Skodilemma

Konstigt att man kan säga att man ”behöver” nya skor när man har en hel garderob full men det är just det jag gör.

Mina favoritskor just nu och de tilltänkte skorna till TGC har gått sönder ordentligt nu den sista tiden. Sulan är det inga fel på men ovansidan har mer hål än en schweizerost och att ge sig ut på 125 kilometer på grusiga stigar med såna skor känns som ett säkert recept för en DNF.
Jag tänkte redan i november att det kan vara bra att springa in ett par reservskor och köpte ett par Hoka OneOne Speedgoat. Dessvärre passade dessa inte mina fötter då jag efter varje pass längre än 20km kom hem med skinnflådda lilltår.
Efter jul fick jag samma tanke då jag fick lite presentkort, sagt och gjort så köptes ett par nya skor. Denna gång ett par från The North Face, Ultra Endurance med 8mm drop och som skapta för längre äventyr, lite åt det tyngre hållet med 344g/sko. Mitt problem med just dom är att jag inte kunnat testa dom ordentligt än på grund av all snö. Tycker inte man får någon alls känsla av hur dom är som sko genom att pulsa runt i snö.

Ett alternativ är att damma av mina skor från MdS som fått vila sedan i april nu. Inov-8 Race Ultra 270 blev genast en favorit för mig och ett självklart val för MdS men under veckan i Sahara började jag få känningar i hälsenorna. Det blev inte bättre när jag kom hem och sprang med skorna heller så sedan i maj har jag sprungit i skor med lite högre drop och inte känt av hälsenorna alls. Kanske läge att testa lite nu för att se om känningarna kommer tillbaka eller inte.

Hinner jag inte få en skön känsla av TNF-skorna eller RU270 ger mig känningar igen så har jag som backup-plan att köpa hem ett nytt par Roclite 280, skorna jag känner mig tryggast i just nu!

Jag har förövrigt sluta påpeka diverse skoköp här hemma då det nog är jag som har mest skor nu