Blogg

Skyndar långsamt…

Träningsmässigt så har jag haft ett av de sämre åren sedan jag började logga all min löpning och det trots att jag la ner en hel del pengar på coach fram till midsommar. Jag hade länge dåligt samvete över denna träningsmängd men börjar nu till slut släppa det och bara gilla läget. Accepterat den nya verkligheten med diverse dagispester, timmar på lekland vid dåligt väder och allt däremellan. Att hålla benhårt på en plan går sådär helt enkelt, jag har iaf blivit bra på att ändra mina planer 🙂

Adobe_20181204_113504
Trail-Ängeln I Flemingsbergs skogarna

Transgrancanaria närmar sig och jag gör mitt bästa för att hinna i någon sort form och för att inte dra på mig något onödigt så har handbromsen legat i några veckor nu. Långa långpass i all ära men att direkt börja på längder man brukar springa känns dumt men nu har jag i några veckor fått ihop en stabil veckodos löpning och likaså långpassen så nu är det dags att släppa på den j”vla handbromsen.
Adobe_20181201_105930
De två senaste helgerna har jag sprungit på sörmlandsleden, kanske 5h totalt och allt i konstant regn. Folk får säga vad dom vill om hur underbar hösten är men jag tror att de människorna mest sitter inne och myser när det faktiskt är riktigt höstväder, för så underbart är inte regnet.
Adobe_20181208_154035

Som en räddare i nöden i höstrusket med knädjup lera och allt annat som hör till så fick jag en perfekt födelsedagspresent, som jag dessutom ögat in ett par veckor innan. Ett par Inov-8 Mudclaw 275 packades upp på morgonen och inom en timme var dom ute i skogen i harvade. Nu har jag än så länge alldeles för få mil i dom för ett ordentligt utlåtande men herre*vlar vilket grepp dom bjuder på. 8mm dubbar och jag får lite dåligt samvete gentemot stigen som får rivmärken när jag springer förbi. Men mer om dom en annan gång!
Adobe_20181202_133710

Annonser

Dags att dräpa 100 miles-draken!

Ingen har väl missat att Kullamannen har gått av stapeln under helgen?
Adobe_20181029_061948

Det finns ett schema, en önskedröm där den stora finalen är UTMB 2020 men det kräver ju lite tur i lottdragningen. Ett steg i den planen är att ge sig på den klassiska och mytomspunna distansen 100 miles! Det har inget att göra med de poäng som lottdragningen kräver utan mer för att lugna själen med att distansen har gjorts någongång innan, ett minst lika viktigt steg med andra ord. Tidpunkten hade kunnat vara bättre men kommer den någonsin bli perfekt? Med en 2.5-åring hemma så kommer det dröja många år innan jag slipper att få hem pest efter pest, känslan av att ständigt ha någon äcklig bacill i mig kommer finnas länge men det är bara att gilla läget och göra så gott det går.
Adobe_20181030_114300

Nästa års tävlingssäsong såg faktiskt riktigt trevlig ut redan innan men nu har den spetsats till en aning med en riktigt tuff avslutning.

Det blir en återkomst till Gran Canaria och ett nytt försök att ta sig hela vägen till startlinjen för TransGranCanaria. Med en ny bansträckning med start i Las Palmas istället så blir loppet aningens längre och mäter nu 128km med 7500 höjdmeter att klättra.

Jag hade sen oväntad tur i lottdragningen för Lavaredo Ultra Trail men jag tackar för chansen och hoppar på tåget för ännu ett varv på 120km runt den charmiga staden Cortina. Ett bra sätt att fira midsommarafton på tycker jag.
north-face-lavaredo-ultra-trail-2018-5593342-53084-3292

Svenska fjällen kommer också få sig ett besök då en resa till Idre och 2XU Idre Fjällmaraton finns inbokat. Även om mitt blodhostande lopp detta år inte är något för historieböckerna så uppskattade jag verkligen bansträckningen och det tuffa underlaget. Har du chansen att testa så kan jag verkligen rekommendera detta lopp.
20180827_062810

Sen ska draken dräpas! Och det vore väl dumt att inte ta ett av de tuffaste 100 miles-loppen som Sverige har att erbjuda? De många varven på TEC och BRR lockar helt enkelt inte men ett par stycken på Kullaberg kan jag acceptera även fast jag i det stora hela ogillar varvbanor. Jag begriper också att loppet börjar på riktigt efter 80km när det blir dags för dessa varv. 22 kilometer och 1000 höjdmeter per varv är inget man skämtar bort men vad vore livet utan ordentliga utmaningar?

inCollage_20181105_203005104.jpg 

 

Lyckad lottdragning och Haninge Trail

2 timmar innan registreringen för lotteriet till Lavaredo Ultra Trailstängdes så slängde jag in en anmälan trots allt. Jag kom ihåg hur förbannat ont det gjorde, hur långt 120 kilometer är och hur besvärliga de 6000 höjdmetrarna faktiskt var. Med det i minnet så borde ju ingen anmälan gjorts men sen kom jag också ihåg den elektriska laddningen på startlinjen där i Cortina, klockan 22:58 på midsommarafton. Soluppgången, solnedgången. De fantastiska funktionärerna och publiken. Lättnaden av att klara sig till målet och stoltheten att glida omkring i en finisherväst dagen efter. Ett enkelt beslut eller hur?
Adobe_20181023_212909
Mina förhoppningar att få en startplats var små. Med över 3000 sökande till de 1700 startplatserna så tänkte jag att jag hade förbrukat min tur i detta lotteri men icke! Idag kom ett mail. Med ett grattis, du har fått en plats! Jag har några dagar på mig att bestämma mig nu.

Race Report – Haninge Trail

I söndags sprang jag detta lopp på hemmaplan. Skönt att kunna jogga ner till start och slippa all stress med resa till och från. Loppet går på Rudans 16.7km-slinga, ett spår jag har sprungit hundratals gånger. Ett spår som designades för att grilla Gunde Svan och Torgny Mogren under skid-SM 1990.De fick på grund av snöbrist aldrig ta sig an banan då men kanske får vi se den under ett eventuellt OS i framtiden, vem vet.
Skärmavbild 2018-10-21 kl. 19.43.07
Underlaget är till största del i klassisk motionsspår-stil med några kilometer med lite mer utmanade och teknisk karaktär, en kul blandning helt enkelt.

När man ständigt går runt med någon sorts dagisbacill i kroppen så får man vara glad för det lilla, att ta sig i mål är ibland en stor seger.
Adobe_20181021_141613
Det blev ett nytt banrekord på herrsidan 1:04,11 och Lisa Ring tog hem ännu en seger men jag var nog lika glad för en hyfsad tid i mål och att kunna gå hem.


Pryltest – Salming OT Comp
Suunto 9 – Ett första intryck
Pryltest – Altra Olympus 3.0

Pryltest – Salming OT Comp

Dags för rond två med vårt svenska märke Salming. Jag var inte jätteimponerad förra gången då Trailrunningsweden och Salming gav mig chansen att testa Trail5 i samband med lanseringen. Om ni inte kommer ihåg vad jag tyckte om den modellen så finns det att läsa HÄR. Mitt intresse för Salming svalnade efter det testet men nu brinner lågan lite starkare igen tack vare Salming OT Comp!

Drop: 4mm
Stack: 16mm —> 12mm
Vikt: 281g UK10

Adobe_20181014_161340
Swimrun och orientering, där har ni meningen bakom hela modellen. Men även om man varken kan läsa en karta på ett dugligt sätt eller väljer att bada medans man är ute och springer så är det en intressant sko. Det ser ut och känns som en snabb modell direkt ut från lådan.
Adobe_20181014_161223
Sulan ser lite märklig ut vid första anblicken men det finns såklart en tanke bakom det och lite otippat så kommer inspirationen från ett mountainbikedäck. Sulan är rätt hård och skyddar bra mot genomslag från stenar. Jag tycker den fungerar bäst på torrt underlag, känner ingen 100-% tillit när det kommer blöta bergshällar och spänger. Jag har testat de flesta underlag och den fungerar dugligt överallt, asfalt är ingen höjdare att springa längre sträckor på men det kom ju heller inte som någon nyhet. Då jag själv inte håller på med swimrun kan jag inte säga hur den fungerar under de förutsättningarna, dräneringen är helt ok men greppet på hala klippor ställer jag mig tveksam till just nu.
Adobe_20181014_160938Mina stora problem med Trail5 var plösens storlek och svårigheten att få fast skorna ordentligt på fötterna. Jag kan fortfarande inte förstå meningen med den stora plösen. Båda dessa saker är icke-problem på OT Comp! Både plösen och hälkappan har bantats ner och känns mer rimliga nu även om jag personligen tycker att hälkappan är aningens för styv. Detta är dock något som stör ytterst lite i det stora hela.
Adobe_20181014_160833Jag gillar färgsättningen på skon och ovanligt nog så används samma färger på både dam och herrmodellen. Varför det blivit så antar jag kommer från swimrun-sidan där man tävlar i lag om två och ska kunna köra med matchande outfit men det känns också aningens mer modernt att sluta tramsa runt med olika färger pga. kön.
Adobe_20181015_210701När Inov-8 valde att lägga ner min favorit Roclite 243 för ett par år sedan så försvann min absoluta favoritsko från marknaden och jag har sedan dess letat efter en värdig efterträdare. Salming OT Comp kom nära, känslan är väldigt snarlik men tyvärr nådde de inte riktigt fram ändå. 

Skogen ger och skogen tar

Adobe_20180804_145836
Mycket kan man säga att man får ut av att spendera springandes i skogen. För mig är det ett ypperligt tillfälligt att hämta ny energi, ventilera ut skallen eller bara få en liten stunds ensamhet.
Adobe_20180920_191543
Sällan är det ju något negativt man bjuds på för diverse skador kan man ju ändå inte skylla skogen på. Ett och annat halvt hjärtstopp har man ju fått när en morgontrött huggorm ligger och solar sig i morgonsolen medans man själv har tankarna någon annanstans. Ibland räcker det faktiskt med en pinne för att framkalla samma känsla.
Adobe_20180711_062218
Eller när man springer ”runt hörnet” på en gran och stöter på en lika förvånad älgkalv mitt på stigen, aldrig har jag blivit stillastående så snabbt. Inte så mycket för den stackars kalven för den springer oftast iväg men VAR ÄR ÄLGKON!!!???? Man vet ju att hon står i närheten och glor, bara väntar på att få sätta hornen i en! Jag har blivit jagad en gång av en arg ko, det undviker jag gärna.
Adobe_20180429_174220
Nu har jag fått lägga till något nytt på listan då en sketen liten fästing har bjudit mig på borrelia.  Utan tveksamheter så toppar detta ”djur” listan på djur jag ogillar allra mest!

 

Pryltest – Altra Olympus 3.0

43059949_181722749392108_1771016072149860352_n
Lång tid har passerat sedan jag testade ett par Altra, jag använde Lone Peak 2.0 när det begav sig sist och det bestående minnet är den sviktande kvaliten som jag upplevde.
Redan i våras inför Lavaredo Ultra Trail tipsade Sondre Amdahl om årets nya modell som ett bra alternativ för loppet men tyvärr hann de inte släppas till oss vanligt folk innan starten gick. Hans ord låg kvar i bakhuvudet när jag här för någon vecka sen började klura på skor till TransGranCanaria, ett lopp som kräver sin sko.
20180906_171113
Olympus-serien är Altras mest uppbyggda sko och noll drop som är standard hos Altra. Jag ska erkänna att det tog ett tag innan jag bestämde mig för att beställa hem den här modellen. Att gå från små, lätta skor med mindre dämpning till denna platåsko. Ja, man ska inte döma en bok utifrån sitt omslag men det är svårt ibland. 

Under första rundan kände jag mig lite som Bambi på hal is, skorna landade på stigen tidigare än benen förväntade sig och det ledde till en del lustigt snubblade ute i skogarna. Efter en stund var detta ett icke-problem, ordningen återställd.
42977306_729636347390138_6987940790211182592_n
Känslan i skon är lite som att gå på moln, kan jag tänka mig. Tack vare den tjocka dämpningen så känns ojämnheterna i underlaget mycket lite. Undersidan kommer från Vibram och då finns det sällan något at klaga på, MegaGrip vet jag inte om det är sen när vi får riktigt grisigt höstväder men man ska inte oroa sig över fästet i det dagliga användandet i alla fall.
20180906_053938

Mina tidigare erfarenheter av Altra har ju varit blandade, jag har testat både Lone Peak och Superior-serierna i deras trailsegment och gillat skorna som sådana men när en sko börjar gå sönder innan 20 mil, då drar jag öronen åt mig. Nu har jag inte hunnit testa mer än lite drygt 14 mil men till skillnad från tidigare så syns inga tendenser på att skorna ska börja gå sönder inom den närmsta tiden.

Min tanke med denna sko var som sagt att ha för att användas under TransGranCanaria och det är väl inte helt avskrivet än men jag är heller inte helt övertygad. Jag har haft en del märkliga problem med skavsår på lilltån, enbart när tå-strumpor har använts konstigt nog.
43049819_1181275212020905_2964648459358961664_n
Att klaga på att känslan av stigen försvinner med en sån här sko känns lite dödfött, man har ju lite accepterat det när man köper skon. Altras ide med Olympus-serien är ju att den ska vara till för de långa loppen i bökig terräng.

Om det är något jag gillar i skoväg så är det variation så dessa kommer absolut få vara kvar på hyllan men för tillfället uppskattar jag mindre väldämpade skor…

Det här med att vara snäll mot sin kropp

44
Jag vet inte om det är för att det känns som ett brutalt misslyckande när bokstäverna DNS hamnar bredvid ens namn i resultatlistan och att man därför gör sitt yttersta för att intala sig själv att det är nog inte så illa som det känns. Jag kände mig ju sämre igår, jag springer bara lite långsammare etc etc bla bla bla. Till syvende och sist så är det ju bara skitsnack, dumheter som man försöker använda för att rättfärdiga sitt beslut. Även fast man vet hur farligt det kan vara, även fast man har vänner som gjort exakt likadant och råkat ut för riktigt allvarliga konsekvenser så lär man sig inte av deras misstag.
43
Jag känner att jag duckade en kula efter Idre Fjällmaraton. Jag hostade i 30km och jag hostade en hel del blod. Mådde som en hund när jag kom i mål. Såklart inte så att det syntes och allt för att inte få tre simpla bokstäver i resultatlistan. Vi amatörer borde ta efter proffsen där, inte ställer dom sig på startlinjen när dom inte kan göra sig själv rättvisa eller ännu värre förstöra säsongen. Men det gör vi, för jag vet att jag inte är ensam.
GOPR3248
Den här gången slapp jag undan konsekvenser av min dumhet och jag är fast besluten att vara smartare än så nästa gång. Oavsett vad vi själva intalar oss så är det bara ett lopp. Det är bara en hobby. Livet kommer gå vidare ändå även fast det står DNS i någon resultatlista.
38
Nu har jag tagit tre lugna veckor, mitt sätt att be kroppen om ursäkt och jag känner mig nu redo att kasta mig in i träningen inför nästa stora lopp, Transgrancanaria 128km i februari men innan dess ska jag hinna med några lopp på hemmaplan, om jag är helt frisk dvs 🙂
———————————————————————————————————————————————————
Race Report – Lavaredo Ultra Trail
Suunto 9 – Ett första intryck

Race Report – Idre Fjällmaraton

En vecka har nu gått sedan historiens första Idre Fjällmaraton. Alla kloka människor hade ju såklart inte gett sig på några 45km när man varit förkyld i en vecka och käkat Ipren kvällen innan men vi löpare är ju inte alltid så kloka, eller hur?
20180824_181153
Jag fick ju en inbjudan från Trailrunning Sweden att delta för över ett år sedan och det är alltid kul att få vara med för första gången.

Banan var mestadels lättsprungen fram till första vätskekontrollen innan det bar in i skogen och upp för det första fjället där vi bjöds på underbara vyer över de omgivande fjällområdena. Jag hade hostat till och från redan från start men hoppades att det skulle gå över
DCIM101GOPROGOPR3046.JPG
Det står ju faktiskt i beskrivningen till loppet att det kommer bjudas på underlag from hell. Jag la inget större värde i den meningen men underlaget bjöd verkligen upp till dans under dessa 45km. Allt från enkla grusvägar till tung myrlöpning och steniga stigar, underbar blandning! Det kändes i fötterna om man som jag valde ett par skor som kanske var något för tunna.

Min hosta blev gradvis värre men när jag vid 15 kilometer upptäckte att jag hostade blod började jag bli orolig på riktigt. Höll ändå ett ok tempo fram till vätskestationen runt 22km men då hade hostan blivit så jobbig att jag bestämde mig för att till största del gå i mål, sjukt tråkigt men jag hade redan skadat kroppen tillräckligt den här dagen.
20180825_190123
Medaljen bärgades ändå till slut, en djävulskt vacker sådan också!

20180827_062810

Jag hoppas verkligen att jag kan återvända nästa år för att ta revansch!

Dags att avsluta sommaren med Idre Fjällmaraton!

Äntligen på plats i Idre efter en dag i bilen. Förkylningen som jag dragits med senaste veckan finns kvar i bakgrunden så benen är utvilade i alla fall men beslutet att starta på 45 km-varvet imorgon är ändå taget. Tillräckligt frisk för att ta en skön dag på fjället och njuta lite extra av vyerna.
20180824_181153

 

Välkomnades med en hagelstorm men prognosen för imorgon ser ändå lovade ut, skönt så!
20180822_193251

Man skulle nästan kunna tro att man är sponsrad men väska får nog stryka på foten till förmån för UD Mountain Vest

Med det sagt så hoppas vi på en mycket fin dag på fjället under morgondagen utan tankar på tider!
banprofil-45-badge-1024x293

Suunto 9 – Ett första intryck!

Det första osponsrade inlägget om Suunto 9 i Sverige? Jag har i alla fall inte hittat nått så håll till godo!

Under sommaren har jag känt mig sugen på en ny klocka och passande nog har både Suunto och Garmin släppt nya toppmodeller. Valet stod mellan Garmins 5 Plus-serie och Suuntos nya 9. Jag valde att stötta våra finska grannar!
DCIM101GOPROGOPR2829.JPGFör ett år sedan så köpte jag en Spartan Sport men den var alldeles för plastig för min smak och jag kom aldrig riktigt in i Movescount men 9an hade helt enkelt funktioner som tilltalade mig mer än vad 5 Plus-serien hade. Designen är en riktig fullträff, speciellt den vita och plastigheten är inte lika påtaglig nu.

Medans Garmin har satsat mer på funktioner som musikspelare och kontaktlös betalning så har Suunto lagt all kraft på batteriet, vilket också har synts mest i marknadsföringen. Beroende på vilket batteriläge man väljer så har man mellan 25 och 120 timmars battertid med GPS-mätning.

inCollage_20180816_200431409
Med runt 80% batteri ser tiderna ut så här

Det finns bland annat smarta laddningspåminnelser och nya algoritmer som ger mer precis spårning och distans men det är inget som man direkt märker av i det dagliga användandet av klockan.

Skärmen är riktigt bra och enkel att tyda under passen. Att ta sig genom menyerna känns logiskt och allt flyter. Att allt inte går att ändra i klockan utan måste hanteras genom datorn är en sak jag ogillar.

Jag hade svårt för Movescount förra gången men när man satt sig in i det lite grann så tycker jag ändå att det är minst lika bra som Garmin Connect, om inte snäppet bättre till och med.
Varför det ska behövas två appar för att få tillgång till all information är för mig ett mysterium, kanske ska den nya appen ersätta Movescount i framtiden.

Pulsmätningen fungerar överlag bra men jag har upplevt pulstoppar de första 5 minuterna de flesta rundorna och ibland har det tagit uppemot en 8-10 minuter innan den rätta pulsen stabiliserats.
20180815_183442
Andra användare har haft en del problem med kopplingen mellan Movescount och Strava där man får kilometertider som liknar Usain Bolts världsrekordsfart på 100 meter. Tiderna uppdateras dock efter ett tag och blir normala. Inget jag har upplevt än men både Suunto och Strava verkar jobba på en lösning.

 

Jag är riktigt nöjd med klockan och ångrar inte bytet från Garmin alls, dessutom tror jag att Suunto-klockan är mycket mer prisvärd än den snåriga Fenix 5 Plus-serien som kostar i alla fall 2000 kronor mer.

20180724_121419