfiken av mig så såklart ville jag testa denna bana och se vad alla snackade om. Sagt och gjort, en anmälan till Ursvik Ultra slängdes in, ska det göras så ska det väl göras ordentligt.
5 varv senare och jag fattade inte riktigt hypen runt detta spår, inte heller senare efter några varv i dagsljus. Visst är det ett bra motionsspår men det är varken något extremt eller vidare mycket trail med det

Så var har vi då denna ”Extremdräpare” till motionsspår då?
Jo, jag pratar om Kolarslingan nere vid Rudans friluftsområde! Lite mer trail, lite mer backar och lite längre om man vill det.
Spåret byggdes upp inför skid-SM 1990 och tanken var väl att grilla Gunde Svan, Torgny Mogren och de andra grabbarna lite extra men på grund av snöbrist blev tävlingen flyttad och kvar finns nu denna pärla till spår.



Beroende på vilken klocka som används så skiljer det ungefär 100 höjdmeter.

Så har du sprungit dig trött på Ursvik, välkommen söderut och testa detta fantastiska spår! Oavsett om du tycker som mig eller inte så vågar jag lova ett riktigt utmanade spår!
Har du testat båda redan så berätta gärna vad ni tycker om dessa två spår

Ni hittar mig även på instagram @niclasbe. Är ni inte ute efter att plocka segmentssegrar på Strava så är det bara skicka ett meddelande så kan vi lufsa ett varv runt tillsammans