Dags att dräpa 100 miles-draken!

Ingen har väl missat att Kullamannen har gått av stapeln under helgen?
Adobe_20181029_061948

Det finns ett schema, en önskedröm där den stora finalen är UTMB 2020 men det kräver ju lite tur i lottdragningen. Ett steg i den planen är att ge sig på den klassiska och mytomspunna distansen 100 miles! Det har inget att göra med de poäng som lottdragningen kräver utan mer för att lugna själen med att distansen har gjorts någongång innan, ett minst lika viktigt steg med andra ord. Tidpunkten hade kunnat vara bättre men kommer den någonsin bli perfekt? Med en 2.5-åring hemma så kommer det dröja många år innan jag slipper att få hem pest efter pest, känslan av att ständigt ha någon äcklig bacill i mig kommer finnas länge men det är bara att gilla läget och göra så gott det går.
Adobe_20181030_114300

Nästa års tävlingssäsong såg faktiskt riktigt trevlig ut redan innan men nu har den spetsats till en aning med en riktigt tuff avslutning.

Det blir en återkomst till Gran Canaria och ett nytt försök att ta sig hela vägen till startlinjen för TransGranCanaria. Med en ny bansträckning med start i Las Palmas istället så blir loppet aningens längre och mäter nu 128km med 7500 höjdmeter att klättra.

Jag hade sen oväntad tur i lottdragningen för Lavaredo Ultra Trail men jag tackar för chansen och hoppar på tåget för ännu ett varv på 120km runt den charmiga staden Cortina. Ett bra sätt att fira midsommarafton på tycker jag.
north-face-lavaredo-ultra-trail-2018-5593342-53084-3292

Svenska fjällen kommer också få sig ett besök då en resa till Idre och 2XU Idre Fjällmaraton finns inbokat. Även om mitt blodhostande lopp detta år inte är något för historieböckerna så uppskattade jag verkligen bansträckningen och det tuffa underlaget. Har du chansen att testa så kan jag verkligen rekommendera detta lopp.
20180827_062810

Sen ska draken dräpas! Och det vore väl dumt att inte ta ett av de tuffaste 100 miles-loppen som Sverige har att erbjuda? De många varven på TEC och BRR lockar helt enkelt inte men ett par stycken på Kullaberg kan jag acceptera även fast jag i det stora hela ogillar varvbanor. Jag begriper också att loppet börjar på riktigt efter 80km när det blir dags för dessa varv. 22 kilometer och 1000 höjdmeter per varv är inget man skämtar bort men vad vore livet utan ordentliga utmaningar?

inCollage_20181105_203005104.jpg 

 

Annonser

Lyckad lottdragning och Haninge Trail

2 timmar innan registreringen för lotteriet till Lavaredo Ultra Trailstängdes så slängde jag in en anmälan trots allt. Jag kom ihåg hur förbannat ont det gjorde, hur långt 120 kilometer är och hur besvärliga de 6000 höjdmetrarna faktiskt var. Med det i minnet så borde ju ingen anmälan gjorts men sen kom jag också ihåg den elektriska laddningen på startlinjen där i Cortina, klockan 22:58 på midsommarafton. Soluppgången, solnedgången. De fantastiska funktionärerna och publiken. Lättnaden av att klara sig till målet och stoltheten att glida omkring i en finisherväst dagen efter. Ett enkelt beslut eller hur?
Adobe_20181023_212909
Mina förhoppningar att få en startplats var små. Med över 3000 sökande till de 1700 startplatserna så tänkte jag att jag hade förbrukat min tur i detta lotteri men icke! Idag kom ett mail. Med ett grattis, du har fått en plats! Jag har några dagar på mig att bestämma mig nu.

Race Report – Haninge Trail

I söndags sprang jag detta lopp på hemmaplan. Skönt att kunna jogga ner till start och slippa all stress med resa till och från. Loppet går på Rudans 16.7km-slinga, ett spår jag har sprungit hundratals gånger. Ett spår som designades för att grilla Gunde Svan och Torgny Mogren under skid-SM 1990.De fick på grund av snöbrist aldrig ta sig an banan då men kanske får vi se den under ett eventuellt OS i framtiden, vem vet.
Skärmavbild 2018-10-21 kl. 19.43.07
Underlaget är till största del i klassisk motionsspår-stil med några kilometer med lite mer utmanade och teknisk karaktär, en kul blandning helt enkelt.

När man ständigt går runt med någon sorts dagisbacill i kroppen så får man vara glad för det lilla, att ta sig i mål är ibland en stor seger.
Adobe_20181021_141613
Det blev ett nytt banrekord på herrsidan 1:04,11 och Lisa Ring tog hem ännu en seger men jag var nog lika glad för en hyfsad tid i mål och att kunna gå hem.


Pryltest – Salming OT Comp
Suunto 9 – Ett första intryck
Pryltest – Altra Olympus 3.0

Frisk luft i Jämtland

Så var man nere på låglandet igen efter en vecka i Åre, som verkligen levererade kanonväder!
Adobe_20180804_145836

Efter 70 mil i bilen var det skönt att sticka ut och lufta benen upp till Totthummeln, regnet som kom nästan vid toppen kändes underbart efter den långa värmeböljan som länge stekt en på hemmaplan. Hade lite för kul på vägen ner i regnet och ramlade vilket resulterade i en ordentligt blåslagen tå.

Det var ju som sagt Fjällmaraton-veckan och för att inte vara den som är den så satte jag på mig en nummerlapp på tisdagen och deltog i Peak Performance Vertical K. Den första 500-hundringen är riktigt brant och har man legat lite på latsidan sedan Lavaredo så känns det ordentligt i benen redan där. Som tur var blir banan snällare därefter och i strålande solsken var det faktiskt rätt kul och oavsett känslan inombords så måste man bjuda upp till dans för kameran.
38121332_1921797437866179_9148719603965231104_o

Eftersom jag inte hade nå mer lopp planerat under veckan och inte orkade vänta på en plats i kabinbanan ner så sprang jag tillbaka ner till Åre torg.

Dagen efter var benen aningens stela men tid gavs för en tur till fantastiska Blanktjärn

Avslutade veckan med att springa från Storulvån till Blåhammaren och tillbaka. Strålande sol, spöregn och lite däremellan på 24 kilometer
DCIM101GOPROGOPR2952.JPG

Nu hinner vi träna några veckor på hemmaplan innan det är dags att återvända till fjällen och springa Idre Fjällmaraton!

Mot Åre!

Verkar vara något stort som händer i Åre just nu, alla är där av någon anledning så det är väl lika bra att åka dit så man inte missar något!

Jag hade egentligen inte planerat ett besök i byn det här året men när min tur i Jotunheimen skrotades så var det ju tvunget att hittas på något annat. Att det sen råkar vara Fjällmaraton-vecka just då det passade som bäst gör väl inte saken sämre!

Det har varit lite trögt att komma igång igen efter Lavaredo, det tog ett par veckor för huvudet att släppa och blicka framåt men nu är vi där. Nästa långa lopp på kalendern är Idre Fjällmaraton så det blir skönt att komma upp och andas lite fjälluft igen. Tänkte även passa på att hänga på nummerlappen igen och ta mig an Peak Performance Vertical K, en bana som jag gjort några gånger nu men kul att få testa under tävlingsformer

Just det, jag har skaffat ny klocka! En rykande färsk Suunto 9 använder jag nu, någon som vill se ett pryltest av den sen kanske?

 

Mot Lavaredo Ultra Trail 120km!

På måndag är det så dags att byta Sverige mot Italien för att på midsommarafton klockan 23.00 starta i årets upplaga av Lavaredo Ultra Trail. 120km och 5800 höjdmeter med start och mål i den gamla OS-staden från 1956 Cortina d’Ampezzo. Årets tolfte tävling i Ultra Trail World Tour och som vanligt när det handlar om UTWT så dyker det upp många stjärnlöpare. På herrsidan bland andra Hayden Hawks, Tom Tollefsen och Pau Capell. Mira Rai, Nuria Picas och Fernanda Maciel är de jag känner igen bäst på damsidan.
Profil

Under helgen så har allt det viktiga vägts, packats och bockats av. Det känns bäst så när man åker utomlands så man verkligen inte glömmer något viktigt. Att spara 20g genom att ta en annan regnjacka är ju heller inte så tokigt. Att det skiljer 4g mellan höger och vänster sko blir däremot svårare att göra något åt.

Stavarna kommer antagligen bara sitta fast under starten för att sen bäras i handen, utvecklade och redo för nästa backe.

Att ha med ett bra kit för dåligt väder är inte att underskatta. 337g väger mitt med vattentät jacka, byxor och handskar. Merparten av vikten står Gore-Tex-jackan för.
20180616_135907
Jag kommer ha med mig 1400 kalorier / 624g i västen, fördelat på 500 kcal i framfickorna och 900  kcal i stora facket bak. Detta ska ta mig mellan checkpointsen, väl där kommer jag fylla på med det som finns där. Efter 66km får man tag på sin dropbag och där fylls västen på med lika mycket kalorier som innan men lite annat för variation.
20180615_191130

 

Häng med på Instagram under veckan som kommer där de sista förberedelser dyker upp: @niclasbe

Mot Lavaredo!

På soldränkta stigar

Dags för video #2 och våren fortsätter i en hej dundrade fart så det går ju inte att göra annat än att njuta på stigarna. Jag börjar nu så smått lära mig hur gimbalen ska användas på bästa sätt. Mina redigerings-skills är ju inget att skrika högt över ännu men snart så =)
Skärmavbild 2018-05-06 kl. 20.10.23

Just den här delen av sörmlandsleden springer jag några gånger per vecka och den är fortfarande lika rolig. Nu i vintras så hittade jag dessutom ett större område vid sjön där bävrar är väldigt aktiva, alltid hittar man något nytt i skogen

Är mer snack/vloggformat att föredra eller är det nog med snack på alla andra kanaler/podcast som finns? Om ni har en minut över så säg gärna vad ni tycker kan göras bättre 😀

In i Youtube-världen!

Ni kanske har sett att jag gjort ett par försök med videos under mina löpturer tidigare men dom har känts så skakiga att man nästan blivit sjösjuk och då blir det ju inte så jäkla kul att titta på. Men nu har jag skaffat en lösning på det problemet då en gimbal har införskaffats! Sjukt kul och det flyter på nu utan några tendenser till sjösjuka eller ögonvärk!

Så jag passade därför på att starta upp Trailtuben
Där har jag har tänkt att visa upp mina hemmastigar, loppförberedelser och säkert en del lopp med. Sen får vi se hur det blir när jag blivit lite varm i kläderna och lite vassare på att klippa och klistra ihop egna videos för det skulle ju vara kul att kanske köra lite skotester oxå, sånt kan man ju kolla hur mycket som helst på =)

Och för att inviga min nya pryl och min kanal så tog jag under lördagen en runda på en av mina favoritplatser, brandområdet i Tyresta nationalpark. En tur som för mig blir strax över 30 kilometer lång men som kan göras så lång som man känner för det om man startar vid Tyresta by.

Jag har fortfarande minnen från sommaren 1999 då helikoptrar körde skytteltrafik mellan diverse sjöar och nationalparken för att fylla på med vatten. 6 dagar brann det och 450 hektar skog förstördes. Det är starka kontraster när man kommer från oskadad skog och kommer in i det karga området där branden härjade. Från de mjuka stigarna omgivna av träd fyllda med gröna barr och löv in till de steniga och oförlåtande stigarna bland döda träd som står som stora minnesmärken. Lätt ett av de coolaste ställena att springa på i Stockholmsområdet!

Skärmavbild 2018-04-30 kl. 20.06.43

Sugen på etapplopp?

Det är något speciellt att gå igenom samma lidande med samma människor en vecka i sträck. Kanske är det som gör att när man väl testat en gång har svårt att inte titta på ett nytt.

Jag fick först höra om ”fenomenet” under Marathon des Sables 2016, trodde inte riktigt på det men nu måste jag väl erkänna att jag är lite avis på de som är anmälda till nästa år. Det är dock inte det minsta synd om mig. Jag kommer äntligen göra ett nytt etapplopp 2018 då jag kommer ställa upp i Gore-Tex TransAlpinRun och jag är mer en barnsligt taggad över detta!

Vad ska man titta efter om man blivit intresserad att delta i ett etapplopp då? Innan jag fortsätter så kommer en disclaimer: jag är ingen expert/proffs utan bara en glad amatör som gillar att fullkomligt nörda ner mig och som har en lång bucket-list. Jag har bara tagit med de lopp som intresserat mig, det finns en hel uppsjö med andra lopp utanför min intressesfär också.
1Steg ett: Hur bekvämt vill du ha det?
Etapplopp kommer främst i två former, de som kräver att man är helt självförsörjande och de som bara kräver delvis självförsörjning.
Lopp som Marathon des Sables, Beyond The Ultimate-serien och 4 Desert-serien kommer se till att du har vatten och någonstans att lägga ditt liggunderlag och sovsäck på kvällen men allt måste med i din väska. Det finns checkpoints under dagen där du får lite nytt vatten men inget mer än så.
20160409_084406
På exempelvis The Coastal Challenge och TransAlpinRun räcker det med att du tar med det du behöver för den dagens löpning och sen får du tillbaka resten av dina saker vid målgång. Ordentliga vätskekontroller med mycket att välja på och bra mat efter. På TAR kan du också välja att sova på hotell medans TCC bjuder på oslagbart boende i tvåmannatält på en strand med fantastisk utsikt

Steg två: Vilket klimat och natur föredrar du?
Nu finns det verkligen något för allas smak. Vare sig man gillar värme, kyla, höga bergstoppar eller en fuktig djungel
Marathon des Sables kanske är det etapplopp som är mest känt för gemene man och i många år levde de på sitt rykte som världens tuffaste lopp. MdS hävdar inte längre detta, med all rätt kanske men tro inte att det är en ”walk in the park” bara därför.

The Coastal Challenge är enligt mig det vackraste av alla lopp här och ett lopp som ligger näst på tur i min lista. Fantastiska stränder, mängder med vattenfall och härligt väder.
Under Pyrennes Stage Race och Gore-Tex TransAlpinRun får man uppleva en bergskedja till fot, finns det något bättre sätt än så tro.
1
Budget
Som ni ser så kommer anmälningsavgiften äta upp en stor del av din budget. Oavsett vilket lopp du bestämt dig för. När jag satte upp min budget inför MdS så räknade jag på att allt som allt så skulle det kosta mig 50.000 men då behövde jag också köpa in i princip allt.
Resan till och från ingår ytterst sällan i anmälningsavgiften och det blir en stor del av budgeten. Vissa lopp arrangerar även en gemensam resa, MdS till exempel.

Utrustning
Listan med obligatorisk utrustning är ofta ganska lång när det kommer till självförsörjande lopp, därför blir det en jakt på varje gram och ju lättare grejer man vill ha, desto mer kostar det men jag lovar att det är värt det. Man blir överraskad hut lätta saker det finns att få tag på om man letar runt lite och du kommer få en ny uppskattning för titan.
Underskatta inte behovet av en god natt sömn så lägg hellre mer pengar på en riktigt bra sovsäck och ett ordentligt liggunderlag men viktigast av allt, glöm inte öronproppar!
Här finns det specificerat vad jag hade med mig 20160403_153232

Vad äter man under ett lopp med självförsörjning?
Frystorkat, frystorkat och frystorkat. I en hel vecka. Vad bestämmer du själv men kom ihåg att testa allt ordentligt innan. Variation är bra för psyket så ta med lite olika rätter
Vad man äter under själva dagsetappen är precis som vanliga lopp helt olika från person till person, samma tänk här också. Testa allt ordentligt så du vet att magen klarar av det. Jag testade inte mina gels i värme innan första etappen och min mage kraschade. Viktiga kalorier hamnade då i papperskorgen och det går att undvika.
Min sammanställning på frystorkad mat finns uppe på nätet nu också
20160324_122051

Hur ska jag träna?
Såklart blir det olika beroende på lopp och vilken fysisk status man har från början men gemensamt för alla lopp är att tid på fötterna är oerhört viktigt, oavsett om du springer eller går. Man ska inte stressa upp sig själv och sin kropp och gå från 0-100 på 4 veckor. För oss som inte springer för att vinna något av dessa lopp så kvittar det egentligen hur snabbt vi kan springa ett marathon, utan det viktiga är hur snabbt våran kropp kan återhämta sig för att vara redo till nästa dag.

Träna specifikt för terrängen du kommer möta på plats. För mig inför MdS innebar det att jag köpte en spinningcykel som jag släpade till min pappas jobb ett par gånger i veckan den sista månaden innan loppet för att sätta mig och trampa i deras bastu. Det kommer jag såklart inte behöva göra om nu inför TransAlpinRun utan då får man leta backar och gå uppför på löpband istället
20160401_140749

Några avslutande tips:
* Var inte korkad, säger 100 av 100 att du behöver skydd mot sanden. Fixa då skydd mot sanden


* Var nyfiken. Läs allt. Böcker, bloggar, race-reports och youtubevideos
* Köp en sked med långt skaft, då når du all din mat utan att den behöver röra dina smutsiga fingrar. Magsjuka är ej att rekommendera.
* Undvik att high-fivea med de få lokala barnen du möter. Känns det oartigt så kom i alla fall ihåg att sprita av händerna innan du stoppar något i munnen.
* Återigen, öronproppar!

 

Att jaga upplevelser istället för tider

Den tiden på året igen. De lokala 10km-loppen står som spön i backen och Stockholm Marathon har precis gått av stapeln. Frågorna är samma varje år från folk med andra intressen än just löpning:

  • Hur fort springer du milen?
  • Hur fort har du sprungit Stockholm Marathon?

Allt annat är oväsentligt och springer du inte snabbt så finns det ju ingen anledning att springa överhuvudtaget.
Att jaga tider ger mig personligen ingenting. Den enda tiden jag lägger 5 sekunder att tänka på är eventuella rep-tider och det kanske är därför jag inte trivs på asfalten.

Trail och ultralöpning har gett mig fantastiska upplevelser hittills under min relativt korta tid som löpare. En stjärnklar natt på en stäpp i Saharaöknen eller soluppgången över ett väldigt tältläger i samma öken. Utsikten man bjuds på uppe på toppen av det berg man kämpat sig uppför, den är lika fantastisk oavsett om det är Åreskutan här hemma i Sverige, på Gran Canaria eller någonstans i alperna, om man har vädergudarna på sin sida det vill säga. Annars får man nöja sig med en bit choklad och hoppas på bättre lycka vid nästa topp
unnamed2

Utan stressen att jaga sekunder hinner man också prata med alla andra fantastiska deltagare. Under Dolomiti Extreme Trail 2015 så träffade jag norrmannen Dag. Från kilometer 4 höll vi ihop mer eller mindre hela loppet, korsade mållinjen tillsammans och ett år senare fick jag chansen att följa med honom på en 4-dagars tur i Jotunheimens nationalpark. Omöjligt att tacka nej till ett sånt äventyr!
Och på tala om äventyr med Dag så kommer 2018 förhoppningsvis bjuda på ett stort, om allt klaffar som det ska och det håller vi tummarna för.

För att inte tala om alla man träffade under MdS, alla hade vi delat samma dröm i flera år och nu var vi äntligen där. Jag skulle vilja säga att själva loppet är den enkla delen, en fot framför den andra. 7 dagar, 260 kilometer, bara stänga av hjärnkontoret och göra jobbet.
Att gå från dröm till verklighet är nog det svåraste, i alla fall var det så för mig. Ingen supertid på vare sig milen eller marathon skulle göra mig stoltare än min medalj från Marathon des Sables
34

 

 

 

 

Två måsten att ha i bokhyllan!

För ett litet tag sedan köpte jag en liten present till mig själv, lite ny inspiration inför träningen till Matterhorn och till träningen inför nästa års höjdpunkt.
18238684_10155386054257216_2699338114771034005_o
En fantastisk välskriven guidebok till att springa på sörmlandsleden med packningstips, turtips för alla förmågor och allt annat man kan behöva. Niklas Holmström som skrivit boken har också en fin hemsida med alla sina äventyr samlade

Jag är lite bortskämd som har sörmlandsleden 100 meter från ytterdörren men då är det också väldigt lätt att bli hemmablind så nu tänkte jag ta mig lite längre hemifrån, jag har dock svårt att bestämma mig för var jag vill börja.
En sträcka som Niklas har som en av sina favoriter är även min favorit. Jag hade inget namn på den innan men eftersom kungen av leden kallar den för Hanvedenrundan så kommer även jag göra det i framtiden. Denna pärla finns tillgänglig med pendeltåg eller bil och ligger bara 20-25min utanför Stockholm, ännu en anledning att gilla vår huvudstad!

Den andra boken är Running Beyond skriven av Ian Corless som även är mannen bakom podcasten TalkUltra och en flitigt anlitad fotograf på ultra/skyrunning-lopp världen över har samlat sina favoriter i denna bok. Det var den här boken som lockade mig till Matterhorn Ultraks och jag vågar lova att ni kommer hitta något att anmäla er till.

Jag har betydligt fler löparböcker liggandes, kanske onödigt många men dessa två är mina absoluta favoriter!

Imorgon är det dags att börja trampa ner Hammarbybacken igen, vi kanske ses?