Blogg

Mot Lavaredo Ultra Trail 120km!

På måndag är det så dags att byta Sverige mot Italien för att på midsommarafton klockan 23.00 starta i årets upplaga av Lavaredo Ultra Trail. 120km och 5800 höjdmeter med start och mål i den gamla OS-staden från 1956 Cortina d’Ampezzo. Årets tolfte tävling i Ultra Trail World Tour och som vanligt när det handlar om UTWT så dyker det upp många stjärnlöpare. På herrsidan bland andra Hayden Hawks, Tom Tollefsen och Pau Capell. Mira Rai, Nuria Picas och Fernanda Maciel är de jag känner igen bäst på damsidan.
Profil

Under helgen så har allt det viktiga vägts, packats och bockats av. Det känns bäst så när man åker utomlands så man verkligen inte glömmer något viktigt. Att spara 20g genom att ta en annan regnjacka är ju heller inte så tokigt. Att det skiljer 4g mellan höger och vänster sko blir däremot svårare att göra något åt.

Stavarna kommer antagligen bara sitta fast under starten för att sen bäras i handen, utvecklade och redo för nästa backe.

Att ha med ett bra kit för dåligt väder är inte att underskatta. 337g väger mitt med vattentät jacka, byxor och handskar. Merparten av vikten står Gore-Tex-jackan för.
20180616_135907
Jag kommer ha med mig 1400 kalorier / 624g i västen, fördelat på 500 kcal i framfickorna och 900  kcal i stora facket bak. Detta ska ta mig mellan checkpointsen, väl där kommer jag fylla på med det som finns där. Efter 66km får man tag på sin dropbag och där fylls västen på med lika mycket kalorier som innan men lite annat för variation.
20180615_191130

 

Häng med på Instagram under veckan som kommer där de sista förberedelser dyker upp: @niclasbe

Mot Lavaredo!

Annonser

Utsiktstornet på ”höjden”

Med 18 dagar kvar till Lavaredo finns inte jättemycket man kan göra längre träningsmässigt, nu får man dra sig runt med den formen man har men det ska ju springas mer berg i sommar så lika bra att ge sig ut och leta upp lite nya backar. Sommarens planer har hunnit ändrats bra många gånger nu, först var planen att delta i Gore-Tex Transalpinrun i september. Det fick skrotas tidigt i våras och en grym tur i Jotunheimen började ta form strax efter men även den fick skrotas så sent som förra veckan då min norske vän som skulle med blev skadad och fick löpförbud i tre månader.
Skärmavbild 2018-06-05 kl. 18.02.02

Nu blir det istället fjällmaratonveckan i fantastiska Åre i augusti, om tävlingslusten faller på blir det det PP Vertikal K även om den banan kommer springas ändå. Nått som inte ändrat i planeringen i alla fall är Idre Fjällmaraton, två veckor efter Åre så hoppas det finns lite bergsben då. Ses vi i Idre kanske?
banprofil-45-badge-1024x293

När jag var ute och rekade backar så passade jag på att besöka det nybyggda utsiktstornet utmed sörmlandsleden vid länets högsta punkt. Tornberget når hela 111 meter över havet och högst upp på det tio meter höga tornet bjuds det på en fin överblick av de fina skogarna i området

Det var allt för denna gång men snart hörs vi igen och då ska vi nörda ner oss lite med en ny väst från Ultimate Direction!

På soldränkta stigar

Dags för video #2 och våren fortsätter i en hej dundrade fart så det går ju inte att göra annat än att njuta på stigarna. Jag börjar nu så smått lära mig hur gimbalen ska användas på bästa sätt. Mina redigerings-skills är ju inget att skrika högt över ännu men snart så =)
Skärmavbild 2018-05-06 kl. 20.10.23

Just den här delen av sörmlandsleden springer jag några gånger per vecka och den är fortfarande lika rolig. Nu i vintras så hittade jag dessutom ett större område vid sjön där bävrar är väldigt aktiva, alltid hittar man något nytt i skogen

Är mer snack/vloggformat att föredra eller är det nog med snack på alla andra kanaler/podcast som finns? Om ni har en minut över så säg gärna vad ni tycker kan göras bättre 😀

In i Youtube-världen!

Ni kanske har sett att jag gjort ett par försök med videos under mina löpturer tidigare men dom har känts så skakiga att man nästan blivit sjösjuk och då blir det ju inte så jäkla kul att titta på. Men nu har jag skaffat en lösning på det problemet då en gimbal har införskaffats! Sjukt kul och det flyter på nu utan några tendenser till sjösjuka eller ögonvärk!

Så jag passade därför på att starta upp Trailtuben
Där har jag har tänkt att visa upp mina hemmastigar, loppförberedelser och säkert en del lopp med. Sen får vi se hur det blir när jag blivit lite varm i kläderna och lite vassare på att klippa och klistra ihop egna videos för det skulle ju vara kul att kanske köra lite skotester oxå, sånt kan man ju kolla hur mycket som helst på =)

Och för att inviga min nya pryl och min kanal så tog jag under lördagen en runda på en av mina favoritplatser, brandområdet i Tyresta nationalpark. En tur som för mig blir strax över 30 kilometer lång men som kan göras så lång som man känner för det om man startar vid Tyresta by.

Jag har fortfarande minnen från sommaren 1999 då helikoptrar körde skytteltrafik mellan diverse sjöar och nationalparken för att fylla på med vatten. 6 dagar brann det och 450 hektar skog förstördes. Det är starka kontraster när man kommer från oskadad skog och kommer in i det karga området där branden härjade. Från de mjuka stigarna omgivna av träd fyllda med gröna barr och löv in till de steniga och oförlåtande stigarna bland döda träd som står som stora minnesmärken. Lätt ett av de coolaste ställena att springa på i Stockholmsområdet!

Skärmavbild 2018-04-30 kl. 20.06.43

Trailpåsk

IMG_20180329_161250_425
Bra variation på underlaget den här helgen

Tänk att perioden februari och mars har blivit en tradition fylld med förkylningar och taskig motivering. Okej, det har bara hänt två år nu men det känns illa nog. Precis som 2017 så såg det ungefär likadant ut också, träningen gick kanonbra i januari och allt kändes sjukt bra men samma stund som kalendern hoppar över till februari så verkar det vara färdigt med sånt. Förra året missade jag ju starten på Transgrancanaria, något jag hade tränat för i sex månader och motivationsbristen efter en sådan miss är lätt att förstå. I år har inget av den storleken missats, jag sprang aldrig Ursvik Ultra på grund av en elak hosta som kom dagarna innan. Men nu ligger dessa månader bakom och jag har ett år på mig att planera hur det ska göras för att undvikas till nästa år.
IMG_20180331_151937_432
Det är ingen ide att gräva ner sig totalt åt dessa ”missade” månader, det är som det är och jag fick trots allt ihop något pass per vecka ändå. Så länge man inte är proffs så kommer man alltid ha massvis med andra saker som slåss om tiden man har till sitt förfogande.
IMG_20180401_163627_894
I och med påskledigheten så fick jag ett perfekt tillfälle att avsluta en svacka och kliva in i april med ett klart huvud. Isen gjorde det stundvis till en klart obehagligare upplevelse men när annandagen bjöd på klarblå himmel, solsken och fler stigar som befriats från isen var känslan ändå oslagbar! Trots att benen var stela så ökades farten och det kändes som att man flög fram i skogen, fantastisk känsla! Det blev en perfekt omstart och ett bra kvitto på att jag kommer stå pall för den träning som nu kommer krävas fram till Lavaredo Ultra Trail på midsommarafton.
IMG_20180402_163827_967

 

Ljuset återvänder och så även jag!

Sakta men säkert så börjar man ana att våren snart står redo här i Stockholmsregionen. Det är i och för sig fortfarande kolsvart när man klockan 0445 ger sig ut för en runda men ljuset har hunnit fram lagom till man kommer hem igen.

Ungefär samtidigt som vinterns första riktiga snöfest fick fotfäste så halkade jag in i en liten svacka träningsmässigt, något jag brukar drabbas av en gång per år och det brukar ta runt 3-4 veckor innan jag hittar tillbaka igen. Jag ser det inte som en allt för stor förlust egentligen, lite extra tid att koppla bort löpningen lite och komma tillbaka med ny energi. För helt ärligt, det är svårt att kötta på året om och vara motiverad hela tiden även om man har roliga lopp inplanerade. Bättre med en 3-4 veckors period med en mindre mängd än att bränna ut sig totalt och släppa all löpning i flera månader, så tänker i alla fall jag. Där är vi nu iallafall, jag är redo att kicka igång ett nytt stabilt block av träning mot Lavaredo Ultra, det är faktiskt under 100 dagar till start nu!

Nu börjar det ju också dra ihop sig till loppsäsongen och för min del så blir Ursvik Ultra mitt första. Den här gången kommer jag bara springa 45km, tre varv får räcka för en som ogillar varvbanor. Sist jag sprang UU så var det mitt första ”riktiga” ultralopp med start kl. 00:00 och rätt kallt, ner mot minus 10 vid starten om jag minns rätt. Eftersom vinterkyla inte riktigt vill släppa sitt grepp så kan det bli spring i minusgrader även denna gång. Vi kanske ses där?

Den trista nyheten är att jag har fått släppa TransAlpinRun från kalender i år. Tyvärr så fick min lagkamrat förhinder och det finns ingen större lust att leta fram en ersättare, även om det är fruktansvärt trist att missa något som man sett fram emot så kommer det fler år!

Som prylnörd är våren en verklig höjdpunkt, ge mig allt bara! Det jag tyckt vara mest intressant är ett par skor från Hoka One One, EVO Jawz. Snacka om snygg sko och till skillnad från deras andra modeller så är inte sulan en meter tjock och dubbarna ser ut att kunna matcha en av mina favoriter X-Talon. Jag har bara testat Speedgoat från Hoka och det kändes inte som en sko för mig men jag hoppas kunna testa den här modellen under sommaren.

Annars är det väl mest snack om Salomons ny sko S/Lab Ultra, eller egentligen snackas det väl mest om den versionen som gjorts som en hyllning till François D’Haene. Rätt så snygg den med men jag har fortsatt svårt för Salomon tyvärr och priset är ju löjligt men kanske vinner man UTMB i sommar av bara farten. Har dock skaffat mig ett par XA Elevate som ska testas ordentligt när våren är här på riktigt och kanske kommer min syn på Salomon-skor att ändras.

Och till sist blev jag nyfiken på en ny typ av pannlampa jag snubblade över på nätet, Kogalla RA. Alltid kul med nytänk, den är inte gjord för att lysa upp stigen 200m framför dig utan för att ge dig ett brett synfält istället.

Nu ska jag försöka göra det bästa av den sista veckan innan det är dags att springa Ursvik Ultra!

Med det sagt, solen lyser för stunden, nu går vi ut och kutar!

Skotest-Fest

Årets fattigaste månad är slut och jag har hunnit springa i mängder av skor sedan jag senast skrev om ämnet så letar du skor inför sommarens lopp så kommer här några ord om de skor jag sprungit i de senaste 8 månaderna!

Översikt

Tomten var snäll mot mig i julas och lämnade två modeller till mig och jag har nu fått tillräckligt med kilometer i de båda för att skriva ihop några rader.
Vi börjar med Parkclaw 275! 4
I Inov-8s hemland är parkruns ett stort inslag på helgerna och ambitionen med den här modellen är att fungera som instegsmodell för löpare som vill ut och testa mer stig, en door-to-trail-sko helt enkelt. Det som skiljer den från Inov-8s andra modeller är den väl tilltagna dämpningen och ett drop på 8mm. Jag har nu sprungit längre pass både på asfalt, motionsspår, stig och allt kombinerat i ett och jag gillar verkligen modellen. Det är ingen sko att rekommendera för grisiga, tekniska stigar men springer man mycket motionsspår med asfalt till och från så tycker jag absolut att det är en sko att testa. Jag har den faktiskt även med som skokandidat till Lavaredo Ultra Trail i sommar.
Parkclaw 275

Vidare till nästa, Inov-8 Trailtalon 250! 4
Nästan som en rak motsats till föregående sko så har Trailtalon tagits fram för att vara en snabb sko på hårdpackade stigar. Jag vill minnas att den också var ersättaren till den omåttligt populära modellen Race Ultra 270, en sko som jag nästan avgudar och använde på Marathon des Sables. Trailtalon 250 har inte gjort mig besviken utan jag vågar nog säga att den är bättre än sin föregångare. Lite mjukare känsla mot underlaget, lite bättre grepp och lite lägre vikt. Det är fortfarande ingen modell som gillar en riktig lerfest men en aning lera på stigen är inga problem.
Trailtalon 250

Det var de senaste tillskotten i min skohylla så nu går vi vidare till några modeller jag skaffade under vår/sommar 2017 och vi börjar med favoriten Inov-8 X-Talon 225, barfotaskon Merrell Trail Glove 4 och så rundar vi av med Inov-8 Roclite 290. Jag har också fått chansen genom Trailrunningsweden och Salming running att testa Salming Trail 5, den recensionen finns här.

2017-års favorit, Inov-8 X-Talon 225! 5
Under mina två vändor till Åre under sommaren 2017 så sprang jag nästan varje pass i X-Talon 225 och i den miljön med berg, regn och lera tror jag inte det finns någon bättre modell att springa i. Jag har sprungit långt över 100 mil i ursprungsmodellen X-Talon 212 men jag tycker den här är bättre och det beror mest på att det i princip samma sko men man känner sig lite mer skyddad i den något tyngre modellen. Den som en strumpa på foten och sulan är utrustad med 8mm dubbar som i princip alltid hittar grepp! Ska du bara köpa en modell för riktigt grisiga stigar så behöver du inte leta längre. För mig funkar dom kanon för distanser upp till 40km, ska det springas längre än så vill jag ha lite mer sko. Det enda negativa jag har att peka på är hållbarheten, jag fick tidigt stora hål i meshen men jag tror det beror mest på att jag borde ha gått upp en halv storlek då det är precision fit på den här modellen.
X-Talon 225
Supersköna barfotaskon Merrel Trail Glove 4!
Under sensommaren slog jag till på ett par Merrell Trail Glove 4 och satan vilken skön sko det är! 0 drop och tunn sula så är du inte van med låga drop så rekommenderas som alltid att skynda långsamt. Det är en riktig sommarsko för torra stigar, där visar den sig från sin bästa sida. Greppet är aningen begränsat på leriga stigar men så länge man håller tungan rätt i mun så brukar det gå bra ändå. Eftersom sulan är så tunn så är det ofrånkomligt att man kommer känna av underlaget, speciellt när man trampar på vassa stenar men jag tycker att man lär sig att planera sin löpning bättre när man springer med barfotaskor så man ger f*n i att trampa på sånt som kan göra ont.
Trail Glove 4

Och avslutningsvis, Inov-8 Roclite 290! 3
Förväntningarna på den här modellen var skyhöga, mitt första par skor från Inov-8 var ett par Roclite 240 och det är ett av mina topp3 skor någonsin. Modellserien Roclite har levt ett liv i dunkel sen dess, jag har haft både 280 och 295 men känslan har varit långt ifrån likadan. Men inför 2017 blåstes det in nytt liv i serien och 290 lanserades med mycket uppmärksamhet. Det är en bra sko som funkar i de flesta miljöer, både motionsspår och leriga stigar. Som många skor med rockplate kan den upplevas lite stum och hård men jag tycker ändå den gör ett bra jobb när man springer i steniga områden, jag använde dessa för Matterhorn Ultraks och där fungerade dom perfekt. Jag har haft lite svårt för snörningen, Inov-8 har skapat nått de kallar Adapterweb. Det har för mig varit svårt att knyta skon så som jag vill ha det och ibland har det även orsakat en del smärta på ovansidan av foten. Det är en bra sko men den nådde inte riktigt helt upp till mina förväntningar.
Roclite 290

 

Träningstävlingar

Träningstävlingar. Det är ju inget nytt begrepp inom löparvärlden men jag har inte testat på detta förräns nu, 2018. Redan innan jag hade bestämt mig för att ta hjälp av en coach för Lavaredo så hade jag anmält mig till Soria Moria til Verdens Ende, eller deras 50 miles version i alla fall. Det loppet går i maj och ligger som ett bra, riktigt långt långpass inför årets första A-lopp.
vlcsnap-2018-01-09-15h08m35s878

Nu när det inte längre är jag som bestämmer träningen längre och nu söker jag med ljus och lykta efter två nya träningstävlingar i mars (40-50km) och april (60-70km) men trailkalendern kryllar inte direkt av alternativ. Jag har hittat några aktuella lopp men jag hoppas med detta inlägg att vi kanske kan hitta något lopp tillsammans så Bomba mig med era tips och tankar om det lopp jag kollat på eller de lopp som jag missat!

Mars 40-50km:
* Ursvik Ultra 45km – 3 varv på Ursvik Xtremebanan. Jag har sprungit hela en gång tidigare, ogillar varvbanor men logistiken runt loppet är väldans enkel
April 60-70km:
* Åda Wild Boar 60 km – Väldigt roliga recensioner från tidigare deltagare och logistiken är jämfört med de två nästkommande loppen ganska simpel.
* Österlen Spring Trail 60km – En tidig vår i Skåne? Alltid kul att springa på nya ställen också
* Aktivus Trail Race 62,4km – Ett besök till Sveriges baksida kan ju vara kul som omväxling =)

Jag räknar också att dyka upp på ett FatAss-event i Hammarbybacken den 27 januari, känns skönt att träningen flyter på så bra som den gör nu

 

Mot Lavaredo!

Omprioriteringar

Ni vet känslan av att man inte kommer någonstans med sin träning, att man gör det bara för att man måste, just den känslan har jag inte kunnat skaka av mig under det senaste kvartalet. Det har inte varit roligt att springa många gånger, även fast jag har spännande lopp framför mig nästa år.

vlcsnap-2017-12-14-11h27m03s004
En sjukt grå december!

Så fram till Lavaredo Ultra Trail så kommer jag träna tillsammans med en coach och jag är riktigt taggad på hur det kommer utveckla sig.

Jag har ju faktiskt tagit hjälp av en tränare en gång tidigare, när jag precis upptäckt hur kul det var att springa i fjällmiljö. Mitt mål då var att förbättra min tid på Fjällmaraton i Åre och detta var nog precis innan den stora boomen med löpcoach/trailledare/endurance coach och allt vad det nu heter. Då valde jag tränare på precis samma sätt som jag gjort nu och min åsikt om dessa ”coacher” med en två-dagarskurs är fortsatt mest negativ, såklart finns det undantag som i allt annat men…
Kan en tränare inte springa fortare än mig ser jag det som en omöjlighet att den kan hjälpa mig nå mina mål. Jag vill kunna se upp till en tränare, personen ska kunna springa åttor runt mig om jag så väcker honom mitt i natten och det får man inte genom en betald kurs och ett diplom på söndagseftermiddagen.
Det handlar ändå om en större kostnad så jag har läst på så gott jag kunnat men att ha en 7e-plats på UTMB och en 15e-plats på Western States i bagaget säger en hel del den egna förmågan och efter de första samtalet så är jag säker på att utvecklingen kommer peka fint uppåt under 2018.

Istället för att lägga pengar på skor, väskor och annan utrustning så kommer jag lägga dessa slantar på mig själv istället och förhoppningsvis lär jag mig ett och annat under tiden.

 

vlcsnap-2017-12-17-11h26m15s262
På den första decemberdagen med blå himmel och sol. Oklart shortsväder dock

Med det sagt så önskar jag alla en god jul och gott nytt år, glöm inte bort att spendera lite tid i skogen under julledigheten. Vi hörs 2018!

Att träna för alperna på platt mark

Hur gör man det egentligen?  

Jag är fortfarande rejält trött på Hammarbybacken men det är nästan oundvikligt att hamna där när man jagar höjdmeter i Stockholmsområdet. Det kommer absolut bli en del besök där men jag har för avsikt att variera mig lite mer så tristessen av den backen inte dödar motivationen.
vlcsnap-2017-05-27-11h21m16s808
Under de senaste veckorna har jag nosat upp de längsta backarna jag har i närområdet och min tanke är att det får bli lite mer puls i dessa pass. Det borde gå att få ihop en okej mängd höjdmeter i dessa backar också, bara man har tålamod och tuggar på vända efter vända men det är väl lite det vinterträningen handlar om också. 

Det är långt ifrån ovanligt med stigningar på runt tusen höjdmeter i alperna och för att efterlikna dessa så gott det går så kommer jag använda ett löpband på något gym i närheten. Det må vara djävulens påfund och roligare att kolla på färg som torkar men i det här fallet så tror jag vinningen av det är större än lidandet  

Inför TransGranCanaria fixade jag faktiskt ett däck och tanken var att dra runt på det lite. Det stannade ungefär där, tror jag har använt det två gånger men fördelarna med däcklöpning låter så lockande så jag kommer nog damma av mitt däck igen och ge det en ärlig chans.
Förutom det att det simulerar uppförslöpning på ett bra sätt, man får en bättre hållning när man springer och så lär man sig att springa ”genom” bålen. Jag har som sagt testat för lite för att veta om allt stämmer men det var bra mycket jobbigare än att springa och bara släpa runt sig själv. 

Styrketräning. Jag vet hur mycket nytta man kan ha av det men längre än så har jag inte kommit än men jag ska försöka, undrar hur många gånger jag sagt det. Men den här gången har jag en färsk påminnelse i huvudet som jag hoppas kan funka som lite motivation för under Matterhorn Ultraks i somras så fick jag väldigt ont i överkroppen under de sista 25 kilometrarna, antagligen för att min överkropp är för klen. Om jag så bara lyckas få ihop ett tillfälle med styrketräning i veckan så är det en seger.
sportograf-106557689
Med hjälp av en blandning av dessa fyra varianter ska jag ta mig igenom vintern och förhoppningsvis komma ut under våren och vara någon procent mer bergsget än nu. 

Har du något grymt pass på löpband jag måste köra eller något annat användbart tips, ge mig allt ni har!

Mot Lavaredo!!!