Ett snabbt besök i Idre

I helgen fick jag chansen att smita hemifrån och samla lite höjdmeter / kilometer på annan ort. En sån chans kan man ju inte låta gå till spillo, speciellt när det bara är fem veckor kvar till Lavaredo och högsta punkten här hemma hos mig är Tornberget med sina hisnande 111 meter över havet. Så, mot fjällen! Efter nästan 7h i bilen landade jag äntligen utanför Wibergs hotell i Idre, jag har ju lite revansch att hämta här så lika bra att träna lite på banan oxå.
Adobe_20190525_155425
När jag gav mig ut på lördagen så var himlen blå och man kunde ana att det skulle bli en bra dag på fjället. GPX-filen för Idre Fjällmaratons 45km-bana plockades fram och utan den pompa och ståt som det bjöds på under starten för förra årets första upplaga så startade jag dagens tur och tog sikte på Burusjön, banans första sevärdhet.
Adobe_20190528_105542
Strax efter sjön så börjar man äntligen klättringen upp på fjället. Först genom tät skog, förbi fäbodar och översvämmade bäckar. Men meter för meter så blir det glesare mellan träden och ögonen dras mot den fantastiska utsikten med snötäckta berg långt bort i horisonten.
Adobe_20190528_105622
Ännu finns tecken kvar från årets vinter och fortfarande hade jag inte mött en enda människa, ett helt fjäll bara till mig.
Adobe_20190530_071117
Vidare runt Nipfjället och jag väljer att hålla mig uppe på fjället istället för att följa banan ner mot de blöta delarna, det kan jag gott spara tills augusti.
Adobe_20190528_105654
Snart visar sig Städjan i fjärran, dit ska vi!
Adobe_20190528_105818
Adobe_20190525_155352
Tar ännu en avstickare och tar raka vägen mot Städjan, den här gången hela vägen upp till toppen. Efter väntade en lång nedförslöpning på relativt stökigt underlag, perfekt träning inför Lavaredo.
Adobe_20190528_105727
En skidbacke kvar innan man kan rulla på nedför sista kilometern, säga hej till getterna som nyfiket spanar från hustaket och strax efter tunneln kan man nöjt stoppa klockan, köpa sig en kall cola och bara mysa lite ensam på torget. Annat kommer det vara på loppdagen.
rrem
Om lördagens var löparmagi så var söndagen raka motsatsen. +1 visade termometern när jag gav mig iväg och det duggregnade/snöade om vart annat. Städjan hade fått ett nytt vitt täcke över sig. Jag sprang och fick gjort det jag behövde men det är lördagen som jag har kvar i minnet efter denna helg så vi nöjer oss här.

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: