Mot Lavaredo Ultra Trail 120km!

På måndag är det så dags att byta Sverige mot Italien för att på midsommarafton klockan 23.00 starta i årets upplaga av Lavaredo Ultra Trail. 120km och 5800 höjdmeter med start och mål i den gamla OS-staden från 1956 Cortina d’Ampezzo. Årets tolfte tävling i Ultra Trail World Tour och som vanligt när det handlar om UTWT så dyker det upp många stjärnlöpare. På herrsidan bland andra Hayden Hawks, Tom Tollefsen och Pau Capell. Mira Rai, Nuria Picas och Fernanda Maciel är de jag känner igen bäst på damsidan.
Profil

Under helgen så har allt det viktiga vägts, packats och bockats av. Det känns bäst så när man åker utomlands så man verkligen inte glömmer något viktigt. Att spara 20g genom att ta en annan regnjacka är ju heller inte så tokigt. Att det skiljer 4g mellan höger och vänster sko blir däremot svårare att göra något åt.

Stavarna kommer antagligen bara sitta fast under starten för att sen bäras i handen, utvecklade och redo för nästa backe.

Att ha med ett bra kit för dåligt väder är inte att underskatta. 337g väger mitt med vattentät jacka, byxor och handskar. Merparten av vikten står Gore-Tex-jackan för.
20180616_135907
Jag kommer ha med mig 1400 kalorier / 624g i västen, fördelat på 500 kcal i framfickorna och 900  kcal i stora facket bak. Detta ska ta mig mellan checkpointsen, väl där kommer jag fylla på med det som finns där. Efter 66km får man tag på sin dropbag och där fylls västen på med lika mycket kalorier som innan men lite annat för variation.
20180615_191130

 

Häng med på Instagram under veckan som kommer där de sista förberedelser dyker upp: @niclasbe

Mot Lavaredo!

Annonser

Utsiktstornet på ”höjden”

Med 18 dagar kvar till Lavaredo finns inte jättemycket man kan göra längre träningsmässigt, nu får man dra sig runt med den formen man har men det ska ju springas mer berg i sommar så lika bra att ge sig ut och leta upp lite nya backar. Sommarens planer har hunnit ändrats bra många gånger nu, först var planen att delta i Gore-Tex Transalpinrun i september. Det fick skrotas tidigt i våras och en grym tur i Jotunheimen började ta form strax efter men även den fick skrotas så sent som förra veckan då min norske vän som skulle med blev skadad och fick löpförbud i tre månader.
Skärmavbild 2018-06-05 kl. 18.02.02

Nu blir det istället fjällmaratonveckan i fantastiska Åre i augusti, om tävlingslusten faller på blir det det PP Vertikal K även om den banan kommer springas ändå. Nått som inte ändrat i planeringen i alla fall är Idre Fjällmaraton, två veckor efter Åre så hoppas det finns lite bergsben då. Ses vi i Idre kanske?
banprofil-45-badge-1024x293

När jag var ute och rekade backar så passade jag på att besöka det nybyggda utsiktstornet utmed sörmlandsleden vid länets högsta punkt. Tornberget når hela 111 meter över havet och högst upp på det tio meter höga tornet bjuds det på en fin överblick av de fina skogarna i området

Det var allt för denna gång men snart hörs vi igen och då ska vi nörda ner oss lite med en ny väst från Ultimate Direction!

Träningstävlingar

Träningstävlingar. Det är ju inget nytt begrepp inom löparvärlden men jag har inte testat på detta förräns nu, 2018. Redan innan jag hade bestämt mig för att ta hjälp av en coach för Lavaredo så hade jag anmält mig till Soria Moria til Verdens Ende, eller deras 50 miles version i alla fall. Det loppet går i maj och ligger som ett bra, riktigt långt långpass inför årets första A-lopp.
vlcsnap-2018-01-09-15h08m35s878

Nu när det inte längre är jag som bestämmer träningen längre och nu söker jag med ljus och lykta efter två nya träningstävlingar i mars (40-50km) och april (60-70km) men trailkalendern kryllar inte direkt av alternativ. Jag har hittat några aktuella lopp men jag hoppas med detta inlägg att vi kanske kan hitta något lopp tillsammans så Bomba mig med era tips och tankar om det lopp jag kollat på eller de lopp som jag missat!

Mars 40-50km:
* Ursvik Ultra 45km – 3 varv på Ursvik Xtremebanan. Jag har sprungit hela en gång tidigare, ogillar varvbanor men logistiken runt loppet är väldans enkel
April 60-70km:
* Åda Wild Boar 60 km – Väldigt roliga recensioner från tidigare deltagare och logistiken är jämfört med de två nästkommande loppen ganska simpel.
* Österlen Spring Trail 60km – En tidig vår i Skåne? Alltid kul att springa på nya ställen också
* Aktivus Trail Race 62,4km – Ett besök till Sveriges baksida kan ju vara kul som omväxling =)

Jag räknar också att dyka upp på ett FatAss-event i Hammarbybacken den 27 januari, känns skönt att träningen flyter på så bra som den gör nu

 

Mot Lavaredo!

Sommarplanerna klara! Redan nu? Jajamän!

Är ni som jag som gillar att ha så mycket som möjligt planerat så tidigt som möjligt inför nästa sommar eller kör ni mer på känsla när vi väl är framme vid sommaren?
Jag önskar ibland att jag var lite mer spontan på den fronten men jag kan inte hjälpa mig själv. Planeringsfasen är så fantastisk rolig och kvällarna fylls med sträcktittande på youtube, spännande lopprapporter och för att inte tala om hur kul det är att titta upp utrustningen som folk har använt. Men helt och hållet mitt fel är det heller inte med denna långsiktiga plan. Har man som ambition att springa de stora loppen under säg UTMB-veckan, Western States eller Lavaredo Ultra så är man faktiskt så illa tvungen att planera i god tid innan då lotterierna drar igång nu i slutet av året för sommarens upplaga. Allt handlar ju inte om lopp och poäng heller för den delen men jag kommer använda nästa år som ”poängår”. Jag kommer, vid målgången på alla lopp, få ihop tillräckligt med poäng för att söka in i lotteriet till UTMB både 2019 och 2020. Kommer jag inte med någon gång så har jag i alla fall gett det ett ärligt försök.

Jag kommer ha två stycken huvudmål nästa sommar, Lavaredo Ultra Trail och Gore-Tex Trans Alpin Run.

Inför träningen till Lavaredo så kommer jag försöka springa lopp i alla fall två helger istället för att gneta ett ensamt långpass. Än så länge är jag anmäld till Sande ti Verdens Ende, 83 kilometer på norsk mark. Med start klockan 00.00 kan jag testa hur jag vill göra med mat och övrig uppladdning också.
Eventuellt kommer jag vara med i Stockholm Trail också, det går två veckor innan jag åker ner till Italien och det är alltid kul med lopp i huvudstaden. Jag tror faktisk att Sthlm Trail var mitt första traillopp.

Längre än så har jag inte planerat träningen men mellan huvudmålen är det bara tio veckor så det finns lite tid att slipa på formen. Helgen innan TAR kommer jag åka upp till Idre för första upplagan av Idre Fjällmaraton. 45 kilometer med 1400 höjdmeter väntar där och banan ser fantastiskt fin ut.

Det verkar även bli ett välbesökt lopp, känns som att alla ska dit när man kollar runt på sociala medier så det kommer bli en bra helg tror jag. 

Såklart har jag började spåna lite smått på utrustning till de båda loppen. På väskfronten känner jag mig rätt tillfreds sedan jag hittade drömväskan från Inov-8, eventuellt kommer jag komplettera med ett midjeband jag hittat som ser fruktansvärt smidigt ut.
Sen har jag tittat in Inov-8 TrailTalon 250 som en verklig utmanare i skovalet. Ett skönt drop och lagom vikt. De ska vara perfekta för hårdpackade stigar och minns jag rätt från Dolomiti Extreme Trail så stämmer det in bra på stigarna i området. Någon som testat denna modell eller har någon annan skön sko att tipsa om som jag borde kolla in? 

Trevlig helg!

Ett par ord om Sörmlands Ultra Maraton och 2018

Ni vet hur man tänker om lopp man gjort förr, eller kanske snarare distanser. Det är lätt att envist hålla en måltid i huvudet även fast man långt bak i huvudet vet att man egentligen inte tränat ordentligt. Eller ordentligt kanske är fel uttryck, snarare så har jag inte tränat tillräckligt specifikt i år för att orka med att springa långt.
Sen min dryga förkylning i februari som också sabbade min start i TransGranCanaria har jag mest sprungit pass mellan 7-20 kilometer, sex stycken gånger har jag varit uppe mellan 20-30 kilometer och två gånger har det blivit 40-50 kilometer. Utöver det så har jag tuggat en hel del höjdmeter både i Hammarbybacken och Åre, mestadels för att ta mig igenom Matterhorn Ultraks.
Jag vet ju hur den gamla klyschan går, man blir bra på det man tränar men ändå så tänkte jag att det borde gå att rulla igenom loppet relativt enkelt på under 5h.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Från 2015 och mitt bästa SUM hittills

Ja, riktigt så blev det ju inte. Som ett konstigt sammanträffande så hade jag kul och det gick bra i 25 kilometer innan det plötsligt slutade vara kul och bara blev jobbigt och jävligt de sista 25km. Men till mål kommer man oftast och så även denna gång. 25 minuter över min tänkta tid så kom jag fram och detta fick även bli mitt sista lopp i år. Jag hade tänkt att ta mig ner till Sätila Trail igen och springa 80 kilometersloppet men känslan efter SUM gör att jag skippar det. Det finns inte tillräckligt med tid för att träna sig bra att springa långt och då är det lika bra att börja träna för 2018 istället, så fort förkylningen släppt dvs

På tala om 2018 så har jag inget mer än Trans Alpin Run planerat och det ser ut som ett helt fantastiskt etapplopp. Start i Tyskland och sen 270 kilometer / 16.000 höjdmeter genom alperna.
Utöver det så har jag börjat klura på en ny tur i Jotunheimen, då jag siktar på att träna ordentligt uppför och ta mig upp på några 2000 meterstoppar. Jag har en rutt färdig men väntar på lite feedback från min norske vän, den rutten är 188 kilometer, innehåller 9500 positiva höjdmeter och ett besök upp på Galdhøpiggen, Norges och nordeuropas högsta berg på 2 469 meter över havet.
TAR-MAP.2017.web_-1500x963

Sugen på etapplopp?

Det är något speciellt att gå igenom samma lidande med samma människor en vecka i sträck. Kanske är det som gör att när man väl testat en gång har svårt att inte titta på ett nytt.

Jag fick först höra om ”fenomenet” under Marathon des Sables 2016, trodde inte riktigt på det men nu måste jag väl erkänna att jag är lite avis på de som är anmälda till nästa år. Det är dock inte det minsta synd om mig. Jag kommer äntligen göra ett nytt etapplopp 2018 då jag kommer ställa upp i Gore-Tex TransAlpinRun och jag är mer en barnsligt taggad över detta!

Vad ska man titta efter om man blivit intresserad att delta i ett etapplopp då? Innan jag fortsätter så kommer en disclaimer: jag är ingen expert/proffs utan bara en glad amatör som gillar att fullkomligt nörda ner mig och som har en lång bucket-list. Jag har bara tagit med de lopp som intresserat mig, det finns en hel uppsjö med andra lopp utanför min intressesfär också.
1Steg ett: Hur bekvämt vill du ha det?
Etapplopp kommer främst i två former, de som kräver att man är helt självförsörjande och de som bara kräver delvis självförsörjning.
Lopp som Marathon des Sables, Beyond The Ultimate-serien och 4 Desert-serien kommer se till att du har vatten och någonstans att lägga ditt liggunderlag och sovsäck på kvällen men allt måste med i din väska. Det finns checkpoints under dagen där du får lite nytt vatten men inget mer än så.
20160409_084406
På exempelvis The Coastal Challenge och TransAlpinRun räcker det med att du tar med det du behöver för den dagens löpning och sen får du tillbaka resten av dina saker vid målgång. Ordentliga vätskekontroller med mycket att välja på och bra mat efter. På TAR kan du också välja att sova på hotell medans TCC bjuder på oslagbart boende i tvåmannatält på en strand med fantastisk utsikt

Steg två: Vilket klimat och natur föredrar du?
Nu finns det verkligen något för allas smak. Vare sig man gillar värme, kyla, höga bergstoppar eller en fuktig djungel
Marathon des Sables kanske är det etapplopp som är mest känt för gemene man och i många år levde de på sitt rykte som världens tuffaste lopp. MdS hävdar inte längre detta, med all rätt kanske men tro inte att det är en ”walk in the park” bara därför.

The Coastal Challenge är enligt mig det vackraste av alla lopp här och ett lopp som ligger näst på tur i min lista. Fantastiska stränder, mängder med vattenfall och härligt väder.
Under Pyrennes Stage Race och Gore-Tex TransAlpinRun får man uppleva en bergskedja till fot, finns det något bättre sätt än så tro.
1
Budget
Som ni ser så kommer anmälningsavgiften äta upp en stor del av din budget. Oavsett vilket lopp du bestämt dig för. När jag satte upp min budget inför MdS så räknade jag på att allt som allt så skulle det kosta mig 50.000 men då behövde jag också köpa in i princip allt.
Resan till och från ingår ytterst sällan i anmälningsavgiften och det blir en stor del av budgeten. Vissa lopp arrangerar även en gemensam resa, MdS till exempel.

Utrustning
Listan med obligatorisk utrustning är ofta ganska lång när det kommer till självförsörjande lopp, därför blir det en jakt på varje gram och ju lättare grejer man vill ha, desto mer kostar det men jag lovar att det är värt det. Man blir överraskad hut lätta saker det finns att få tag på om man letar runt lite och du kommer få en ny uppskattning för titan.
Underskatta inte behovet av en god natt sömn så lägg hellre mer pengar på en riktigt bra sovsäck och ett ordentligt liggunderlag men viktigast av allt, glöm inte öronproppar!
Här finns det specificerat vad jag hade med mig 20160403_153232

Vad äter man under ett lopp med självförsörjning?
Frystorkat, frystorkat och frystorkat. I en hel vecka. Vad bestämmer du själv men kom ihåg att testa allt ordentligt innan. Variation är bra för psyket så ta med lite olika rätter
Vad man äter under själva dagsetappen är precis som vanliga lopp helt olika från person till person, samma tänk här också. Testa allt ordentligt så du vet att magen klarar av det. Jag testade inte mina gels i värme innan första etappen och min mage kraschade. Viktiga kalorier hamnade då i papperskorgen och det går att undvika.
Min sammanställning på frystorkad mat finns uppe på nätet nu också
20160324_122051

Hur ska jag träna?
Såklart blir det olika beroende på lopp och vilken fysisk status man har från början men gemensamt för alla lopp är att tid på fötterna är oerhört viktigt, oavsett om du springer eller går. Man ska inte stressa upp sig själv och sin kropp och gå från 0-100 på 4 veckor. För oss som inte springer för att vinna något av dessa lopp så kvittar det egentligen hur snabbt vi kan springa ett marathon, utan det viktiga är hur snabbt våran kropp kan återhämta sig för att vara redo till nästa dag.

Träna specifikt för terrängen du kommer möta på plats. För mig inför MdS innebar det att jag köpte en spinningcykel som jag släpade till min pappas jobb ett par gånger i veckan den sista månaden innan loppet för att sätta mig och trampa i deras bastu. Det kommer jag såklart inte behöva göra om nu inför TransAlpinRun utan då får man leta backar och gå uppför på löpband istället
20160401_140749

Några avslutande tips:
* Var inte korkad, säger 100 av 100 att du behöver skydd mot sanden. Fixa då skydd mot sanden


* Var nyfiken. Läs allt. Böcker, bloggar, race-reports och youtubevideos
* Köp en sked med långt skaft, då når du all din mat utan att den behöver röra dina smutsiga fingrar. Magsjuka är ej att rekommendera.
* Undvik att high-fivea med de få lokala barnen du möter. Känns det oartigt så kom i alla fall ihåg att sprita av händerna innan du stoppar något i munnen.
* Återigen, öronproppar!

 

Matterhorn Ultraks – Från de bakre leden

Känslan av att stå på startlinjen igen till något man sett framemot så länge med skräckblandad förtjusning! Den känslan är svårslagen och gör att alla timmar man spenderat ensam ute i skogen medans regnet öser ner en mörk vårkväll plötsligt inte känns lika bortkastade som känslan kanske var precis innan man tagit sig ut.
sportograf-106557689_lowresEfter min långdragna förkylning som jag drogs med under större delen av februari-mars och som sabbade mitt stora mål detta år så har jag gjort mitt bästa för att komma tillbaka i någorlunda samma form som jag var i då i början på februari. Jag hann inte riktigt dit

Jag kom fram till Zermatt vid 18-tiden på fredag kvällen, aningen senare än jag hade tänkt mig men det fanns ändå lite tid att strosa runt på. Samtidigt som nummerlappen hämtades gick starten på deras vertikal, Vertical Zermatt Sunnegga, 635 höjdmeter på lite drygt 2,3 kilometer.
Efter den traditionsenliga Spaghetti Bolognesen till middag kunde jag memorera den 500 meter långa vägen från start/målområdet till hotellet, allt för att minimera misstag i nyvaket tillstånd dagen efter.

Fem minuter innan start rullade jag in i startleden efter en skön natts sömn och med en lagom stor frukost i magen. Det hade börjat regna precis innan jag lämnade hotellet så regnjackan var på men nu var det uppehåll, jacka av. Två minuter kvar och regnet gör comeback, fuck it tänkte jag, så länge det bara duggar är det ingen fara. Starten går och vi tar en liten runda inne i Zermatt innan det börjar gå uppför. Efter drygt en kilometer regnar det betydligt mer och jag vill verkligen inte frysa hela dagen om vi har otur med vädret så regnjackan åker på igen. Upp till första kontrollen vid Sunnegga är det cirka 800 höjdmeter och humöret är på topp hos alla, Matterhorn vakar ständigt över oss och det är verkligen en mäktig syn. Fyller bara på med vatten lite snabbt bara för att det inte ska ta slut innan nästa topp och sedan tar jag rygg på en japansk Phoebe från Vänner. Så länge man tar sig fram är ju alla stilar dugliga.
sportograf-106523931_lowres
200 höjdmeter ner ska vi innan det är dags för dagens största backe, 1100 höjdmeter på 7 kilometer upp till Gornergrat. Började ana lite krampkänning i en vad på vägen upp och började svära lite smått för mig själv. Hur fan kan jag vara så klen, dagen har ju i princip bara börjat men det blev aldrig mer än så, just då. Ord räcker inte för att beskriva utsikten vi möttes av, bilden gör den något mer rättvisa.
VIRB Picture
Ner till nästa kontroll var det nedför hela vägen, från 3130 möh till 2222 möh och här började det märkas vad man inte får med i träningen i Hammarbybacken. Det är skillnad på slitage när man tar sig 84 höjdmeter upp och vänder för att ta 84 höjdmeter ner. Även om man gör det många gånger så blir det inte samma sak som att springa nedför ett berg i 5-6 kilometer och 1000 meters höjdskillnad. Men solen sken i alla fall och naturen var helt magisk och självklart fanns Matterhorn med mitt i blickfånget.
VIRB Picture Väl nere vid Riffelalp var det massvis med folk, både publik och löpare. Alla tre distanser av loppet strålade nämligen samman här och fram till kontrollen vid Schwarsee skulle vi dela bana med 30-kmlöparna men det orsakade inga större problem.
Stigningen upp till Schwarsee var en elak en, 600 höjdmeter på ett par kilometer och insidorna på mina lår började göra väsen av sig, inte kramp än men det var inte långt ifrån. Stannade till vid en liten bäck med iskallt vatten och tog två saltkapslar för att mota bort krampen, det räckte iaf för att ta sig till toppen.
sportograf-106568346_lowres

Att lära sig springa ultralopp tar tid sägs det ju, vissa har det bara i sig men för det flesta av oss krävs det mycket tid för att lära sig hur kroppen fungerar. Att träna distans eller backar har jag börjat lära mig men när det kommer till att äta under lopp så är jag helt oduglig och det kommer jag lägga mycket på nu inför nästa års lopp på att lära mig för det är en sån enkel grej egentligen.
Enligt min klocka så brände jag nästan 3500Kcal under den här dagen, jag har inga diplom i näringslära att visa upp men jag kan väl tycka att runt 2000Kcal borde jag kanske ha stoppat i mig för att ligga hyfsat jämt, jag lyckades nätt och jämnt stoppa i mig ofantliga 600Kcal och de problem jag fick med kramp har att göra med de problem jag har att äta, enkelt. Lös problemet!

På väg ner till Stafelalp sprang alla om mig, kändes det som i alla fall när jag joggade mig fram i sakta mak för att hålla krampkänningarna i schack. Upp för nästa topp gick alla om mig och jag var tvungen att sätta mig och skaka loss benen med jämna mellanrum. En taktik som delades med en man från Katalonien, vi tog oss fram tillsammans ett tag och växlade några ord. Även om det inte är en jättelång ultra så var stämningen densamma.

Det fortsatte på samma sätt resten av loppet, alla sprang om mig även den sista utförslöpan hem till Zermatt men till slut var jag framme under målbågen!
sportograf-106545136_lowresEn hedersvärd 381-placering bland 479 startande på herrsidan. Mitt upplevelsekonto är påfyllt så det räcker tills jag är tillbaka i alperna och för svensk del var det ju tur att vi hade Petter Engdahl och tvillingarna El Kott på plats som levererade på topp

På fötterna: Inov-8 Roclite 290
På ryggen: Ultimate Direction SJ Ultra Vest 3.0

Mot Schweiz och Matterhorn Ultraks!

Bara ett par dagar kvar innan det är dags att hoppa på flyget ner mot Schweiz och debuten i skyrunning, som jag sett fram emot detta enda sedan den missade starten på TransGranCanaria i februari.

Det är med skräckblandad förtjusning jag har sett framemot detta lopp. Att klättra 3600 meter under 49 kilometer är ok, det har jag gjort förr men aldrig på den höjden, högsta punkten ligger på 3.130möh. Men som sagt, skrämmer det inte har man satt ribban för lågt och jag är redo att krossa mitt nuvarande höjdrekord på 2,360möh som sattes under Dolomiti Extreme Trail.

15941292_10155022943612216_3096792352971367378_n

Det finns ingen lista på obligatorisk utrustning så skulle kunna släpa med mig lite av varje men som tur är så åker jag ner på billigaste biljetten och då får det räcka med handbagage. För ett par år sedan hade jag säkert gett mig iväg med så lite som möjligt men jag lärt mycket sedan jag stapplade runt AXA Fjällmaraton för ett par år sedan. Framförallt lärde jag mig mycket under min tur i Norge där vädret växlade ungefär lika snabbt som Usain Bolt springer 100m och nu finns allt som kan behövas hemma så det är enkelt att packa ihop det som behövs, det här brukar jag ha i min väska när jag ska ut på kortare bergsäventyr:

DSC00752
Första hjälpen-kit med en liten sax, överlevnadsfilt, lite plåster, tejp, linda, huvudvärkstablett, tigerbalsam och lite annat smått, utifall att jag eller någon annan skulle behöva. Regnställ, eventuellt en extra tjocktröja och lite extra energi. Mer än så ska inte behövas

Nu hoppas jag på finväder under helgen och en fantastisk upplevelse i alperna och hänvisar den intresserade till instagram @niclasbe, där det blir någon uppdatering under helgen

Ja, just det!

Jag har ju fått möjligheten att testa Salmings nya trailskor, Trail5 och det har jag så smått smugit igång med men det blir ju inte överdrivet många kilometer i skogen just den här veckan men när jag kommer hem från Schweiz igen ska jag testa dom ordentligt!
DSC00751

Stockholms Brantaste 

Sätila Trail 120km – DNF

Transgrancanaria 125km – DNS

Så såg min resultatrad ut innan dagens sprintlopp Stockholms Brantaste. Det gick inte särskilt fort (21.28) och var inte särskilt långt (3.3km/288hm) men jag tror det betyder ganska mycket för psyket att återigen ha en målgång som senaste resultat.

Mer racerapport än så blir det nog inte, det händer liksom inte hända så mycket på så kort tid men jag kan i alla fall konstatera att någon spurtade bergsget har jag inte blivit av träningen men det är heller inget jag tränat för.

Själva loppet är en trevlig liten tillställning med trevlig atmosfär och en perfekt omstart på backträningen för mig, samma backträningen som faktiskt gav mig startplatsen i vinst under Januarijakten 2017 som jag lyckades vinna med mina 12000 insamlade höjdmeter under månaden.

3 månader kvar till Matterhorn Ultraks nu, ska bli spännande att testa på skyrunning iår!

DNS TransGranCanaria

Long story short – en elak hosta gjorde så att det inte blev någon start i förra veckans TransGranCanaria! Jag har deppat färdigt och släppte den misären när vi lyfte från Las Palmas i onsdags. Det var långt ifrån ett enkelt beslut att ta med tanke på all den tid och alla kronor man lagt ner för att få stå där på startlinjen med många av världens bästa men efter en kort testjogg på eftermiddagen blev beslutet ganska självklart. Redan efter ett par hundra meter stod jag dubbelvikt över knäna och hostade, det skulle aldrig gå! Kanske skulle jag kunna starta för att bryta vid första eller möjligen andra checkpointen men det var inte därför jag åkte ner till Gran Canaria. Trots att vi bodde vid starten i Agaete så stannade jag på hotellet istället för att kolla på starten, besvikelsen var för stor…

Under lördagen höll jag i alla fall ett öga på hur det gick för de svenskar man haft kontakt med innan, kul att se att både Peter, Christian och Niclas tog sig i mål. Ett extra stort grattis till Niclas som klarade av TransGranCanaria 360°, 26 mil runt Gran Canaria, hatten av!

På måndagen var hostan mer eller mindre borta så för att få känna lite på banan så sprang jag från Agaete till Tamadaba, de första 10km av banan. Trist att den delen körs på natten för den var riktigt fin.

Eftersom året har planerats runt TransGranCanaria så har jag nu inget inplanerat fram tills Matterhorn Ultraks den 26 augusti. Får se om det blir något lopp eller kanske någon tur till fjällen för att springa lite uppåt