Blogg

Skotest-Fest

Årets fattigaste månad är slut och jag har hunnit springa i mängder av skor sedan jag senast skrev om ämnet så letar du skor inför sommarens lopp så kommer här några ord om de skor jag sprungit i de senaste 8 månaderna!

Översikt

Tomten var snäll mot mig i julas och lämnade två modeller till mig och jag har nu fått tillräckligt med kilometer i de båda för att skriva ihop några rader.
Vi börjar med Parkclaw 275! 4
I Inov-8s hemland är parkruns ett stort inslag på helgerna och ambitionen med den här modellen är att fungera som instegsmodell för löpare som vill ut och testa mer stig, en door-to-trail-sko helt enkelt. Det som skiljer den från Inov-8s andra modeller är den väl tilltagna dämpningen och ett drop på 8mm. Jag har nu sprungit längre pass både på asfalt, motionsspår, stig och allt kombinerat i ett och jag gillar verkligen modellen. Det är ingen sko att rekommendera för grisiga, tekniska stigar men springer man mycket motionsspår med asfalt till och från så tycker jag absolut att det är en sko att testa. Jag har den faktiskt även med som skokandidat till Lavaredo Ultra Trail i sommar.
Parkclaw 275

Vidare till nästa, Inov-8 Trailtalon 250! 4
Nästan som en rak motsats till föregående sko så har Trailtalon tagits fram för att vara en snabb sko på hårdpackade stigar. Jag vill minnas att den också var ersättaren till den omåttligt populära modellen Race Ultra 270, en sko som jag nästan avgudar och använde på Marathon des Sables. Trailtalon 250 har inte gjort mig besviken utan jag vågar nog säga att den är bättre än sin föregångare. Lite mjukare känsla mot underlaget, lite bättre grepp och lite lägre vikt. Det är fortfarande ingen modell som gillar en riktig lerfest men en aning lera på stigen är inga problem.
Trailtalon 250

Det var de senaste tillskotten i min skohylla så nu går vi vidare till några modeller jag skaffade under vår/sommar 2017 och vi börjar med favoriten Inov-8 X-Talon 225, barfotaskon Merrell Trail Glove 4 och så rundar vi av med Inov-8 Roclite 290. Jag har också fått chansen genom Trailrunningsweden och Salming running att testa Salming Trail 5, den recensionen finns här.

2017-års favorit, Inov-8 X-Talon 225! 5
Under mina två vändor till Åre under sommaren 2017 så sprang jag nästan varje pass i X-Talon 225 och i den miljön med berg, regn och lera tror jag inte det finns någon bättre modell att springa i. Jag har sprungit långt över 100 mil i ursprungsmodellen X-Talon 212 men jag tycker den här är bättre och det beror mest på att det i princip samma sko men man känner sig lite mer skyddad i den något tyngre modellen. Den som en strumpa på foten och sulan är utrustad med 8mm dubbar som i princip alltid hittar grepp! Ska du bara köpa en modell för riktigt grisiga stigar så behöver du inte leta längre. För mig funkar dom kanon för distanser upp till 40km, ska det springas längre än så vill jag ha lite mer sko. Det enda negativa jag har att peka på är hållbarheten, jag fick tidigt stora hål i meshen men jag tror det beror mest på att jag borde ha gått upp en halv storlek då det är precision fit på den här modellen.
X-Talon 225
Supersköna barfotaskon Merrel Trail Glove 4!
Under sensommaren slog jag till på ett par Merrell Trail Glove 4 och satan vilken skön sko det är! 0 drop och tunn sula så är du inte van med låga drop så rekommenderas som alltid att skynda långsamt. Det är en riktig sommarsko för torra stigar, där visar den sig från sin bästa sida. Greppet är aningen begränsat på leriga stigar men så länge man håller tungan rätt i mun så brukar det gå bra ändå. Eftersom sulan är så tunn så är det ofrånkomligt att man kommer känna av underlaget, speciellt när man trampar på vassa stenar men jag tycker att man lär sig att planera sin löpning bättre när man springer med barfotaskor så man ger f*n i att trampa på sånt som kan göra ont.
Trail Glove 4

Och avslutningsvis, Inov-8 Roclite 290! 3
Förväntningarna på den här modellen var skyhöga, mitt första par skor från Inov-8 var ett par Roclite 240 och det är ett av mina topp3 skor någonsin. Modellserien Roclite har levt ett liv i dunkel sen dess, jag har haft både 280 och 295 men känslan har varit långt ifrån likadan. Men inför 2017 blåstes det in nytt liv i serien och 290 lanserades med mycket uppmärksamhet. Det är en bra sko som funkar i de flesta miljöer, både motionsspår och leriga stigar. Som många skor med rockplate kan den upplevas lite stum och hård men jag tycker ändå den gör ett bra jobb när man springer i steniga områden, jag använde dessa för Matterhorn Ultraks och där fungerade dom perfekt. Jag har haft lite svårt för snörningen, Inov-8 har skapat nått de kallar Adapterweb. Det har för mig varit svårt att knyta skon så som jag vill ha det och ibland har det även orsakat en del smärta på ovansidan av foten. Det är en bra sko men den nådde inte riktigt helt upp till mina förväntningar.
Roclite 290

 

Annonser

Träningstävlingar

Träningstävlingar. Det är ju inget nytt begrepp inom löparvärlden men jag har inte testat på detta förräns nu, 2018. Redan innan jag hade bestämt mig för att ta hjälp av en coach för Lavaredo så hade jag anmält mig till Soria Moria til Verdens Ende, eller deras 50 miles version i alla fall. Det loppet går i maj och ligger som ett bra, riktigt långt långpass inför årets första A-lopp.
vlcsnap-2018-01-09-15h08m35s878

Nu när det inte längre är jag som bestämmer träningen längre och nu söker jag med ljus och lykta efter två nya träningstävlingar i mars (40-50km) och april (60-70km) men trailkalendern kryllar inte direkt av alternativ. Jag har hittat några aktuella lopp men jag hoppas med detta inlägg att vi kanske kan hitta något lopp tillsammans så Bomba mig med era tips och tankar om det lopp jag kollat på eller de lopp som jag missat!

Mars 40-50km:
* Ursvik Ultra 45km – 3 varv på Ursvik Xtremebanan. Jag har sprungit hela en gång tidigare, ogillar varvbanor men logistiken runt loppet är väldans enkel
April 60-70km:
* Åda Wild Boar 60 km – Väldigt roliga recensioner från tidigare deltagare och logistiken är jämfört med de två nästkommande loppen ganska simpel.
* Österlen Spring Trail 60km – En tidig vår i Skåne? Alltid kul att springa på nya ställen också
* Aktivus Trail Race 62,4km – Ett besök till Sveriges baksida kan ju vara kul som omväxling =)

Jag räknar också att dyka upp på ett FatAss-event i Hammarbybacken den 27 januari, känns skönt att träningen flyter på så bra som den gör nu

 

Mot Lavaredo!

Omprioriteringar

Ni vet känslan av att man inte kommer någonstans med sin träning, att man gör det bara för att man måste, just den känslan har jag inte kunnat skaka av mig under det senaste kvartalet. Det har inte varit roligt att springa många gånger, även fast jag har spännande lopp framför mig nästa år.

vlcsnap-2017-12-14-11h27m03s004
En sjukt grå december!

Så fram till Lavaredo Ultra Trail så kommer jag träna tillsammans med en coach och jag är riktigt taggad på hur det kommer utveckla sig.

Jag har ju faktiskt tagit hjälp av en tränare en gång tidigare, när jag precis upptäckt hur kul det var att springa i fjällmiljö. Mitt mål då var att förbättra min tid på Fjällmaraton i Åre och detta var nog precis innan den stora boomen med löpcoach/trailledare/endurance coach och allt vad det nu heter. Då valde jag tränare på precis samma sätt som jag gjort nu och min åsikt om dessa ”coacher” med en två-dagarskurs är fortsatt mest negativ, såklart finns det undantag som i allt annat men…
Kan en tränare inte springa fortare än mig ser jag det som en omöjlighet att den kan hjälpa mig nå mina mål. Jag vill kunna se upp till en tränare, personen ska kunna springa åttor runt mig om jag så väcker honom mitt i natten och det får man inte genom en betald kurs och ett diplom på söndagseftermiddagen.
Det handlar ändå om en större kostnad så jag har läst på så gott jag kunnat men att ha en 7e-plats på UTMB och en 15e-plats på Western States i bagaget säger en hel del den egna förmågan och efter de första samtalet så är jag säker på att utvecklingen kommer peka fint uppåt under 2018.

Istället för att lägga pengar på skor, väskor och annan utrustning så kommer jag lägga dessa slantar på mig själv istället och förhoppningsvis lär jag mig ett och annat under tiden.

 

vlcsnap-2017-12-17-11h26m15s262
På den första decemberdagen med blå himmel och sol. Oklart shortsväder dock

Med det sagt så önskar jag alla en god jul och gott nytt år, glöm inte bort att spendera lite tid i skogen under julledigheten. Vi hörs 2018!

Att träna för alperna på platt mark

Hur gör man det egentligen?  

Jag är fortfarande rejält trött på Hammarbybacken men det är nästan oundvikligt att hamna där när man jagar höjdmeter i Stockholmsområdet. Det kommer absolut bli en del besök där men jag har för avsikt att variera mig lite mer så tristessen av den backen inte dödar motivationen.
vlcsnap-2017-05-27-11h21m16s808
Under de senaste veckorna har jag nosat upp de längsta backarna jag har i närområdet och min tanke är att det får bli lite mer puls i dessa pass. Det borde gå att få ihop en okej mängd höjdmeter i dessa backar också, bara man har tålamod och tuggar på vända efter vända men det är väl lite det vinterträningen handlar om också. 

Det är långt ifrån ovanligt med stigningar på runt tusen höjdmeter i alperna och för att efterlikna dessa så gott det går så kommer jag använda ett löpband på något gym i närheten. Det må vara djävulens påfund och roligare att kolla på färg som torkar men i det här fallet så tror jag vinningen av det är större än lidandet  

Inför TransGranCanaria fixade jag faktiskt ett däck och tanken var att dra runt på det lite. Det stannade ungefär där, tror jag har använt det två gånger men fördelarna med däcklöpning låter så lockande så jag kommer nog damma av mitt däck igen och ge det en ärlig chans.
Förutom det att det simulerar uppförslöpning på ett bra sätt, man får en bättre hållning när man springer och så lär man sig att springa ”genom” bålen. Jag har som sagt testat för lite för att veta om allt stämmer men det var bra mycket jobbigare än att springa och bara släpa runt sig själv. 

Styrketräning. Jag vet hur mycket nytta man kan ha av det men längre än så har jag inte kommit än men jag ska försöka, undrar hur många gånger jag sagt det. Men den här gången har jag en färsk påminnelse i huvudet som jag hoppas kan funka som lite motivation för under Matterhorn Ultraks i somras så fick jag väldigt ont i överkroppen under de sista 25 kilometrarna, antagligen för att min överkropp är för klen. Om jag så bara lyckas få ihop ett tillfälle med styrketräning i veckan så är det en seger.
sportograf-106557689
Med hjälp av en blandning av dessa fyra varianter ska jag ta mig igenom vintern och förhoppningsvis komma ut under våren och vara någon procent mer bergsget än nu. 

Har du något grymt pass på löpband jag måste köra eller något annat användbart tips, ge mig allt ni har!

Mot Lavaredo!!!

 

 

Sommarplanerna klara! Redan nu? Jajamän!

Är ni som jag som gillar att ha så mycket som möjligt planerat så tidigt som möjligt inför nästa sommar eller kör ni mer på känsla när vi väl är framme vid sommaren?
Jag önskar ibland att jag var lite mer spontan på den fronten men jag kan inte hjälpa mig själv. Planeringsfasen är så fantastisk rolig och kvällarna fylls med sträcktittande på youtube, spännande lopprapporter och för att inte tala om hur kul det är att titta upp utrustningen som folk har använt. Men helt och hållet mitt fel är det heller inte med denna långsiktiga plan. Har man som ambition att springa de stora loppen under säg UTMB-veckan, Western States eller Lavaredo Ultra så är man faktiskt så illa tvungen att planera i god tid innan då lotterierna drar igång nu i slutet av året för sommarens upplaga. Allt handlar ju inte om lopp och poäng heller för den delen men jag kommer använda nästa år som ”poängår”. Jag kommer, vid målgången på alla lopp, få ihop tillräckligt med poäng för att söka in i lotteriet till UTMB både 2019 och 2020. Kommer jag inte med någon gång så har jag i alla fall gett det ett ärligt försök.

Jag kommer ha två stycken huvudmål nästa sommar, Lavaredo Ultra Trail och Gore-Tex Trans Alpin Run.

Inför träningen till Lavaredo så kommer jag försöka springa lopp i alla fall två helger istället för att gneta ett ensamt långpass. Än så länge är jag anmäld till Sande ti Verdens Ende, 83 kilometer på norsk mark. Med start klockan 00.00 kan jag testa hur jag vill göra med mat och övrig uppladdning också.
Eventuellt kommer jag vara med i Stockholm Trail också, det går två veckor innan jag åker ner till Italien och det är alltid kul med lopp i huvudstaden. Jag tror faktisk att Sthlm Trail var mitt första traillopp.

Längre än så har jag inte planerat träningen men mellan huvudmålen är det bara tio veckor så det finns lite tid att slipa på formen. Helgen innan TAR kommer jag åka upp till Idre för första upplagan av Idre Fjällmaraton. 45 kilometer med 1400 höjdmeter väntar där och banan ser fantastiskt fin ut.

Det verkar även bli ett välbesökt lopp, känns som att alla ska dit när man kollar runt på sociala medier så det kommer bli en bra helg tror jag. 

Såklart har jag började spåna lite smått på utrustning till de båda loppen. På väskfronten känner jag mig rätt tillfreds sedan jag hittade drömväskan från Inov-8, eventuellt kommer jag komplettera med ett midjeband jag hittat som ser fruktansvärt smidigt ut.
Sen har jag tittat in Inov-8 TrailTalon 250 som en verklig utmanare i skovalet. Ett skönt drop och lagom vikt. De ska vara perfekta för hårdpackade stigar och minns jag rätt från Dolomiti Extreme Trail så stämmer det in bra på stigarna i området. Någon som testat denna modell eller har någon annan skön sko att tipsa om som jag borde kolla in? 

Trevlig helg!

En välbehövlig nytändning

Efter en svag insats på Sörmlands Ultra Marathon så har senaste månadens rundor inte varit särskilt roliga utan mest ett nödvändigt ont.
vlcsnap-2017-11-03-16h16m18s585
Men så kom den fantastiska nytändningen som jag väntat på! I två veckor fick man vänta på lottdragningen till Lavaredo Ultra Trail. 2,929 löpare hade slängt in sitt namn i lottdragningen och dryga hälften skulle få chansen att delta i loppet varav jag kommer vara en av de lyckliga! Precis vad jag behövde för att tagga igång igen och börja springa för att det är kul igen!

Profil
Älskar banprofiler!

Nu har jag vetat om var jag kommer fira midsommar 2018 i ungefär en vecka och jag har lyckats knåpa ihop en preliminär träningsplanering med start från vecka 2 och framåt. Jag brukar vanligtvis bara springa på känsla och ha en ungefärlig planering i mitt huvud vecka till vecka men samtidigt om mitt planerade schema börjar nästa år så börjar jag även jobba igen och dottern börjar på dagis så det kan vara bra att ha på papper vad för sorts jobb som ska göras för det kommer bli många sena kvällar/nätter ute i skogen och det är svårare att vända hem när det redan är bestämt vad som ska göras, det är tanken och förhoppningen i alla fall.

Fixa har också kommit på ett längre besök vilket har gjort det lite roligare att ta sig ut i skogen. För en som trivs bäst ensam ute i skogen är det alldeles lagom att ta med sig en hund. Jag skulle aldrig klara av ett pass med någon av de sektliknande löpgrupperna, jag ryser bara av tanken!
DCIM100GOPROGOPR0032.JPG
Det har varit glest med utrustningssnack här märkte jag och det beror väl mest på att jag tror att intresset kring skor, väskor och sånt inte intresserar andra lika mycket som det intresserar mig, lämna gärna en kommentar om vad ni tycker om rena utrustningsinlägg

Om ni gillar det så finns min senaste recension här: Inov-8 All Terrain Pro Vest 0-15L och kunde ni inte bry er mindre så hörs vi helt enkelt vid nästa inlägg

Mot Lavaredo!

Om du bara ska köpa en väska i år – Inov-8 All Terrain Pro Vest 0-15L

Nyfikenheten var stor redan första gången jag läste om den nya väskan från Inov-8 och till slut kunde jag inte hålla mig från att köpa den.

Varför undrar ni kanske, har man prövat en löparväska så borde man ju inte bli så överraskad av en annan. Och det är väl förvisso sant men den här skiljer sig lite från de andra på marknaden. Man får nämligen två väskor i en och det är just det som fick mig så intresserad.
sdr
All-Terrain Pro Vest är en vidareutveckling av Race Ultra 5/10, även det en väska jag gillade väldigt mycket men som jag tyvärr köpte i en för liten storlek.

Väska nummer ett är en racevest för de tillfällena då man bara vill ta med sig lite vatten och lite energi. Man får även plats med jacka och byxor i meshfickorna på sidorna.
Än så länge är det inget spektakulärt men passformen är riktigt bra och förvaringsmöjligheterna är riktigt bra. Totalt 8 stycken fickor varav 2 för vattenflaskorna och en för eventuell vattenblåsa. Någon sådan springer jag aldrig med men det ska rymmas både en och två-litersblåsor.


Två medföljande softflask på 500ML sitter bekvämt på sidan av kroppen men ett problem jag hade med Race Ultra har följt med även till denna. Sugrören som är väldigt långa och sitter väldigt bra i sin ficka när man lägger in dom första gången innan man ger sig iväg, dom sitter inte lika bra efter att man druckit första gången och försöker sätta tillbaka dom i farten.

När det är dags för lite längre pass då knäpper man enkelt på 15 liters säcken. 6 stycken spännen ska se till att allt sitter på plats och Inov-8 lovar en perfekt passform med noll studs. Jag var skeptisk till det när jag testade första gången men blev glatt överraskad när det visade sig att det inte bara var säljsnack, det stämmer faktiskt och jag glömde nästan av att jag hade väskan på ryggen efter ett tag. I med alla grejer och ut och gör din grej!
DSC00865
På bilden är väskan packad med den obligatoriska utrustningen som gäller för de flesta lopp i alperna och det finns gott om utrymme kvar och väskan sitter fortfarande bekvämt.

En sak jag verkligen gillar med Inov-8 är prissättningen dom har på alla sina grejer. Under 1100 kronor kostade den här väskan, inget märke på trailrunning-scenen matchar den prislappen för den kvaliteten man får

Ett par ord om Sörmlands Ultra Maraton och 2018

Ni vet hur man tänker om lopp man gjort förr, eller kanske snarare distanser. Det är lätt att envist hålla en måltid i huvudet även fast man långt bak i huvudet vet att man egentligen inte tränat ordentligt. Eller ordentligt kanske är fel uttryck, snarare så har jag inte tränat tillräckligt specifikt i år för att orka med att springa långt.
Sen min dryga förkylning i februari som också sabbade min start i TransGranCanaria har jag mest sprungit pass mellan 7-20 kilometer, sex stycken gånger har jag varit uppe mellan 20-30 kilometer och två gånger har det blivit 40-50 kilometer. Utöver det så har jag tuggat en hel del höjdmeter både i Hammarbybacken och Åre, mestadels för att ta mig igenom Matterhorn Ultraks.
Jag vet ju hur den gamla klyschan går, man blir bra på det man tränar men ändå så tänkte jag att det borde gå att rulla igenom loppet relativt enkelt på under 5h.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Från 2015 och mitt bästa SUM hittills

Ja, riktigt så blev det ju inte. Som ett konstigt sammanträffande så hade jag kul och det gick bra i 25 kilometer innan det plötsligt slutade vara kul och bara blev jobbigt och jävligt de sista 25km. Men till mål kommer man oftast och så även denna gång. 25 minuter över min tänkta tid så kom jag fram och detta fick även bli mitt sista lopp i år. Jag hade tänkt att ta mig ner till Sätila Trail igen och springa 80 kilometersloppet men känslan efter SUM gör att jag skippar det. Det finns inte tillräckligt med tid för att träna sig bra att springa långt och då är det lika bra att börja träna för 2018 istället, så fort förkylningen släppt dvs

På tala om 2018 så har jag inget mer än Trans Alpin Run planerat och det ser ut som ett helt fantastiskt etapplopp. Start i Tyskland och sen 270 kilometer / 16.000 höjdmeter genom alperna.
Utöver det så har jag börjat klura på en ny tur i Jotunheimen, då jag siktar på att träna ordentligt uppför och ta mig upp på några 2000 meterstoppar. Jag har en rutt färdig men väntar på lite feedback från min norske vän, den rutten är 188 kilometer, innehåller 9500 positiva höjdmeter och ett besök upp på Galdhøpiggen, Norges och nordeuropas högsta berg på 2 469 meter över havet.
TAR-MAP.2017.web_-1500x963

Sugen på etapplopp?

Det är något speciellt att gå igenom samma lidande med samma människor en vecka i sträck. Kanske är det som gör att när man väl testat en gång har svårt att inte titta på ett nytt.

Jag fick först höra om ”fenomenet” under Marathon des Sables 2016, trodde inte riktigt på det men nu måste jag väl erkänna att jag är lite avis på de som är anmälda till nästa år. Det är dock inte det minsta synd om mig. Jag kommer äntligen göra ett nytt etapplopp 2018 då jag kommer ställa upp i Gore-Tex TransAlpinRun och jag är mer en barnsligt taggad över detta!

Vad ska man titta efter om man blivit intresserad att delta i ett etapplopp då? Innan jag fortsätter så kommer en disclaimer: jag är ingen expert/proffs utan bara en glad amatör som gillar att fullkomligt nörda ner mig och som har en lång bucket-list. Jag har bara tagit med de lopp som intresserat mig, det finns en hel uppsjö med andra lopp utanför min intressesfär också.
1Steg ett: Hur bekvämt vill du ha det?
Etapplopp kommer främst i två former, de som kräver att man är helt självförsörjande och de som bara kräver delvis självförsörjning.
Lopp som Marathon des Sables, Beyond The Ultimate-serien och 4 Desert-serien kommer se till att du har vatten och någonstans att lägga ditt liggunderlag och sovsäck på kvällen men allt måste med i din väska. Det finns checkpoints under dagen där du får lite nytt vatten men inget mer än så.
20160409_084406
På exempelvis The Coastal Challenge och TransAlpinRun räcker det med att du tar med det du behöver för den dagens löpning och sen får du tillbaka resten av dina saker vid målgång. Ordentliga vätskekontroller med mycket att välja på och bra mat efter. På TAR kan du också välja att sova på hotell medans TCC bjuder på oslagbart boende i tvåmannatält på en strand med fantastisk utsikt

Steg två: Vilket klimat och natur föredrar du?
Nu finns det verkligen något för allas smak. Vare sig man gillar värme, kyla, höga bergstoppar eller en fuktig djungel
Marathon des Sables kanske är det etapplopp som är mest känt för gemene man och i många år levde de på sitt rykte som världens tuffaste lopp. MdS hävdar inte längre detta, med all rätt kanske men tro inte att det är en ”walk in the park” bara därför.

The Coastal Challenge är enligt mig det vackraste av alla lopp här och ett lopp som ligger näst på tur i min lista. Fantastiska stränder, mängder med vattenfall och härligt väder.
Under Pyrennes Stage Race och Gore-Tex TransAlpinRun får man uppleva en bergskedja till fot, finns det något bättre sätt än så tro.
1
Budget
Som ni ser så kommer anmälningsavgiften äta upp en stor del av din budget. Oavsett vilket lopp du bestämt dig för. När jag satte upp min budget inför MdS så räknade jag på att allt som allt så skulle det kosta mig 50.000 men då behövde jag också köpa in i princip allt.
Resan till och från ingår ytterst sällan i anmälningsavgiften och det blir en stor del av budgeten. Vissa lopp arrangerar även en gemensam resa, MdS till exempel.

Utrustning
Listan med obligatorisk utrustning är ofta ganska lång när det kommer till självförsörjande lopp, därför blir det en jakt på varje gram och ju lättare grejer man vill ha, desto mer kostar det men jag lovar att det är värt det. Man blir överraskad hut lätta saker det finns att få tag på om man letar runt lite och du kommer få en ny uppskattning för titan.
Underskatta inte behovet av en god natt sömn så lägg hellre mer pengar på en riktigt bra sovsäck och ett ordentligt liggunderlag men viktigast av allt, glöm inte öronproppar!
Här finns det specificerat vad jag hade med mig 20160403_153232

Vad äter man under ett lopp med självförsörjning?
Frystorkat, frystorkat och frystorkat. I en hel vecka. Vad bestämmer du själv men kom ihåg att testa allt ordentligt innan. Variation är bra för psyket så ta med lite olika rätter
Vad man äter under själva dagsetappen är precis som vanliga lopp helt olika från person till person, samma tänk här också. Testa allt ordentligt så du vet att magen klarar av det. Jag testade inte mina gels i värme innan första etappen och min mage kraschade. Viktiga kalorier hamnade då i papperskorgen och det går att undvika.
Min sammanställning på frystorkad mat finns uppe på nätet nu också
20160324_122051

Hur ska jag träna?
Såklart blir det olika beroende på lopp och vilken fysisk status man har från början men gemensamt för alla lopp är att tid på fötterna är oerhört viktigt, oavsett om du springer eller går. Man ska inte stressa upp sig själv och sin kropp och gå från 0-100 på 4 veckor. För oss som inte springer för att vinna något av dessa lopp så kvittar det egentligen hur snabbt vi kan springa ett marathon, utan det viktiga är hur snabbt våran kropp kan återhämta sig för att vara redo till nästa dag.

Träna specifikt för terrängen du kommer möta på plats. För mig inför MdS innebar det att jag köpte en spinningcykel som jag släpade till min pappas jobb ett par gånger i veckan den sista månaden innan loppet för att sätta mig och trampa i deras bastu. Det kommer jag såklart inte behöva göra om nu inför TransAlpinRun utan då får man leta backar och gå uppför på löpband istället
20160401_140749

Några avslutande tips:
* Var inte korkad, säger 100 av 100 att du behöver skydd mot sanden. Fixa då skydd mot sanden


* Var nyfiken. Läs allt. Böcker, bloggar, race-reports och youtubevideos
* Köp en sked med långt skaft, då når du all din mat utan att den behöver röra dina smutsiga fingrar. Magsjuka är ej att rekommendera.
* Undvik att high-fivea med de få lokala barnen du möter. Känns det oartigt så kom i alla fall ihåg att sprita av händerna innan du stoppar något i munnen.
* Återigen, öronproppar!

 

Skotest – Salming Trail5

Länge sen det skrevs om skor men nu är det så dags igen och den här gången är det en sko från Salming, nämligen Trail5 som jag fick möjlighet att testa genom trailrunningsweden och Salming. Jag har länge velat testa det svenska märket men konkurrensen är verkligen hård bland terrängskor och när betalkortet väl kommer fram har jag alltid landat på en annan modell.

Diptic

Siffermässigt så har man ett 5mm dropp att jobba med, så det funkar ypperligt även om man mest sprungit med högt dropp. Sulan i sig är ganska tjock (24,5mm – 19,5mm) och tanken är kanske att ha en sko i sortimentet för oss som vill ha lite mer dämpning under längre lopp.
Mitt par i storlek UK10 vägde 314g per sko, varken vidare lätt eller tung. För att jämföra med andra liknande modeller i min garderob så väger Hoka One One Speedgoat 296g och The North Face Ultra Endurance 352g, alla i UK10. Känslan jag har fått är dock att Trail5 väger betydligt mer på foten än på vågen, den känns faktiskt tyngre än Ultra Endurance även fast det skiljer så mycket till dess fördel. Jag tror att mycket av det beror på den stora plösen som används, den både känns och ser gigantisk ut. Om det finns någon orsak till varför den är så överdimensionerad vet jag inte men hittills har jag inte kunnat komma på någon bra orsak
DSC00737

Sulan har jag bara gott att säga om och man kan verkligen lita på att man får fäste när man behöver. Leriga stigar är inga som helst problem och både upp och ner för blöta bergssidor så har man greppet på sin sida.
DSC00735
Smart drag från Salming att använda Vibram! Trail5 använder en sula som heter Vibram MegaGrip med 4mm långa dubbar och ska göra att man får ett unikt grepp på våta, leriga och hala underlag. Vad som är unikt med greppet är lite oklart för mig men bra är det, kanske inte lika bra som Inov-8 X-Talon 225 men absolut inte långt ifrån.

Ett stort problem jag haft under dessa veckor som jag testat Trail5 är att få fast fötterna ordentligt och jag har fortfarande inte riktigt fått in en skön känsla med snörningen som under några rundor fått knytas om tre gånger på bara 10 kilometer. Senaste knytningen som testats har varit snörningslåset med översta hålet. Då har det funkat bättre men ändå inte riktigt så bra som jag vill ha det och det kan mycket möjligt vara att det är en sån sak som blir bättre med tiden eller så har jag helt enkelt för smala fötter. Har man lite bredare fötter så tror jag att Trail5 kan vara ett riktigt bra alternativ, speciellt till de lite längre passen och loppen.

Om man som jag gillar att testa mycket olika skor så kan man inte betala hur mycket som helst per modell och Salming Trail5 är lite för högt prissatt för att jag ska tycka att det är rimligt. Min gräns går vid 1300:- och då ska det vara en modell jag verkligen har varit intresserad av ett längre tag så jag hade nog fått vänta tills någon mellandagsrea för att få dessa den här modellen annars.

DSC00734