Att träna för alperna på platt mark

Hur gör man det egentligen?  

Jag är fortfarande rejält trött på Hammarbybacken men det är nästan oundvikligt att hamna där när man jagar höjdmeter i Stockholmsområdet. Det kommer absolut bli en del besök där men jag har för avsikt att variera mig lite mer så tristessen av den backen inte dödar motivationen.
vlcsnap-2017-05-27-11h21m16s808
Under de senaste veckorna har jag nosat upp de längsta backarna jag har i närområdet och min tanke är att det får bli lite mer puls i dessa pass. Det borde gå att få ihop en okej mängd höjdmeter i dessa backar också, bara man har tålamod och tuggar på vända efter vända men det är väl lite det vinterträningen handlar om också. 

Det är långt ifrån ovanligt med stigningar på runt tusen höjdmeter i alperna och för att efterlikna dessa så gott det går så kommer jag använda ett löpband på något gym i närheten. Det må vara djävulens påfund och roligare att kolla på färg som torkar men i det här fallet så tror jag vinningen av det är större än lidandet  

Inför TransGranCanaria fixade jag faktiskt ett däck och tanken var att dra runt på det lite. Det stannade ungefär där, tror jag har använt det två gånger men fördelarna med däcklöpning låter så lockande så jag kommer nog damma av mitt däck igen och ge det en ärlig chans.
Förutom det att det simulerar uppförslöpning på ett bra sätt, man får en bättre hållning när man springer och så lär man sig att springa ”genom” bålen. Jag har som sagt testat för lite för att veta om allt stämmer men det var bra mycket jobbigare än att springa och bara släpa runt sig själv. 

Styrketräning. Jag vet hur mycket nytta man kan ha av det men längre än så har jag inte kommit än men jag ska försöka, undrar hur många gånger jag sagt det. Men den här gången har jag en färsk påminnelse i huvudet som jag hoppas kan funka som lite motivation för under Matterhorn Ultraks i somras så fick jag väldigt ont i överkroppen under de sista 25 kilometrarna, antagligen för att min överkropp är för klen. Om jag så bara lyckas få ihop ett tillfälle med styrketräning i veckan så är det en seger.
sportograf-106557689
Med hjälp av en blandning av dessa fyra varianter ska jag ta mig igenom vintern och förhoppningsvis komma ut under våren och vara någon procent mer bergsget än nu. 

Har du något grymt pass på löpband jag måste köra eller något annat användbart tips, ge mig allt ni har!

Mot Lavaredo!!!

 

 

Annonser

Sommarplanerna klara! Redan nu? Jajamän!

Är ni som jag som gillar att ha så mycket som möjligt planerat så tidigt som möjligt inför nästa sommar eller kör ni mer på känsla när vi väl är framme vid sommaren?
Jag önskar ibland att jag var lite mer spontan på den fronten men jag kan inte hjälpa mig själv. Planeringsfasen är så fantastisk rolig och kvällarna fylls med sträcktittande på youtube, spännande lopprapporter och för att inte tala om hur kul det är att titta upp utrustningen som folk har använt. Men helt och hållet mitt fel är det heller inte med denna långsiktiga plan. Har man som ambition att springa de stora loppen under säg UTMB-veckan, Western States eller Lavaredo Ultra så är man faktiskt så illa tvungen att planera i god tid innan då lotterierna drar igång nu i slutet av året för sommarens upplaga. Allt handlar ju inte om lopp och poäng heller för den delen men jag kommer använda nästa år som ”poängår”. Jag kommer, vid målgången på alla lopp, få ihop tillräckligt med poäng för att söka in i lotteriet till UTMB både 2019 och 2020. Kommer jag inte med någon gång så har jag i alla fall gett det ett ärligt försök.

Jag kommer ha två stycken huvudmål nästa sommar, Lavaredo Ultra Trail och Gore-Tex Trans Alpin Run.

Inför träningen till Lavaredo så kommer jag försöka springa lopp i alla fall två helger istället för att gneta ett ensamt långpass. Än så länge är jag anmäld till Sande ti Verdens Ende, 83 kilometer på norsk mark. Med start klockan 00.00 kan jag testa hur jag vill göra med mat och övrig uppladdning också.
Eventuellt kommer jag vara med i Stockholm Trail också, det går två veckor innan jag åker ner till Italien och det är alltid kul med lopp i huvudstaden. Jag tror faktisk att Sthlm Trail var mitt första traillopp.

Längre än så har jag inte planerat träningen men mellan huvudmålen är det bara tio veckor så det finns lite tid att slipa på formen. Helgen innan TAR kommer jag åka upp till Idre för första upplagan av Idre Fjällmaraton. 45 kilometer med 1400 höjdmeter väntar där och banan ser fantastiskt fin ut.

Det verkar även bli ett välbesökt lopp, känns som att alla ska dit när man kollar runt på sociala medier så det kommer bli en bra helg tror jag. 

Såklart har jag började spåna lite smått på utrustning till de båda loppen. På väskfronten känner jag mig rätt tillfreds sedan jag hittade drömväskan från Inov-8, eventuellt kommer jag komplettera med ett midjeband jag hittat som ser fruktansvärt smidigt ut.
Sen har jag tittat in Inov-8 TrailTalon 250 som en verklig utmanare i skovalet. Ett skönt drop och lagom vikt. De ska vara perfekta för hårdpackade stigar och minns jag rätt från Dolomiti Extreme Trail så stämmer det in bra på stigarna i området. Någon som testat denna modell eller har någon annan skön sko att tipsa om som jag borde kolla in? 

Trevlig helg!

En välbehövlig nytändning

Efter en svag insats på Sörmlands Ultra Marathon så har senaste månadens rundor inte varit särskilt roliga utan mest ett nödvändigt ont.
vlcsnap-2017-11-03-16h16m18s585
Men så kom den fantastiska nytändningen som jag väntat på! I två veckor fick man vänta på lottdragningen till Lavaredo Ultra Trail. 2,929 löpare hade slängt in sitt namn i lottdragningen och dryga hälften skulle få chansen att delta i loppet varav jag kommer vara en av de lyckliga! Precis vad jag behövde för att tagga igång igen och börja springa för att det är kul igen!

Profil
Älskar banprofiler!

Nu har jag vetat om var jag kommer fira midsommar 2018 i ungefär en vecka och jag har lyckats knåpa ihop en preliminär träningsplanering med start från vecka 2 och framåt. Jag brukar vanligtvis bara springa på känsla och ha en ungefärlig planering i mitt huvud vecka till vecka men samtidigt om mitt planerade schema börjar nästa år så börjar jag även jobba igen och dottern börjar på dagis så det kan vara bra att ha på papper vad för sorts jobb som ska göras för det kommer bli många sena kvällar/nätter ute i skogen och det är svårare att vända hem när det redan är bestämt vad som ska göras, det är tanken och förhoppningen i alla fall.

Fixa har också kommit på ett längre besök vilket har gjort det lite roligare att ta sig ut i skogen. För en som trivs bäst ensam ute i skogen är det alldeles lagom att ta med sig en hund. Jag skulle aldrig klara av ett pass med någon av de sektliknande löpgrupperna, jag ryser bara av tanken!
DCIM100GOPROGOPR0032.JPG
Det har varit glest med utrustningssnack här märkte jag och det beror väl mest på att jag tror att intresset kring skor, väskor och sånt inte intresserar andra lika mycket som det intresserar mig, lämna gärna en kommentar om vad ni tycker om rena utrustningsinlägg

Om ni gillar det så finns min senaste recension här: Inov-8 All Terrain Pro Vest 0-15L och kunde ni inte bry er mindre så hörs vi helt enkelt vid nästa inlägg

Mot Lavaredo!

Om du bara ska köpa en väska i år – Inov-8 All Terrain Pro Vest 0-15L

Nyfikenheten var stor redan första gången jag läste om den nya väskan från Inov-8 och till slut kunde jag inte hålla mig från att köpa den.

Varför undrar ni kanske, har man prövat en löparväska så borde man ju inte bli så överraskad av en annan. Och det är väl förvisso sant men den här skiljer sig lite från de andra på marknaden. Man får nämligen två väskor i en och det är just det som fick mig så intresserad.
sdr
All-Terrain Pro Vest är en vidareutveckling av Race Ultra 5/10, även det en väska jag gillade väldigt mycket men som jag tyvärr köpte i en för liten storlek.

Väska nummer ett är en racevest för de tillfällena då man bara vill ta med sig lite vatten och lite energi. Man får även plats med jacka och byxor i meshfickorna på sidorna.
Än så länge är det inget spektakulärt men passformen är riktigt bra och förvaringsmöjligheterna är riktigt bra. Totalt 8 stycken fickor varav 2 för vattenflaskorna och en för eventuell vattenblåsa. Någon sådan springer jag aldrig med men det ska rymmas både en och två-litersblåsor.


Två medföljande softflask på 500ML sitter bekvämt på sidan av kroppen men ett problem jag hade med Race Ultra har följt med även till denna. Sugrören som är väldigt långa och sitter väldigt bra i sin ficka när man lägger in dom första gången innan man ger sig iväg, dom sitter inte lika bra efter att man druckit första gången och försöker sätta tillbaka dom i farten.

När det är dags för lite längre pass då knäpper man enkelt på 15 liters säcken. 6 stycken spännen ska se till att allt sitter på plats och Inov-8 lovar en perfekt passform med noll studs. Jag var skeptisk till det när jag testade första gången men blev glatt överraskad när det visade sig att det inte bara var säljsnack, det stämmer faktiskt och jag glömde nästan av att jag hade väskan på ryggen efter ett tag. I med alla grejer och ut och gör din grej!
DSC00865
På bilden är väskan packad med den obligatoriska utrustningen som gäller för de flesta lopp i alperna och det finns gott om utrymme kvar och väskan sitter fortfarande bekvämt.

En sak jag verkligen gillar med Inov-8 är prissättningen dom har på alla sina grejer. Under 1100 kronor kostade den här väskan, inget märke på trailrunning-scenen matchar den prislappen för den kvaliteten man får

Ett par ord om Sörmlands Ultra Maraton och 2018

Ni vet hur man tänker om lopp man gjort förr, eller kanske snarare distanser. Det är lätt att envist hålla en måltid i huvudet även fast man långt bak i huvudet vet att man egentligen inte tränat ordentligt. Eller ordentligt kanske är fel uttryck, snarare så har jag inte tränat tillräckligt specifikt i år för att orka med att springa långt.
Sen min dryga förkylning i februari som också sabbade min start i TransGranCanaria har jag mest sprungit pass mellan 7-20 kilometer, sex stycken gånger har jag varit uppe mellan 20-30 kilometer och två gånger har det blivit 40-50 kilometer. Utöver det så har jag tuggat en hel del höjdmeter både i Hammarbybacken och Åre, mestadels för att ta mig igenom Matterhorn Ultraks.
Jag vet ju hur den gamla klyschan går, man blir bra på det man tränar men ändå så tänkte jag att det borde gå att rulla igenom loppet relativt enkelt på under 5h.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Från 2015 och mitt bästa SUM hittills

Ja, riktigt så blev det ju inte. Som ett konstigt sammanträffande så hade jag kul och det gick bra i 25 kilometer innan det plötsligt slutade vara kul och bara blev jobbigt och jävligt de sista 25km. Men till mål kommer man oftast och så även denna gång. 25 minuter över min tänkta tid så kom jag fram och detta fick även bli mitt sista lopp i år. Jag hade tänkt att ta mig ner till Sätila Trail igen och springa 80 kilometersloppet men känslan efter SUM gör att jag skippar det. Det finns inte tillräckligt med tid för att träna sig bra att springa långt och då är det lika bra att börja träna för 2018 istället, så fort förkylningen släppt dvs

På tala om 2018 så har jag inget mer än Trans Alpin Run planerat och det ser ut som ett helt fantastiskt etapplopp. Start i Tyskland och sen 270 kilometer / 16.000 höjdmeter genom alperna.
Utöver det så har jag börjat klura på en ny tur i Jotunheimen, då jag siktar på att träna ordentligt uppför och ta mig upp på några 2000 meterstoppar. Jag har en rutt färdig men väntar på lite feedback från min norske vän, den rutten är 188 kilometer, innehåller 9500 positiva höjdmeter och ett besök upp på Galdhøpiggen, Norges och nordeuropas högsta berg på 2 469 meter över havet.
TAR-MAP.2017.web_-1500x963

Sugen på etapplopp?

Det är något speciellt att gå igenom samma lidande med samma människor en vecka i sträck. Kanske är det som gör att när man väl testat en gång har svårt att inte titta på ett nytt.

Jag fick först höra om ”fenomenet” under Marathon des Sables 2016, trodde inte riktigt på det men nu måste jag väl erkänna att jag är lite avis på de som är anmälda till nästa år. Det är dock inte det minsta synd om mig. Jag kommer äntligen göra ett nytt etapplopp 2018 då jag kommer ställa upp i Gore-Tex TransAlpinRun och jag är mer en barnsligt taggad över detta!

Vad ska man titta efter om man blivit intresserad att delta i ett etapplopp då? Innan jag fortsätter så kommer en disclaimer: jag är ingen expert/proffs utan bara en glad amatör som gillar att fullkomligt nörda ner mig och som har en lång bucket-list. Jag har bara tagit med de lopp som intresserat mig, det finns en hel uppsjö med andra lopp utanför min intressesfär också.
1Steg ett: Hur bekvämt vill du ha det?
Etapplopp kommer främst i två former, de som kräver att man är helt självförsörjande och de som bara kräver delvis självförsörjning.
Lopp som Marathon des Sables, Beyond The Ultimate-serien och 4 Desert-serien kommer se till att du har vatten och någonstans att lägga ditt liggunderlag och sovsäck på kvällen men allt måste med i din väska. Det finns checkpoints under dagen där du får lite nytt vatten men inget mer än så.
20160409_084406
På exempelvis The Coastal Challenge och TransAlpinRun räcker det med att du tar med det du behöver för den dagens löpning och sen får du tillbaka resten av dina saker vid målgång. Ordentliga vätskekontroller med mycket att välja på och bra mat efter. På TAR kan du också välja att sova på hotell medans TCC bjuder på oslagbart boende i tvåmannatält på en strand med fantastisk utsikt

Steg två: Vilket klimat och natur föredrar du?
Nu finns det verkligen något för allas smak. Vare sig man gillar värme, kyla, höga bergstoppar eller en fuktig djungel
Marathon des Sables kanske är det etapplopp som är mest känt för gemene man och i många år levde de på sitt rykte som världens tuffaste lopp. MdS hävdar inte längre detta, med all rätt kanske men tro inte att det är en ”walk in the park” bara därför.

The Coastal Challenge är enligt mig det vackraste av alla lopp här och ett lopp som ligger näst på tur i min lista. Fantastiska stränder, mängder med vattenfall och härligt väder.
Under Pyrennes Stage Race och Gore-Tex TransAlpinRun får man uppleva en bergskedja till fot, finns det något bättre sätt än så tro.
1
Budget
Som ni ser så kommer anmälningsavgiften äta upp en stor del av din budget. Oavsett vilket lopp du bestämt dig för. När jag satte upp min budget inför MdS så räknade jag på att allt som allt så skulle det kosta mig 50.000 men då behövde jag också köpa in i princip allt.
Resan till och från ingår ytterst sällan i anmälningsavgiften och det blir en stor del av budgeten. Vissa lopp arrangerar även en gemensam resa, MdS till exempel.

Utrustning
Listan med obligatorisk utrustning är ofta ganska lång när det kommer till självförsörjande lopp, därför blir det en jakt på varje gram och ju lättare grejer man vill ha, desto mer kostar det men jag lovar att det är värt det. Man blir överraskad hut lätta saker det finns att få tag på om man letar runt lite och du kommer få en ny uppskattning för titan.
Underskatta inte behovet av en god natt sömn så lägg hellre mer pengar på en riktigt bra sovsäck och ett ordentligt liggunderlag men viktigast av allt, glöm inte öronproppar!
Här finns det specificerat vad jag hade med mig 20160403_153232

Vad äter man under ett lopp med självförsörjning?
Frystorkat, frystorkat och frystorkat. I en hel vecka. Vad bestämmer du själv men kom ihåg att testa allt ordentligt innan. Variation är bra för psyket så ta med lite olika rätter
Vad man äter under själva dagsetappen är precis som vanliga lopp helt olika från person till person, samma tänk här också. Testa allt ordentligt så du vet att magen klarar av det. Jag testade inte mina gels i värme innan första etappen och min mage kraschade. Viktiga kalorier hamnade då i papperskorgen och det går att undvika.
Min sammanställning på frystorkad mat finns uppe på nätet nu också
20160324_122051

Hur ska jag träna?
Såklart blir det olika beroende på lopp och vilken fysisk status man har från början men gemensamt för alla lopp är att tid på fötterna är oerhört viktigt, oavsett om du springer eller går. Man ska inte stressa upp sig själv och sin kropp och gå från 0-100 på 4 veckor. För oss som inte springer för att vinna något av dessa lopp så kvittar det egentligen hur snabbt vi kan springa ett marathon, utan det viktiga är hur snabbt våran kropp kan återhämta sig för att vara redo till nästa dag.

Träna specifikt för terrängen du kommer möta på plats. För mig inför MdS innebar det att jag köpte en spinningcykel som jag släpade till min pappas jobb ett par gånger i veckan den sista månaden innan loppet för att sätta mig och trampa i deras bastu. Det kommer jag såklart inte behöva göra om nu inför TransAlpinRun utan då får man leta backar och gå uppför på löpband istället
20160401_140749

Några avslutande tips:
* Var inte korkad, säger 100 av 100 att du behöver skydd mot sanden. Fixa då skydd mot sanden


* Var nyfiken. Läs allt. Böcker, bloggar, race-reports och youtubevideos
* Köp en sked med långt skaft, då når du all din mat utan att den behöver röra dina smutsiga fingrar. Magsjuka är ej att rekommendera.
* Undvik att high-fivea med de få lokala barnen du möter. Känns det oartigt så kom i alla fall ihåg att sprita av händerna innan du stoppar något i munnen.
* Återigen, öronproppar!

 

Skotest – Salming Trail5

Länge sen det skrevs om skor men nu är det så dags igen och den här gången är det en sko från Salming, nämligen Trail5 som jag fick möjlighet att testa genom trailrunningsweden och Salming. Jag har länge velat testa det svenska märket men konkurrensen är verkligen hård bland terrängskor och när betalkortet väl kommer fram har jag alltid landat på en annan modell.

Diptic

Siffermässigt så har man ett 5mm dropp att jobba med, så det funkar ypperligt även om man mest sprungit med högt dropp. Sulan i sig är ganska tjock (24,5mm – 19,5mm) och tanken är kanske att ha en sko i sortimentet för oss som vill ha lite mer dämpning under längre lopp.
Mitt par i storlek UK10 vägde 314g per sko, varken vidare lätt eller tung. För att jämföra med andra liknande modeller i min garderob så väger Hoka One One Speedgoat 296g och The North Face Ultra Endurance 352g, alla i UK10. Känslan jag har fått är dock att Trail5 väger betydligt mer på foten än på vågen, den känns faktiskt tyngre än Ultra Endurance även fast det skiljer så mycket till dess fördel. Jag tror att mycket av det beror på den stora plösen som används, den både känns och ser gigantisk ut. Om det finns någon orsak till varför den är så överdimensionerad vet jag inte men hittills har jag inte kunnat komma på någon bra orsak
DSC00737

Sulan har jag bara gott att säga om och man kan verkligen lita på att man får fäste när man behöver. Leriga stigar är inga som helst problem och både upp och ner för blöta bergssidor så har man greppet på sin sida.
DSC00735
Smart drag från Salming att använda Vibram! Trail5 använder en sula som heter Vibram MegaGrip med 4mm långa dubbar och ska göra att man får ett unikt grepp på våta, leriga och hala underlag. Vad som är unikt med greppet är lite oklart för mig men bra är det, kanske inte lika bra som Inov-8 X-Talon 225 men absolut inte långt ifrån.

Ett stort problem jag haft under dessa veckor som jag testat Trail5 är att få fast fötterna ordentligt och jag har fortfarande inte riktigt fått in en skön känsla med snörningen som under några rundor fått knytas om tre gånger på bara 10 kilometer. Senaste knytningen som testats har varit snörningslåset med översta hålet. Då har det funkat bättre men ändå inte riktigt så bra som jag vill ha det och det kan mycket möjligt vara att det är en sån sak som blir bättre med tiden eller så har jag helt enkelt för smala fötter. Har man lite bredare fötter så tror jag att Trail5 kan vara ett riktigt bra alternativ, speciellt till de lite längre passen och loppen.

Om man som jag gillar att testa mycket olika skor så kan man inte betala hur mycket som helst per modell och Salming Trail5 är lite för högt prissatt för att jag ska tycka att det är rimligt. Min gräns går vid 1300:- och då ska det vara en modell jag verkligen har varit intresserad av ett längre tag så jag hade nog fått vänta tills någon mellandagsrea för att få dessa den här modellen annars.

DSC00734

 

Matterhorn Ultraks – Från de bakre leden

Känslan av att stå på startlinjen igen till något man sett framemot så länge med skräckblandad förtjusning! Den känslan är svårslagen och gör att alla timmar man spenderat ensam ute i skogen medans regnet öser ner en mörk vårkväll plötsligt inte känns lika bortkastade som känslan kanske var precis innan man tagit sig ut.
sportograf-106557689_lowresEfter min långdragna förkylning som jag drogs med under större delen av februari-mars och som sabbade mitt stora mål detta år så har jag gjort mitt bästa för att komma tillbaka i någorlunda samma form som jag var i då i början på februari. Jag hann inte riktigt dit

Jag kom fram till Zermatt vid 18-tiden på fredag kvällen, aningen senare än jag hade tänkt mig men det fanns ändå lite tid att strosa runt på. Samtidigt som nummerlappen hämtades gick starten på deras vertikal, Vertical Zermatt Sunnegga, 635 höjdmeter på lite drygt 2,3 kilometer.
Efter den traditionsenliga Spaghetti Bolognesen till middag kunde jag memorera den 500 meter långa vägen från start/målområdet till hotellet, allt för att minimera misstag i nyvaket tillstånd dagen efter.

Fem minuter innan start rullade jag in i startleden efter en skön natts sömn och med en lagom stor frukost i magen. Det hade börjat regna precis innan jag lämnade hotellet så regnjackan var på men nu var det uppehåll, jacka av. Två minuter kvar och regnet gör comeback, fuck it tänkte jag, så länge det bara duggar är det ingen fara. Starten går och vi tar en liten runda inne i Zermatt innan det börjar gå uppför. Efter drygt en kilometer regnar det betydligt mer och jag vill verkligen inte frysa hela dagen om vi har otur med vädret så regnjackan åker på igen. Upp till första kontrollen vid Sunnegga är det cirka 800 höjdmeter och humöret är på topp hos alla, Matterhorn vakar ständigt över oss och det är verkligen en mäktig syn. Fyller bara på med vatten lite snabbt bara för att det inte ska ta slut innan nästa topp och sedan tar jag rygg på en japansk Phoebe från Vänner. Så länge man tar sig fram är ju alla stilar dugliga.
sportograf-106523931_lowres
200 höjdmeter ner ska vi innan det är dags för dagens största backe, 1100 höjdmeter på 7 kilometer upp till Gornergrat. Började ana lite krampkänning i en vad på vägen upp och började svära lite smått för mig själv. Hur fan kan jag vara så klen, dagen har ju i princip bara börjat men det blev aldrig mer än så, just då. Ord räcker inte för att beskriva utsikten vi möttes av, bilden gör den något mer rättvisa.
VIRB Picture
Ner till nästa kontroll var det nedför hela vägen, från 3130 möh till 2222 möh och här började det märkas vad man inte får med i träningen i Hammarbybacken. Det är skillnad på slitage när man tar sig 84 höjdmeter upp och vänder för att ta 84 höjdmeter ner. Även om man gör det många gånger så blir det inte samma sak som att springa nedför ett berg i 5-6 kilometer och 1000 meters höjdskillnad. Men solen sken i alla fall och naturen var helt magisk och självklart fanns Matterhorn med mitt i blickfånget.
VIRB Picture Väl nere vid Riffelalp var det massvis med folk, både publik och löpare. Alla tre distanser av loppet strålade nämligen samman här och fram till kontrollen vid Schwarsee skulle vi dela bana med 30-kmlöparna men det orsakade inga större problem.
Stigningen upp till Schwarsee var en elak en, 600 höjdmeter på ett par kilometer och insidorna på mina lår började göra väsen av sig, inte kramp än men det var inte långt ifrån. Stannade till vid en liten bäck med iskallt vatten och tog två saltkapslar för att mota bort krampen, det räckte iaf för att ta sig till toppen.
sportograf-106568346_lowres

Att lära sig springa ultralopp tar tid sägs det ju, vissa har det bara i sig men för det flesta av oss krävs det mycket tid för att lära sig hur kroppen fungerar. Att träna distans eller backar har jag börjat lära mig men när det kommer till att äta under lopp så är jag helt oduglig och det kommer jag lägga mycket på nu inför nästa års lopp på att lära mig för det är en sån enkel grej egentligen.
Enligt min klocka så brände jag nästan 3500Kcal under den här dagen, jag har inga diplom i näringslära att visa upp men jag kan väl tycka att runt 2000Kcal borde jag kanske ha stoppat i mig för att ligga hyfsat jämt, jag lyckades nätt och jämnt stoppa i mig ofantliga 600Kcal och de problem jag fick med kramp har att göra med de problem jag har att äta, enkelt. Lös problemet!

På väg ner till Stafelalp sprang alla om mig, kändes det som i alla fall när jag joggade mig fram i sakta mak för att hålla krampkänningarna i schack. Upp för nästa topp gick alla om mig och jag var tvungen att sätta mig och skaka loss benen med jämna mellanrum. En taktik som delades med en man från Katalonien, vi tog oss fram tillsammans ett tag och växlade några ord. Även om det inte är en jättelång ultra så var stämningen densamma.

Det fortsatte på samma sätt resten av loppet, alla sprang om mig även den sista utförslöpan hem till Zermatt men till slut var jag framme under målbågen!
sportograf-106545136_lowresEn hedersvärd 381-placering bland 479 startande på herrsidan. Mitt upplevelsekonto är påfyllt så det räcker tills jag är tillbaka i alperna och för svensk del var det ju tur att vi hade Petter Engdahl och tvillingarna El Kott på plats som levererade på topp

På fötterna: Inov-8 Roclite 290
På ryggen: Ultimate Direction SJ Ultra Vest 3.0

Mot Schweiz och Matterhorn Ultraks!

Bara ett par dagar kvar innan det är dags att hoppa på flyget ner mot Schweiz och debuten i skyrunning, som jag sett fram emot detta enda sedan den missade starten på TransGranCanaria i februari.

Det är med skräckblandad förtjusning jag har sett framemot detta lopp. Att klättra 3600 meter under 49 kilometer är ok, det har jag gjort förr men aldrig på den höjden, högsta punkten ligger på 3.130möh. Men som sagt, skrämmer det inte har man satt ribban för lågt och jag är redo att krossa mitt nuvarande höjdrekord på 2,360möh som sattes under Dolomiti Extreme Trail.

15941292_10155022943612216_3096792352971367378_n

Det finns ingen lista på obligatorisk utrustning så skulle kunna släpa med mig lite av varje men som tur är så åker jag ner på billigaste biljetten och då får det räcka med handbagage. För ett par år sedan hade jag säkert gett mig iväg med så lite som möjligt men jag lärt mycket sedan jag stapplade runt AXA Fjällmaraton för ett par år sedan. Framförallt lärde jag mig mycket under min tur i Norge där vädret växlade ungefär lika snabbt som Usain Bolt springer 100m och nu finns allt som kan behövas hemma så det är enkelt att packa ihop det som behövs, det här brukar jag ha i min väska när jag ska ut på kortare bergsäventyr:

DSC00752
Första hjälpen-kit med en liten sax, överlevnadsfilt, lite plåster, tejp, linda, huvudvärkstablett, tigerbalsam och lite annat smått, utifall att jag eller någon annan skulle behöva. Regnställ, eventuellt en extra tjocktröja och lite extra energi. Mer än så ska inte behövas

Nu hoppas jag på finväder under helgen och en fantastisk upplevelse i alperna och hänvisar den intresserade till instagram @niclasbe, där det blir någon uppdatering under helgen

Ja, just det!

Jag har ju fått möjligheten att testa Salmings nya trailskor, Trail5 och det har jag så smått smugit igång med men det blir ju inte överdrivet många kilometer i skogen just den här veckan men när jag kommer hem från Schweiz igen ska jag testa dom ordentligt!
DSC00751

Nya stigar, nya regnmoln och nya prylar

Mycket nytt på en gång, vi börjar med stigarna för det är ju trots allt viktigast. I våras lovade jag mig själv, om än något vagt att vidga mina vyer på sörmlandsleden en aning och det är inget jag jobbat hårt på hittills i sommar men när Niklas Holmström i torsdags bjöd in till löpning runt helt nya delar runt Nykvarn så hakade jag på. Vi träffades vid 0730 på lördagsmorgonen vid Läggesta station, tre stycken under ganska gråa moln och en fjärde skulle vi möta upp utmed stigarna.

Vi hann iväg en stund innan regnet smög igång som ett skönt, somrigt duggregn och för att sen vräka ner och lämna oss som tre dränkta katter på äventyr.

20616922_667743073430780_2152576505178518238_o
På höjden med ”utsikt” över Mellan-Marviken. Foto: Niklas Holmström

Totalt fick vi ihop 42 kilometer på allt från grusväg till helt obanat och trots det dåliga vädret vid starten kunde tre tappra ta sig ett dopp innan vi nådde fram vid Nykvarn, själv höll jag mig på land. Bada i Sverige, vilka dumheter =)

 


Det fick också bli ett passande test av mina nya skor, Inov-8 Roclite 290 som jag tänkt ha under Matterhorn Ultraks. Det blev ett gott resultat och jag tror inte skorna kommer orsaka några problem i alperna heller. Jag har hunnit springa 150 kilometer i skorna och de lever än så länge upp till mina högt ställda förväntningar. Roclite var den serien som fick mig att testa och fastna för Inov-8, jag tänkte återkomma lite längre fram med mer om denna sko.

DSC00661
Inov-8 Roclite 290

Jag hade också med mig en ny klocka ut denna dag. Jag har bara kört med Garmin fram tills nu, först med en Forerunner 610 och vidare med Fenix 2/3 men nu har jag bytt och köpt mig en Suunto Spartan Sport Wrist HR.
Lite som att byta från Apple till Samsung eller viceversa, kvalitén är likvärdig och det handlar väl mest om att lära sig ett nytt gränssnitt. Jag har än så länge bara snuddat på ytan så jag får återkomma när jag har lite mer kött på benen.


I och med helgens långpass så får jag väl räkna tränings inför Matterhorn Ultraks som färdig, har varit svårt att komma iväg på riktigt långa träningspass under våren och sommaren så det kändes bra att kunna plocka ut 42 kilometer och inte känna av de nämnvärt dagen efter.