Blogg

Skogen ger och skogen tar

Adobe_20180804_145836
Mycket kan man säga att man får ut av att spendera springandes i skogen. För mig är det ett ypperligt tillfälligt att hämta ny energi, ventilera ut skallen eller bara få en liten stunds ensamhet.
Adobe_20180920_191543
Sällan är det ju något negativt man bjuds på för diverse skador kan man ju ändå inte skylla skogen på. Ett och annat halvt hjärtstopp har man ju fått när en morgontrött huggorm ligger och solar sig i morgonsolen medans man själv har tankarna någon annanstans. Ibland räcker det faktiskt med en pinne för att framkalla samma känsla.
Adobe_20180711_062218
Eller när man springer ”runt hörnet” på en gran och stöter på en lika förvånad älgkalv mitt på stigen, aldrig har jag blivit stillastående så snabbt. Inte så mycket för den stackars kalven för den springer oftast iväg men VAR ÄR ÄLGKON!!!???? Man vet ju att hon står i närheten och glor, bara väntar på att få sätta hornen i en! Jag har blivit jagad en gång av en arg ko, det undviker jag gärna.
Adobe_20180429_174220
Nu har jag fått lägga till något nytt på listan då en sketen liten fästing har bjudit mig på borrelia.  Utan tveksamheter så toppar detta ”djur” listan på djur jag ogillar allra mest!

 

Annonser

Pryltest – Altra Olympus 3.0

43059949_181722749392108_1771016072149860352_n
Lång tid har passerat sedan jag testade ett par Altra, jag använde Lone Peak 2.0 när det begav sig sist och det bestående minnet är den sviktande kvaliten som jag upplevde.
Redan i våras inför Lavaredo Ultra Trail tipsade Sondre Amdahl om årets nya modell som ett bra alternativ för loppet men tyvärr hann de inte släppas till oss vanligt folk innan starten gick. Hans ord låg kvar i bakhuvudet när jag här för någon vecka sen började klura på skor till TransGranCanaria, ett lopp som kräver sin sko.
20180906_171113
Olympus-serien är Altras mest uppbyggda sko och noll drop som är standard hos Altra. Jag ska erkänna att det tog ett tag innan jag bestämde mig för att beställa hem den här modellen. Att gå från små, lätta skor med mindre dämpning till denna platåsko. Ja, man ska inte döma en bok utifrån sitt omslag men det är svårt ibland. 

Under första rundan kände jag mig lite som Bambi på hal is, skorna landade på stigen tidigare än benen förväntade sig och det ledde till en del lustigt snubblade ute i skogarna. Efter en stund var detta ett icke-problem, ordningen återställd.
42977306_729636347390138_6987940790211182592_n
Känslan i skon är lite som att gå på moln, kan jag tänka mig. Tack vare den tjocka dämpningen så känns ojämnheterna i underlaget mycket lite. Undersidan kommer från Vibram och då finns det sällan något at klaga på, MegaGrip vet jag inte om det är sen när vi får riktigt grisigt höstväder men man ska inte oroa sig över fästet i det dagliga användandet i alla fall.
20180906_053938

Mina tidigare erfarenheter av Altra har ju varit blandade, jag har testat både Lone Peak och Superior-serierna i deras trailsegment och gillat skorna som sådana men när en sko börjar gå sönder innan 20 mil, då drar jag öronen åt mig. Nu har jag inte hunnit testa mer än lite drygt 14 mil men till skillnad från tidigare så syns inga tendenser på att skorna ska börja gå sönder inom den närmsta tiden.

Min tanke med denna sko var som sagt att ha för att användas under TransGranCanaria och det är väl inte helt avskrivet än men jag är heller inte helt övertygad. Jag har haft en del märkliga problem med skavsår på lilltån, enbart när tå-strumpor har använts konstigt nog.
43049819_1181275212020905_2964648459358961664_n
Att klaga på att känslan av stigen försvinner med en sån här sko känns lite dödfött, man har ju lite accepterat det när man köper skon. Altras ide med Olympus-serien är ju att den ska vara till för de långa loppen i bökig terräng.

Om det är något jag gillar i skoväg så är det variation så dessa kommer absolut få vara kvar på hyllan men för tillfället uppskattar jag mindre väldämpade skor…

Det här med att vara snäll mot sin kropp

44
Jag vet inte om det är för att det känns som ett brutalt misslyckande när bokstäverna DNS hamnar bredvid ens namn i resultatlistan och att man därför gör sitt yttersta för att intala sig själv att det är nog inte så illa som det känns. Jag kände mig ju sämre igår, jag springer bara lite långsammare etc etc bla bla bla. Till syvende och sist så är det ju bara skitsnack, dumheter som man försöker använda för att rättfärdiga sitt beslut. Även fast man vet hur farligt det kan vara, även fast man har vänner som gjort exakt likadant och råkat ut för riktigt allvarliga konsekvenser så lär man sig inte av deras misstag.
43
Jag känner att jag duckade en kula efter Idre Fjällmaraton. Jag hostade i 30km och jag hostade en hel del blod. Mådde som en hund när jag kom i mål. Såklart inte så att det syntes och allt för att inte få tre simpla bokstäver i resultatlistan. Vi amatörer borde ta efter proffsen där, inte ställer dom sig på startlinjen när dom inte kan göra sig själv rättvisa eller ännu värre förstöra säsongen. Men det gör vi, för jag vet att jag inte är ensam.
GOPR3248
Den här gången slapp jag undan konsekvenser av min dumhet och jag är fast besluten att vara smartare än så nästa gång. Oavsett vad vi själva intalar oss så är det bara ett lopp. Det är bara en hobby. Livet kommer gå vidare ändå även fast det står DNS i någon resultatlista.
38
Nu har jag tagit tre lugna veckor, mitt sätt att be kroppen om ursäkt och jag känner mig nu redo att kasta mig in i träningen inför nästa stora lopp, Transgrancanaria 128km i februari men innan dess ska jag hinna med några lopp på hemmaplan, om jag är helt frisk dvs 🙂
———————————————————————————————————————————————————
Race Report – Lavaredo Ultra Trail
Suunto 9 – Ett första intryck

Race Report – Idre Fjällmaraton

En vecka har nu gått sedan historiens första Idre Fjällmaraton. Alla kloka människor hade ju såklart inte gett sig på några 45km när man varit förkyld i en vecka och käkat Ipren kvällen innan men vi löpare är ju inte alltid så kloka, eller hur?
20180824_181153
Jag fick ju en inbjudan från Trailrunning Sweden att delta för över ett år sedan och det är alltid kul att få vara med för första gången.

Banan var mestadels lättsprungen fram till första vätskekontrollen innan det bar in i skogen och upp för det första fjället där vi bjöds på underbara vyer över de omgivande fjällområdena. Jag hade hostat till och från redan från start men hoppades att det skulle gå över
DCIM101GOPROGOPR3046.JPG
Det står ju faktiskt i beskrivningen till loppet att det kommer bjudas på underlag from hell. Jag la inget större värde i den meningen men underlaget bjöd verkligen upp till dans under dessa 45km. Allt från enkla grusvägar till tung myrlöpning och steniga stigar, underbar blandning! Det kändes i fötterna om man som jag valde ett par skor som kanske var något för tunna.

Min hosta blev gradvis värre men när jag vid 15 kilometer upptäckte att jag hostade blod började jag bli orolig på riktigt. Höll ändå ett ok tempo fram till vätskestationen runt 22km men då hade hostan blivit så jobbig att jag bestämde mig för att till största del gå i mål, sjukt tråkigt men jag hade redan skadat kroppen tillräckligt den här dagen.
20180825_190123
Medaljen bärgades ändå till slut, en djävulskt vacker sådan också!

20180827_062810

Jag hoppas verkligen att jag kan återvända nästa år för att ta revansch!

Dags att avsluta sommaren med Idre Fjällmaraton!

Äntligen på plats i Idre efter en dag i bilen. Förkylningen som jag dragits med senaste veckan finns kvar i bakgrunden så benen är utvilade i alla fall men beslutet att starta på 45 km-varvet imorgon är ändå taget. Tillräckligt frisk för att ta en skön dag på fjället och njuta lite extra av vyerna.
20180824_181153

 

Välkomnades med en hagelstorm men prognosen för imorgon ser ändå lovade ut, skönt så!
20180822_193251

Man skulle nästan kunna tro att man är sponsrad men väska får nog stryka på foten till förmån för UD Mountain Vest

Med det sagt så hoppas vi på en mycket fin dag på fjället under morgondagen utan tankar på tider!
banprofil-45-badge-1024x293

Suunto 9 – Ett första intryck!

Det första osponsrade inlägget om Suunto 9 i Sverige? Jag har i alla fall inte hittat nått så håll till godo!

Under sommaren har jag känt mig sugen på en ny klocka och passande nog har både Suunto och Garmin släppt nya toppmodeller. Valet stod mellan Garmins 5 Plus-serie och Suuntos nya 9. Jag valde att stötta våra finska grannar!
DCIM101GOPROGOPR2829.JPGFör ett år sedan så köpte jag en Spartan Sport men den var alldeles för plastig för min smak och jag kom aldrig riktigt in i Movescount men 9an hade helt enkelt funktioner som tilltalade mig mer än vad 5 Plus-serien hade. Designen är en riktig fullträff, speciellt den vita och plastigheten är inte lika påtaglig nu.

Medans Garmin har satsat mer på funktioner som musikspelare och kontaktlös betalning så har Suunto lagt all kraft på batteriet, vilket också har synts mest i marknadsföringen. Beroende på vilket batteriläge man väljer så har man mellan 25 och 120 timmars battertid med GPS-mätning.

inCollage_20180816_200431409
Med runt 80% batteri ser tiderna ut så här

Det finns bland annat smarta laddningspåminnelser och nya algoritmer som ger mer precis spårning och distans men det är inget som man direkt märker av i det dagliga användandet av klockan.

Skärmen är riktigt bra och enkel att tyda under passen. Att ta sig genom menyerna känns logiskt och allt flyter. Att allt inte går att ändra i klockan utan måste hanteras genom datorn är en sak jag ogillar.

Jag hade svårt för Movescount förra gången men när man satt sig in i det lite grann så tycker jag ändå att det är minst lika bra som Garmin Connect, om inte snäppet bättre till och med.
Varför det ska behövas två appar för att få tillgång till all information är för mig ett mysterium, kanske ska den nya appen ersätta Movescount i framtiden.

Pulsmätningen fungerar överlag bra men jag har upplevt pulstoppar de första 5 minuterna de flesta rundorna och ibland har det tagit uppemot en 8-10 minuter innan den rätta pulsen stabiliserats.
20180815_183442
Andra användare har haft en del problem med kopplingen mellan Movescount och Strava där man får kilometertider som liknar Usain Bolts världsrekordsfart på 100 meter. Tiderna uppdateras dock efter ett tag och blir normala. Inget jag har upplevt än men både Suunto och Strava verkar jobba på en lösning.

 

Jag är riktigt nöjd med klockan och ångrar inte bytet från Garmin alls, dessutom tror jag att Suunto-klockan är mycket mer prisvärd än den snåriga Fenix 5 Plus-serien som kostar i alla fall 2000 kronor mer.

20180724_121419

TransGranCanaria 2019!

Besvikelsen från 2017 när jag ett par veckor innan TransGranCanaria insjuknade i en envis förkylning, blev lagom frisk igen för att sedan bli sjuk igen 3 dagar innan start. Den besvikelsen har gömt sig i mitt bakhuvud och gjort sig påmind titt som tätt för att påminna mig om att jag har ouppklarade affärer på ön.

Idag anmälde jag mig för att få min revansch! I februari 2019 kommer jag få bekänna färg på riktigt, på en längre bana dessutom.perfil_128km

Lavaredo är mitt hittills längsta lopp men förhoppningsvis får det rekordet ge vika nästa år, TGC är en dryg mil längre och har 1500 höjdmeter fler.

Så nu är det bara förbereda sig på tidiga morgonpass och backträning för det lär behövas! Idre fjällmaraton om två veckor blir en bra start på uppladdningen!

Frisk luft i Jämtland

Så var man nere på låglandet igen efter en vecka i Åre, som verkligen levererade kanonväder!
Adobe_20180804_145836

Efter 70 mil i bilen var det skönt att sticka ut och lufta benen upp till Totthummeln, regnet som kom nästan vid toppen kändes underbart efter den långa värmeböljan som länge stekt en på hemmaplan. Hade lite för kul på vägen ner i regnet och ramlade vilket resulterade i en ordentligt blåslagen tå.

Det var ju som sagt Fjällmaraton-veckan och för att inte vara den som är den så satte jag på mig en nummerlapp på tisdagen och deltog i Peak Performance Vertical K. Den första 500-hundringen är riktigt brant och har man legat lite på latsidan sedan Lavaredo så känns det ordentligt i benen redan där. Som tur var blir banan snällare därefter och i strålande solsken var det faktiskt rätt kul och oavsett känslan inombords så måste man bjuda upp till dans för kameran.
38121332_1921797437866179_9148719603965231104_o

Eftersom jag inte hade nå mer lopp planerat under veckan och inte orkade vänta på en plats i kabinbanan ner så sprang jag tillbaka ner till Åre torg.

Dagen efter var benen aningens stela men tid gavs för en tur till fantastiska Blanktjärn

Avslutade veckan med att springa från Storulvån till Blåhammaren och tillbaka. Strålande sol, spöregn och lite däremellan på 24 kilometer
DCIM101GOPROGOPR2952.JPG

Nu hinner vi träna några veckor på hemmaplan innan det är dags att återvända till fjällen och springa Idre Fjällmaraton!

Mot Åre!

Verkar vara något stort som händer i Åre just nu, alla är där av någon anledning så det är väl lika bra att åka dit så man inte missar något!

Jag hade egentligen inte planerat ett besök i byn det här året men när min tur i Jotunheimen skrotades så var det ju tvunget att hittas på något annat. Att det sen råkar vara Fjällmaraton-vecka just då det passade som bäst gör väl inte saken sämre!

Det har varit lite trögt att komma igång igen efter Lavaredo, det tog ett par veckor för huvudet att släppa och blicka framåt men nu är vi där. Nästa långa lopp på kalendern är Idre Fjällmaraton så det blir skönt att komma upp och andas lite fjälluft igen. Tänkte även passa på att hänga på nummerlappen igen och ta mig an Peak Performance Vertical K, en bana som jag gjort några gånger nu men kul att få testa under tävlingsformer

Just det, jag har skaffat ny klocka! En rykande färsk Suunto 9 använder jag nu, någon som vill se ett pryltest av den sen kanske?

 

Pryltest – Ultimate Direction Mountain Vest 4.0

Behövde jag verkligen ännu en löparväst? Kanske inte men jag var inte nöjd med hur packningen fungerade i mina gamla, speciellt missnöjd var jag med hur all energi fick plats. Och eftersom jag känner mig själv under lopp, har jag inte det jag behöver äta lättillgängligt så kommer det sluta med att jag inte äter något överhuvudtaget och sen går det som det går. Inför Lavaredo Ultra Trail ville jag inte chansa!

Ner med huvudet före bland recensioner, youtube och google. Till slut hade jag vaskat fram den jag ville ha, Ultimate Direction Mountain Vest 4.0. Ny för säsongen och med massa gosiga nyheter.
Kapaciteten ligger på runt 13 l vilket är mer än nog för att bära med sig den obligatoriska utrustningen i de flesta lopp.  Fickorna är många och väl genomtänkta både vad det gäller placering och material. Stretchfickorna sväljer utan problem de största mobiltelefonerna eller mängder med gels och bars.
Meshen på baksidan är ny för säsongen och i princip genomskinlig vilket betyder att man får inte värmeslag på grund av att man springer med väst.
Utanpå det huvudsakliga facket så finns ett till, utan stängmöjlighet men som fungerade alldeles utmärkt för att ha regnjackan i. Perfekt att kunna dra fram den i farten utan att behöva ta av sig västen. Och det gäller egentligen för att fickor som är lätta att komma åt under färd så man slipper ödsla tid, två tummar upp för det

Den största nyheten är tekniken som dom kallar för Comfort Cinch och det är ett till för att anpassa västen efter den egna kroppen. Alla kroppar är ju olika och det kanske inte alltid som tillverkarnas rekommendationer passar men här ges en möjlighet till lite mer personliga inställningar, som fungerar riktigt bra måste jag säga.

 

Stavhållarna har fått en bra uppdatering från 3.0-serien där jag tyckte dom var lite veka men som nu är bättre. Även flaskorna är nya sen senaste serien, åt det bättre hållet även där.

Fullpackad inför Lavaredo Ultra Trail

Slutligen så kan jag verkligen rekommendera denna väst om du är just nu är ute på marknaden och jagar. Som vanligt med Ultimate Direction så får man verkligen bra grejer. Och innan någon blir arg på att jag är allt för positiv, nej jag har ännu inte hittat något att gnälla över. Ja, jag har betalt fullt pris för västen och vågar därför utan att skämmas skriva gott om den och rekommendera den.