Long story short – en elak hosta gjorde så att det inte blev någon start i förra veckans TransGranCanaria! Jag har deppat färdigt och släppte den misären när vi lyfte från Las Palmas i onsdags. Det var långt ifrån ett enkelt beslut att ta med tanke på all den tid och alla kronor man lagt ner för att få stå där på startlinjen med många av världens bästa men efter en kort testjogg på eftermiddagen blev beslutet ganska självklart. Redan efter ett par hundra meter stod jag dubbelvikt över knäna och hostade, det skulle aldrig gå! Kanske skulle jag kunna starta för att bryta vid första eller möjligen andra checkpointen men det var inte därför jag åkte ner till Gran Canaria. Trots att vi bodde vid starten i Agaete så stannade jag på hotellet istället för att kolla på starten, besvikelsen var för stor…
Under lördagen höll jag i alla fall ett öga på hur det gick för de svenskar man haft kontakt med innan, kul att se att både Peter, Christian och Niclas tog sig i mål. Ett extra stort grattis till Niclas som klarade av TransGranCanaria 360°, 26 mil runt Gran Canaria, hatten av!
På måndagen var hostan mer eller mindre borta så för att få känna lite på banan så sprang jag från Agaete till Tamadaba, de första 10km av banan. Trist att den delen körs på natten för den var riktigt fin.
Eftersom året har planerats runt TransGranCanaria så har jag nu inget inplanerat fram tills Matterhorn Ultraks den 26 augusti. Får se om det blir något lopp eller kanske någon tur till fjällen för att springa lite uppåt
ultrawannabe.com