Reset, refocus, restart!

Vad gör man när man inte längre tycker det är kul att dra ut i skogen att springa?
Adobe_20190817_171455
Den känslan har jag brottats med i stort sett hela sommaren, framförallt sedan min mamma hastigt gick bort i början på juni. Inget av det som varit planerat under säsongen har gått bra, efter bara 33km på Lavaredo så bröt jag och Idre Fjällmaraton kom jag inte ens till startlinjen. Aldrig tidigare har jag haft såna problem med motivationen som de senaste veckorna, att gå upp 0430 för att få till dagens träning har aldrig varit ett problem så länge det funnits något att träna för och det har det verkligen funnits nu.
Adobe_20190906_192042
Som en 50kg-sten i ryggsäcken har jag haft debuten på 100 miles. Efter tre månader med oregelbunden träning och krånglande ljumskar så har den stressat mig. Och det rejält!
För 17 mil på Kullaberg är inget man bara gör. Inte med ett ofokuserat huvud, med en ljumske som bråkat och en allmän känsla att för stunden är 30km långt.
Adobe_20190807_185133Därför har jag valt att trycka på reset, ta två veckors ledigt och bara springa när känslan för det finns. För att springa i skogen är fortfarande bland det roligaste jag vet. För att uppleva magiska bergspass är fortfarande bland det roligaste jag vet. För att ultralopp fortfarande är bland det roligaste jag vet. För att inte förlora den känslan för evigt!
Adobe_20190916_063753

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s