Minns ni vad jag sa om Kullamannen för lite drygt en månad sen?
”Sist det begav sig så var tanken att debutera på Kullamannen men intresset att springa ett lopp som fortfarande gör saker onödigt jäkliga bara för att kunna basunera ut hur hårt och besvärligt deras lopp är, hur hög DNF-kvoten är och så vidare. Nä, pass på den.”
Man ska inte vara för principfast här i livet, för nu står vi här och är anmälda till just Kullamannen 100 miles! Varför denna plötsliga vändning?
Detta hände! Enda chansen numera att få springa UTMB är ju att dra in lite stenar och när chansen för det finns inom landet så får man vika sig!
ultrawannabe.com 
Kommentera